söndagen den 31:e januari 2010

Mumin rules

Häromdagen läste jag ut Trollkarlens hatt av Tove Jansson. Senare lärde jag mig hos Lilla O att det är 65-årsjubileum för Mumintrollen vilket uppmärksammas med flera utställningar och artiklar. Men trots 65 år på nacken så tycker jag att Muminböckerna känns tidlösa; jag läser dem fortfarande och jag hoppas S kommer att göra detsamma när hon blir såpass stor.

Så här skrev jag om trollkarlens hatt:

Ibland kommer det bara över mig: behovet av att läsa Mumintrollen. Jag tror delvis att det är ren och skär nostalgi; jag minns en snöig vinter för längesedan då jag satt framför brasan och läste Kometen kommer. Det är såna dagar man vill tillbaka till. Men det är också för det att jag verkligen älskar dessa Mumins.

I trollkarlens hatt har det precis blivit vår, och Mumintrollen har vaknat ur sin vintersömn. Under en utflykt hittar Mumintrollet och Snusmumriken en hög svart hatt som de tar med sig tillbaka hem. Vad de inte vet är att den tillhör Trollkarlen, och om man råkar tappa något i den kommer de märkligaste ting att inträffa - och det gör det också. Helt plötsligt är det fullt av vita, fluffiga moln i Mumindalen, och hela huset blir en ogenomtränlig djungel och bisonråttan blir halvt ihjälskrämd.


Samtidigt flyger trollkarlen omkring och letar efter sin ägodel, och vad kommer hända när han finner den?

Ett som tilltalar mig så med Muminböckerna är att böckerna funkar på så många olika plan. De klassas som barnböcker, men som vuxen gillar jag dem minst lika mycket. Det är inga klassiska svartvita onda-goda sagor, utan här är både det mörka och det ljusa en naturlig del av vardagen. Det är dock trösterikt att veta att nästan allting känns bättre efter lite saft och pannkakor.

Det är också skönt att böckerna inte är så tempofixerade. Här finns det gott om äventyr, men de utforskas oftast med skön Muminlunk, och ibland serveras en och annan filosofisk fundering.



lördagen den 30:e januari 2010

Vintertid

Jag kan tänka mig att det är mildvinter i Malmö jämfört med resten av landet, men -10 känns ändå ordentligt när man varit ute en timme. Har precis kommit in efter en runda i folkets park där vi prövade på skridskois, kollade in ponnyridning och "körde bil" en stund. Sen fick jag nog av kylan och övertalade (läs mutade) S att gå hem igen. Nu en pizza senare, vinterstudion på TV:N och barnet sött sovandes i sängen så börjar även min ögonlock tynga lite.

Idag är annars planen att försöka producera lite recensioner, jag har tre böcker som ska avhandlas, so I'll be back

Så här har vår vinter sett de ut de sista par helgerna.






onsdagen den 27:e januari 2010

It takes two to tango

För ett tag sedan läste jag en artikel om samarbetet mellan deckarförfattarna Liza Marklund och James Pattersson, den senare en av de större inom genrén, men ännu oupptäckt av mig.

Han verkar ha gjort det till något av ett trademark att skriva böcker ihop med andra, och igår kom alltså samproduktionen med Marklund, The Postcard killers, ut. Det handlar tydligen om seriemördare med handling förlagd till både New York och Stockholm (praktiskt nog), men spontant tycker jag att titeln Vykortsmördarna mer andas Kitty-bok.

Men nu har jag förstås inte läst den, så jag ska inte uttala mig. De som har gjort det har dock inte varit alltför imponerade. DN:s recensent tycker att boken är extremt lättläst men fort glömd, GP skriver att den är oengagerande och klyschig, Svenskan att den litterärt saknar både finess och spänning.

I fackboksvärlden är det ju ett vanligt grepp, men jag funderar på om det finns exempel på riktigt lyckade skönlitterära samarbeten?

Hypnositören av Lars Kepler alias makarna Coelho Ahndoril torde vara ett, åtminstone framgångsrikt, sådant. Fast jag har faktiskt inte läst den heller. (men guuuud ska det här vara en bokblogg, eller vad!).

Jag tänker också på en annan deckarduo under namnet Nicci French som skriver rätt trevliga bagateller och så har vi giganterna Terry Pratchett/Neil Gaiman som gav ut Good Omens ihop och Vi som hade alla rätt av Östergren/Thulin hade jag blandad kritik att ge, men jag tyckte åtminstone att den var väl sammanhållen för att vara skriven av två personer.

Säkert finns det fler?



söndagen den 24:e januari 2010

Serial mom

Jag läser inte serier så våldsamt ofta, men ibland försjunker jag i en Agent X9 (Modesty Blaise) eller favoriten Tintin, så det händer.

Lena Ackebo var ett namn jag inte hade hört förrän vi fick ett jubileumsalbum av henne som heter Gud va hemskt. I detta finns hennes bästa serier samlade sedan 20 år. Det här är rå satir som driver med konsumtionssamhället (väldigt roligt), kultureliten, svenskarnas villaidyller och mycket annat. Det är tillskruvat och vasst, men inte utan sanningshalt och gillar man den sortens kängor på tillvarons fenomen kan nog detta tilltala.

En annan serietecknare som jag tycker om är Berglin. Han har haft sina strippar i Svenskan i många år nu, och hemma har jag albumet Män är från Marstrand, Kvinnor är från Ven (en ordlek på relationsboken Män är från Mars, Kvinnor är från Venus). Den innehåller strippar med något slags relationsperspektiv. Många sköna klassiker och hög igenkänningsfaktor! Exempel följer nedan





torsdagen den 21:e januari 2010

Jag vann!

Idag har vi haft utlottning i konstföreningen på jobbet. Jag vann ett av priserna som jag faktiskt är väldigt nöjd med: ett verk av Vladimir Kamendy. Det ser inte ut exakt som på bilden, men nära på. Kommer bli bra över soffan.






tisdagen den 19:e januari 2010

Omläsning är en underskattad aktivitet

Jag sitter hemma och läser kulturbilagor. I Svenska Dagbladet den 9 januari skriver Stefan Eklund, inspirerad av Per Wästbergs direktörstal på Svenska Akademins sammankomst den 20/12, om glädjen och nödvändigheten i att läsa om sina böcker.

"När vi läser om låter vi också den aktuella boken läsa oss...Texten står där som den alltid har gjort, men vi har utvecklats och därmed öppnar vi en ny bok varje gång" skriver han.

På bokbloggarna är detta ett ofta återkommande ämne. Man vill hinna läsa så mycket nya böcker och tiden räcker inte till för det. Och sen är det ju statistiken gubevars; det ska läsas mer för varje år. Så hur ska man hinna plocka upp sina gamla favoriter igen? (Ingen specifik utpekad här; jag talar mest utifrån egen erfarenhet).

Men det händer att jag läser om. Erfarenheterna hittills är att A-lo 14 år hade rätt usel smak, för det mesta jag höjde till skyarna då är rent skrattretande nu. Att ge sig på nostalgitripperna Kitty och Vi fem var inte heller en riktig höjdare; de ska bara inte läsas med en vuxens ögon för då försvinner ju magin helt. Men goda exempel finns också, och jag har dessutom ett par litterära snuttefiltar som jag brukar återkomma till när jag vill ha något romantiskt och tryggt.

2010 har jag bestämt mig för att läsa om bland annat De små tingens gud som jag i stort sett inte minns någonting av. Är det fler som ska/vill läsa om sin bokhylla och varför?



måndagen den 18:e januari 2010

Evangeliet enligt Jonas

Nu har jag läst ut Om Jesus av Jonas Gardell, hans 12-årsprojekt där han satte ut på resa för att ge en objektiv skildring av Jesus i sitt historiska sammanhang. Det lyckades förstås inte; det går inte att vara helt objektiv till något som kristendomen, speciellt inte om man definierar sig som troende, och det inser han också tidigt.

Men han har ändå via en mängd källor sökt och sammanställt något om hur Palestina kan ha sett ut för tvåtusen år sedan, hur människorna (Jesus) såg ut, hur de levde, och vad Jesus egentligen sa och menade. Den sista biten är den knepigaste, för här är det ju fritt fram för tolkningar. De existerande evangelierna går själva isär på flera områden och man kan ju omöjligt veta exakt vad som är sant.

Därmed inte sagt att hans resonemang är ointressanta; jag tycker det är rent fascinerande slutsatser han drar i en del fall, men det man ska komma ihåg är att Om Jesus är Jonas Gardells tolkning av bibeln utifrån Jonas Gardells världsperspektiv.

Jag kallar inte mig själv religiös och har därmed inte så mycket att uppröras över. Jag läste boken i ett allmänbildningssyfte, och som sådan ger den nya och intressanta vinklingar och jag tycker det är roligt att den utmanar lite. Men boken har förstås väckt upprörda känslor inom vissa teologiska läger och det pratas hädelser med mera. Känner man att man vill behålla kyrkans fromma bild av den guldlockige mannen från Nasaret kanske man ska välja nåt annat helt enkelt.



onsdagen den 13:e januari 2010

Vem är arg?

Här hemma är Stina Wirséns böcker Vem är borta och Vem är arg bland det populäraste just nu.

Vem är borta handlar om Lilla Nallen och Stora Nallen som är och handlar tillsammans och plötsligt är Lilla alldeles ensam. Hur ska hon nu hitta Stora? Boken tar upp abstrakta begrepp som här och borta.

Vem är arg tar upp starka känslor som ilska och ledsamhet. Budskapet är att man kan leka tillsammans och ha kul, men först kivas Lilla Nallen och Gula katten rejält innan de blir vänner.

Teckningarna är typiskt wirsénska och böckerna verkar fånga åtminstone vår två-åring som blir mycket engagerad och vill läsa dem om och om igen.



söndagen den 10:e januari 2010

Imorgon är en annan dag

Nu är det obönhörligen sista dagen innan allvaret börjar imorrn, men det har å andra sidan varit en väldigt bra dag och bra vecka. Jag och Proppen har varit i Borås och hälsat på min kompis K och hennes barn där äldsta killen är jämnårig med S. De fick äntligen uppleva riktig vinter, åkte snowracer och övade på krigslister för att erövra Nalle Puh-mjukisen från varandra.

I Malmö är det förstås ingen snö, men det blåser nordanvindar och vattnet i Pildammsparken har frusit för första gången sedan Sundsvall brann. Vi var där idag och åkte skridskor, inte S förstås, men hon tyckte det var roligt att glida omkring på skorna. Vi åkte inte länge; när vi satte oss för att dricka varm choklad och fick huka för kastvindarna och höll på att frysa häcken av oss kände sig alla mogna för hemfärd, men det är ändå härligt att vara ute litegrann. När vi kom hem satte jag på vinterstudion och så somnade vi allihop.

Jag läser på, men ingenting som gett avtryck i form av några recensioner än; det går rätt långsamt som vanligt med andra ord. Återkommer när mera finns att förtälja i denna fråga.





måndagen den 4:e januari 2010

Sista veckan

Jag har gått in på min sista semestervecka, vilken jag inledde med att börja jobba.. Danmark ringde det första som hände idag, och snart ska jag sätta mig med den "härliga faktureringen". Annars är allt bra.

Årets sista bok blev Lyckliga familjen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. En träffsäker, rörande och rolig skildring av vad som händer när den fullfjädrade storstadsbon goes bondmora. Det är inte friktionsfritt i alla fall.

Har också inlett mina "bibelstudier", se nedan, med att läsa Jonas Gardells Om Jesus. Riktigt intressant hitills måste jag säga, och omstridd - förstås. Vad mer finns det för att få någon slags allmän översikt av kristendomen utan att börja läsa bibeln i sig? Barnens bibel kanske :-)



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014