Postmodernismen

Sista tredjedelen av året blev jag ju inte postmoder i bokstavlig bemärkelse, men däremot slutade föräldraledigheten. Baby J var dryga året och jag var så redo att börja jobba. Inskolningen på förskolan gick finfint och jag fick ett nytt uppdrag, den här gången på pendlingsavstånd. Jag spenderade mycken tid den där sista veckan med att rita fina scheman i excel på hur vi skulle få ihop dagishämt- och lämn med jobb och träning (gissa vilket av de två som det inte blivit mycket med).

En bra grej med pendlingen har varit den lilla skärva av lästid som öppnat upp sig, även om jag måste ägna viss del av tågåkandet till att jobba. Och allt har gått bra, men jag vet inte, antingen har mörkläggningen av vårt land tagit mig extra hårt det här året eller så är det hela kombinationen av att få ihop det här med livet, för ledordet under senhösten har varit Trött. Så Trött. Funderar just nu på om lösning heter deltid eller något annat?

Hursomhaver, det största bokeventet under Postmodernismen var förstås min första Bokmässa! Jag var lycklig som ett barn och speedad som en duracellkanin. Syster och väninna kom och joinade mig andra dagen och då var det även bokbloggsträff med Lars Vilks-incident som "alla" har rapporterat om. Jag rapporterade om bokmässeskor, vilket jag tror är ett av de mest uppskattade inläggen på bloggen. Drog med mig 14 böcker hem och inledde sedan officellt köp- och lånestopp.

En annan stor händelse var Mr Book Ponds insatser för att göra om bloggen. Kanske inte så stora utseendeförändringar, men mycket hände bakom kulisserna som underlättar mycket för mig. Nu går det bl.a. att kommentera direkt på recensionerna, det vet ni, va!?

Flera bokbloggsträffar hanns med, bl.a. en hos En Full Bokhylla, då Flickan och böckerna kom iklädd sitt alias Flickan och Kakorna och bjöd på smarriga muffins under ett parti The great penguin bookchase. Lovely!

De bästa böckerna jag läst har nog varit Never let me go av Kazuo Ishiguro - och dessutom STARK film. Den drunknade av Therese Bohman är en annan bok som var riktigt drabbande och väldigt bra. Känslor, fast av den blodisande sorten, väckte också The woman in black av Susan Hill som jag timade ihop med Allahelgonahelgen.

Jepp, det var 2011, generellt sett ett riktigt bra år på alla sätt. 61 (kanske 62) böcker blev det totalt och det är jag ganska nöjd med, med tanke på att Internet (småbarn & heltidsjobb) finns.. Nu ser jag fram emot 2012 och all god läsning det kommer föra med sig.