onsdag 28 september 2011

Mässan och böckerna

Det är ju svårt att undvika själva huvudämnet i denna sista bokmässerapport. Att få gå på mässan var som julafton för mig, fast man fick köpa alla sina hårda paket själv. I och med att det var mitt första år satsade jag på att jobba golvet i första hand och förstå grundutbudet. Tills nästa gång kan det nog bli så att jag jobbar upp mig på den intellektuella stegen och kör seminarier, men nu kändes det tillräckligt givande att se monterframträdanden.

Efter nästan varenda författare jag var och lyssnade på, så fick jag något slags tvångsmässigt behov (eller kalla det inspiration) att även köpa deras böcker. Plus att The English Bookshop hade ett oemotståndligt köp 3 för 2-erbjudande och ja, det här blev resultatet:

Och det här, mina vänner, betyder två saker. Jag har 1) fallit för grupptrycket och gett mig in i Kampen och 2) nu är det slut på sus och dus och framförallt Adlibris-beställningar. Officiellt och inofficiellt köpstopp i ett halvår (bokklubbsböcker undantag). Meet me on the other side!

Cornelia Funke signerar böcker efter snack med tonårsboken

En annan bokrelaterad ljuspunkt var bloggminglet som Petra Jankov och Karin Meberg hade ordnat i bloggarnas eget lilla green room. Där var det fullt av folk, jag hälsade på en massa bloggare som jag tidigare bara kände till rent virtuellt sas och det är alltid roligt att få ett ansikte på den som skriver texten. Jag var en aning speedad och sprang lite fram och tillbaka för minglet krockade med Knausgård, så jag hann inte hälsa på eller prata med alla och så här i efterhand känner jag att det var lite synd. Jag får helt enkelt hoppas på att det blir fler tillfällen framöver!

Tack också till familj & syster för sällskap och hotell. Det var virkelig fedt!



måndag 26 september 2011

Mässan och maten

Den där icke-snygga ryggsäcken jag hade, den användes minsann inte bara till att bära bokinköp i, utan innehöll även ett överlevnadskit. Jag hade fått förhandstips om långa köer till undermålig mat, så jag stashade upp med lite smoothies, nötter och choklaaaaad. Bra idé var det.

Lunch kom jag inte undan och första dagen blev det någon currykycklingslabbedabb som nog inte var lagad med så mycket kärlek. Mackorna gav jag mig inte på, men Calliope konstaterade att: "Smörgåsen jag nyss åt skulle passa i vilken skräckfilm som helst."

På lördagen däremot följde vi Petra Jankovs tips och den strida strömmen av kändisar som åkte upp till baren på Gothia Towers och käkade stans största och dyraste räckmacka with a view. Till vänster hade vi hela Göteborg, till höger satt Emma Wiklund, Lasse Åberg, Jessica Gedin och Ann-Marie Skarp. Och som om inte det var kändistätt nog åkte vi hiss ner med Patrik Sjöberg. Han var ganska lång.

Tydligen förekommer också montermingel ibland med vin och tilltugg, men som den rookie jag är missade jag det totalt. Ihopklibbat gratisgodis var så nära det jag kom.



söndag 25 september 2011

Mässan och skorna

Jag är hemma i Malmö igen hos de små galningarna efter en maxad helg i Göteborg, flera erfarenheter, bekantskaper, böcker och smutstvättpåsar rikare. Med risk för att ni kräks över ännu fler bokmässereportage så ska jag ändå i små munsbitar berätta hur en liten nybörjare upplevde the crazy days of books.

Tidigt fredag morgon var jag på plats i stan och vis av alla goda råd var jag klädd i fotriktiga stövlar, klänning och inte-så-snygg-ryggsäck-men-gud-så-skönt-för-armarna-att-slippa-släpa-på-bokkassar.

Men om man som mässbesökare satsar på praktiskt och uthärdligt, så gör (de kvinnliga) författarna - helgens stjärnor - tvärtom. Jag ber om ursäkt för sugig kvalitet på bilderna, men här är några fötter att studera:

Mässans snyggaste dojor tillhörde Martina Haag. Ett par röda high heels med liten söt rosett. Jag berömde skapelserna vid boksigneringen och ägarinnan tackade, men enligt egen utsago var de "sjukt obekväma att gå i".

Jag vågar gissa att Mässans dyraste skor, också väldigt tjusiga med leopardmönster, tillhörde Camilla Läckberg. Slimmade Läckan matchade skorna med en lika tjusig röd (design?)klänning och det var bara röda mattan som fattades.

Sofie Oksanen satsade inte helt oväntat på svart, nertill som upptill. Ja, om man bortser från de rosa stråken i håret då.

Karl-Ove Knausgård, Man, var klädd i välskräddad kostym och till det ett par bruna (engelska?) läder. Mycket elegant.



fredag 23 september 2011

Vad ska Amanda säga nu?




- Posted using BlogPress from my iPhone



torsdag 22 september 2011

Garden state

Nu väller bokbloggarna över av alla rapporter från bokmässan där det litteraturas/flaneras/spenderas.. Även jag ligger i startgroparna, har packat väskan (med endast ett par skor!) och ställt alarmet på 05:00 för att åka upp med tåget imorrn.

Så snart kommer jag också terrorisera er med kändisrapporter och bloggmingel, men nu ska jag inte tjata om det utan om Den frusna trädgården av Kristin Hannah. Boken är helt nuytkommen på svenska och handlar om två systrar som finner att deras mamma bär på en hemlighet gömd i hennes ryska förflutna, möjligen kopplad till en verklig eller symbolisk trädgård? Jag vet inte mycket mer än så, men den beskrivningen och det snygga omslaget räcker för att näsvingarna ska börja fladdra lite lätt: I love the smell of gardens in the morning.

Det är märkligt att jag, som är så notoriskt trädgårdsointresserad (av att ha och sköta en, att vistas i dem går mycket bra) i det verkliga livet, ständigt dras till böcker som handlar om just trädgårdar. Analys på det? Jag har ingen bra teori, men däremot har jag några böcker till om odlingar, täppor, häckar, rabatter och labyrinter som rekommenderas:

Den glömda trädgården av Kate Morton. Den här har jag skrivit om flera gånger, en modern saga som berättas i tre parallella spår med olika delar romantik & mystik, trädgård (förstås) och en snygg arborist.

Jag har också beskrivit hur den på ett lite roligt sätt blinkar till Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, där den bortskämda flickan Mary tillsammans med Pan-liknande vän och anemisk pojke finner hemlig trädgård och sig själva. En fin liten sedelärande historia.

Midnatt i Ondskans och Godhetens trädgård är dock ingen barnbok utan en historia från amerikanska södern med inslag av mord, olycklig kärlek och voodoo, där en kyrkogård spelar en viss roll. Sjukt snyggt omslag. Clintan gjorde film av boken, men den blev lite långsam tyckte jag personligen. Läsa är bättre.

Missa heller inte för allt i världen The Savage Garden av Mark Mills, om hur en konststuderande amerikan spenderar tid på ett gods i Florens och gör häpnadsväckande upptäckter i den anlagda trädgården. Härlig exteriör, krypande spänning!



måndag 19 september 2011

Ibland vill man bara ha kalkon

Jag fick häromdagen syn på Allt och mer därtill av Jaqueline Briskin på ett antikvariat och läste om den (skummade är nog mer ordet), mest för att jag var nyfiken på vad jag egentligen läste med god aptit på det glada 80-talet. (Om inte tantstämpeln funnits där tidigare, lär den göra det nu ;)

Boken utspelar sig dock till större delen under 1940/50-talen och handlar om två systrar: roliga och talangfulla, men inte så snygga Roy och snygga, men inte så roliga Marylin som gör skådespelarkarriär (helt klart inspirerad av en viss verklig Marilyn...).

Ful-Roy gör karriär inom modebranschen och gifter sig med konstnären Horak, som hennes bästa vän Althea en gång var förälskad i.

Snygg-Marylin blir kär i Linc, som under krigstjänst rapporteras saknad i strid. I stället gifter hon sig med hans filmregissörspappa och får barn, men sen kommer Linc tillbaka (inte död). Då har inte Marylin samvete att lämna sin man. Barnen växer upp och äldsta sonen blir kär i Althea och lillasystern blir kär i Altheas son, vars pappa är Horak..

Ja, ni hör ju: intriger, incestuösa förhållanden, stora rikedomar. Allt och mer därtill faller definitivt under FNL-kategorin (Flärd/Njutning/Lidelse) som hade en sån oerhört omfångsrik utgivning under nämnda årtionde. Det är ganska uselt, fast på något kalkonartat, festligt sätt. Ett talande citat:

- Åh Linc, Linc, jag älskar, älskar dig!
Och tillsammans sjönk de snabbt ner i kärlekens och livets stora hav.

Säkert tyckte jag det var ganska bra när jag var femton, men nu: Hahahahahaha.



söndag 18 september 2011

Dan före dan

Nu är det dan för dan, eller kvällen före dan för att vara helt korrekt. Pendelkort är inköpt, alla kläder är strukna, alla skor är putsade, barnen är badade, stian är skurad, locket har lagts på brunnen, ja.... Och självklart har jag valt ut en bok till tågresan, men det är väl underförstått?

Anyways, jag ser på google analytics att jag ofta får träffar direkt in på bokrecensionerna (dvs de ni hittar under Recensioner/Läst år i menyn till vänster) och en helt ny funktion här på lilla bloggen är ju att man kan kommentera direkt på dessa, så det är ju bra, men det är lite tomt där just nu.

En tanke jag har är att återanvända en del av era kommentarer som kommit på blogginlägg om specifika böcker och lägga in dem på den recension det gäller. På det sättet kan de som söker en bok också få veta vad andra tycker om den. Är det någon som skulle ha något emot att bli citerade på det sättet får ni kontakta mig förstås.

Nu ska jag kolla vad alla haft för sig på Twitter idag och sen läsa ut Den drunknade. Laters.



fredag 16 september 2011

The nerdy seven meet again

Igår hade delar av bokbloggsmaffian en kombinerad knytis/spelkväll hemma hos En full bokhylla som, skulle det visa sig, inte bara har en utan ett flertal fulla bokhyllor i ett alldeles eget bibliotek (*avundsjuk*).

Men vad var det vi hittade i en av hyllorna, hehe.

Flickan och böckerna (tillika Flickan och kakorna som tagit med sig urtjusiga choklad- och red velvet cupcakes. Yummy!) har också dokumenterat spelträffen från igår på ett förnämligt sätt, fast på mina bilder finns det förstås kött med ;)

När vi alla hade ätit oss stoppmätta, så tog Bokomaten fram The great Penguin bookchase och om jag får säga det själv var Calliope och jag var ett starkt team, men vi stod inte emot Vixxtoria, Flickan och böckerna samt En full bokhylla (men så var de ju också tre, hrmm).

The great bookchase är ett TP-liknande spel, men har bara litteraturrelaterade frågor. Förutom att det är riktigt sött och kul, så slog mig tanken när vi spelade att i vilket annat sammanhang skulle folk slagit pannan i bordet och stönat när motståndarlaget fick "lätta" frågor om Jane Eyre-citat eller fnittrat över L.M. Montgomery som svarsalternativ till vem som författat Animal farm? Book nerds, I love 'em.

Kvällens samtalsämnen innefattade i vanlig ordning stora doser Knausgård, men också bibliotekstanter, boktips till frisörer, Harry Potter, hur man jobbar på att inte bli gravid samt frukt- och grönsaksstund med Boktimmen (Vixxtoria har sammanfattat det på ett roligt sätt här) Därutöver fick vi också erfara "rafflande" wordfeud-matcher live och nog för att jag är en jävel på alfapet, men jag vågar inte börja för jag kommer bara att fastna - där också.

Sist tog Calliope fram stora julklappssäcken och jag lade beslag på två roliga pekböcker och Moderspassionen av Majgull Axelsson till mig själv. Nöjd!

Kvällen tog slut för snabbt som vanligt. Tur att jag träffar de flesta på bokmässan nästa vecka igen!



Ge tyskarna en chans

I år ska jag åka på Bokmässan. Det vet ni vid det här laget och jag har ju förberett mig såsom det anstår en boknörd: jag har frågat er om hur man gör, jag har laddat ner bokmässe-appen, jag har börjat fundera på vilka skor som kan vara bekvämast, vilken ryggsäck som klarar flest böcker och jag har förstås beställt visitkort från Moo!

Men en sak har jag inte gjort: läst några tyska författare.

Det är tyskt tema på Bokmässan i år, om det har undgått någon? Mitt intresse har varit obefintligt för att vara ärlig – och då har jag ändå pluggat tyska i ganska många år och i samband med det läst en del romaner på originalspråk. Många av dem var inte helt dåliga, men varför faller det sig inte naturligt att läsa de tyska författarna spontant? Eller är det bara jag?

Jag tror det delvis har med den mediala osynligheten att göra. Hur många tyska böcker översätts och marknadsförs på ett attraktivt sätt? Hur ofta ser vi tysk TV-produktion som inte består av en dubbad polis? Hur ofta hör vi överhuvudtaget tyska (generellt alltså, om det nu skulle sitta någon tysklärare därute och förfäras)?

För några veckor sedan var jag på en bokbloggsträff i Växjö. En av deltagarna, MimmiMarie, berättade att hon läst massvis med tyska böcker inför bokmässan och gav några tips. Det var faktiskt allt, en personlig rekommendation, som ledde till att jag för första gången på länge blev inspirerad.

När jag kom hem ställde jag mig och tittade på Arc de Triomphe av Erich Maria Remarque (tysk, trots titeln) och tänkte att den här var väldigt bra, den borde jag faktiskt ta och läsa om.

Bokmässan har nog rätt: det är dags att ge tyskarna en chans!


Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går..., Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning , Dantes bibliotek, Malins bokblogg, En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You're no different to me




torsdag 15 september 2011

Den perfekta höstdeckaren

För ett tag sedan började jag läsa Elizabeth George/Lynley från början. Jag vet att många tycker att serien spårar ur senare pga vissa händelser som inte ska avslöjas här för de som inte vill veta, men hittills är jag helt fast. Well-schooled in murder var till skillnad från Släke den perfekta höstboken. Mord på internatskola, oskrivna sociala koder, mörka hemligheter, regn som faller och faller över välansade gräsmattor och nedslitna skolbyggnader...

Mordet på den trettonårige Matthew Whateley förbryllar Lynley och Havers in i det sista. Ledtrådarna de nosar upp pekar i alla riktningar och inkluderar pennalism, pedofili, rasism, men de har svårt att komma vidare i utredningen. Tills dess att ytterligare en pojke försvinner...

Det är en fruktansvärd historia som så sakteliga lindas upp, jag sitter hos frisören och grinar när slutet kommer, men ändå är det så bra. Dels för att det är berörande och spännande, men också för att Elizabeth George skriver så väl. Jag tycker hon är en av de mest litterära deckarförfattarna med omsorg om både karaktärer och handling. Jag tror att det är därför jag inte kan sträckläsa henne till klockan fyra på natten; texten kräver sitt så att säga. Det är också intressant med krocken mellan den adlige Lynley, som här måste kämpa med att se över sina lojaliteter med före detta Etonbekantskaper, och arbetarklass-Havers, som har det tufft på hemmafronten med sina sjukliga föräldrar.

Som en parentes reflekterar jag lite över hur det är att läsa en 90-talsdeckare, där mobiltelefonerna ännu inte gjort entré. Det var verkligen en helt annan värld! Men en värld jag gärna återvänder till, rent fiktivt i alla fall.



måndag 12 september 2011

Ett år med två

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag börjar jobba igen efter ett drygt års föräldraledighet. Baby J har påbörjat inskolning i förskolan och storasyster går där på heltid från och med idag. Så märkligt att helt plötsligt ha så mycket tid för sig själv igen, för den här "ledigheten" har inte riktigt varit lik den första.

Då planerade vi och genomförde ett bröllop, jag spelade igenom hela Zelda - The Twilight Princess dagtid, tränade regelbundet...


Med två barn och en femtontimmarsregel* on top of that så har de få dyrbara timmarna med lugn och ro spenderats tillsammans med en bok eller en dator i de flesta fall. Jag försökte lära mig spela gitarr, men kom inte längre än till fem ackord som jag inte kunde kombinera. Jag spelar L.A. Noire ibland, men varenda gång jag får tillfälle har jag glömt vad jag gjorde senast. Jag har försökt att träna här och där, men troligen är det så långt mellan gångerna att kroppen går in i chock varje gång det händer...

Men nog har det gångna året bjudit på en del glädjeämnen, trots att regelbundenhet och ihärdighet inte varit ledord (om man bortser från vin- och chokladintag), men den tiden kommer kanske. Så, här är listan, stort och smått utan inbördes rangordning. Under det gångna hemmaåret har jag:

blivit tvåbarnsmorsa
köpt nya bokhyllor
träffat en mängd trevliga bokbloggare att nörda loss tillsammans med
fått uppleva hur treåringen knäckte läskoden
gått över till den ljusa sidan igen (med hårfärgen alltså)
blivit moster
upptäckt Ketchupmamman
läst Historien om Någon säkert 100 gånger
ätit minst en semla om dagen hela januari och februari
sett om alla Harry Potter-filmerna back to back
insett att min äkta hälft kan sin Thore Skogman. Tveksamt mervärde dock
firat 3-årig bröllopsdag
busat och sjungit och lekt en masse
åkt tåg själv med två barn och sju väskor - flera gånger
hittat pulkabackar i Malmö!
druckit hälsosamma mängder champagne
börjat twittra
semestrat i Grekland
och faktiskt snarare läst fler än färre böcker, så barn är bevisligen inget hinder för läsning. Internet däremot...
_____________________________________

*dvs att kommunen endast erbjuder plats 15 timmar i veckan åt äldre syskon när man är föräldraledig med yngsta.



söndag 11 september 2011

Älskade spion(film)

Daniel Alfredsson, vår meste regissör i utlandet just nu, har gjort succé med nyinspelningen av Tinker, tailor, soldier, spy som precis visats på Venedigfestivalen. Filmen bygger på John le Carrés spionroman som på svenska heter Mullvaden. Den gick senast som TV-serie 1979, då med Alec Guinness i huvudrollen. Det läste jag bland annat om i utmärkta Döda vita män av Johan Hakelius.

Av någon obegriplig anledning kommer Alfredssons film inte att premiärvisas i Sverige förrän 25 december!!?? (Nä, säkert kommer ingen fildela den, alla väntar snällt fyra månader extra, duh!). Fördelen är i och för sig att tills dess hinner jag nog läsa Mullvaden. Den trägne odlaren av samma författare var en positiv överraskning för mig. Jag vill läsa mer Carré!



lördag 10 september 2011

And we have a winner!

Tävlingen är avgjord! Hammerwoman hittade Shantaram, som var det rätta svaret! Grattis, böcker kommer med posten.

För er andra så hade tredje ledtråden varit följande:

Fängelsevistelser är ett återkommande tema i denna självbiografi. Bokens första manuskript blev förstört under ett sådant besök. Utspelas till större delen i Indien.

Då hade nog de flesta kommit på svaret, tror jag.



Andra ledtråden

Boken börjar på en kontinent, men fortsätter på en annan där ett otal yrken prövas. Jag läste den under 2000-talet.



Fira - Tävla!

God morgon sleepyheads! Här har vi varit uppe med solen och redan skrivit ett inlägg. Idag ska vi tävla lite för att fira nygamla Book Pond.

På en av de 821 recensionerna döljer sig en guldstjärna:

Jag kommer att ge tre ledtrådar de närmaste timmarna och den som hittar och kommenterar recensionen först vinner (lämna mailadress i kommentar). Priset är två pocketböcker utvalda, men ej lästa av undertecknad, så jag tar mao inget ansvar för innehållet ;)

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. Gillade Tidsresenärens hustru, Själens osaliga längtan tror jag inte skulle göra mig besviken.
Den falske vännen av Henrik B. Nilsson, bokförlaget Minotaurs grundare I might add, blev jag väldigt sugen på när den kom ut. Historisk spänningsroman som utspelar sig i Wien/Vatikanen under tidigt 1900-tal.

Första ledtråden
Titeln består av färre än tre ord. Boken har en manlig huvudperson.



torsdag 8 september 2011

Smygpremiär

Oops, ibland går det fortare än man tänkt sig; nya Book Pond är redan uppe och snurrar!

Utseendemässigt är det inga stora förändringar, men nya funktioner finns det en del:
  • Nu kommer man som i vanliga bloggar kunna länka till separata inlägg. Yay! Det har länge varit ett problem för mig. Problem solved!
  • Man kommer att kunna kommentera samtliga recensioner i databasen, alltså inte bara blogginläggen.
  • Man kan se de senaste tjugo kommentarerna som lagts in på recenserade böcker. Titta i menyn till vänster under Aktuellt.
  • Ny sökfunktion
Jag är nöjd, hoppas ni blir nöjda och på lördag kör vi tävling för att fira. Cheerio!

Uppdatering: Ser sidan konstig ut, kan det hjälpa att tömma cachen i webbrowsern.



onsdag 7 september 2011

Neopond - the next generation

Till helgen smäller det: The Book Pond nylanseras med lite nya features! Mycket har hänt bakom kulisserna i ett projekt som Mr Book Pond och jag kallar Neopond. En stor grej är att jag t.ex. har fått ett helt nytt och lättjobbat admingränssnitt när jag lägger in/ändrar böcker i databasen, så ni kan ju glädjas å mina vägnar om ni vill.

Det nyheter som ni läsare ser, får ni se på lördag. För att fira så kommer team Book Pond att ha en liten tävling med utlottning av, bli inte chockade nu, böcker! Stay tuned!




måndag 5 september 2011

Rätt bok, men fel årstid?

Det är Gotland och sommar. Först hittas ett styckat får i en sjöbod, sen hittas en styckad man i en takbox och man förstår snabbt att det är samma gärningsman som ligger bakom. Den från Stockholm nyinflyttade kriminalaren Fredrik Broman får fallet på sitt bord, först lite spänd över att få utreda ett brott av allvarligare grad, sen alltmer tyngd när mördaren slår till igen och skuggorna kryper allt närmre det egna hemmet.

Jag känner med en gång när jag börjar läsa Släke i början på september att det är helt fel årstid. Det går inte att läsa en så utpräglad sommardeckare när det är höst, det stämmer liksom bara inte. Men det är ju inte Håkan Östlundhs fel att jag gjort fel val.

Släke är väl varken så mycket bättre eller sämre än många andra svenska deckarserier. Östlundh använder sig av det numera så välkända mördaren-pratar-i-kursiv-stil-greppet som jag kan reta mig lite på, men det är en underhållande (om det är rätt ord), om än lite för lättavläst deckarintrig, blandat med klassisk familjeproblematik och på det stora hela good enough. I jämförelse med andra deckarförfattare så tycker jag Östlundh har ett lite råare (till skillnad från mesigt) språk, som jag uppskattar. Vill jag läsa mer? Possibly, men då ska jag göra det under rätt säsong.

Har ni också böcker ni inte kan uppskatta under en viss tid av året?



söndag 4 september 2011

Leve tanten!

Stockholm och Bonnier Fakta var det, ja. Eftermiddagen inleddes med en liten rundvandring på förlaget och det bjöds på skumpa, smörgåstårta och hemgjorda kolor. Jag åt kanske fjorton medan alla andra artigt tog en var. Vad är det för fel på mig?

Sen kom Elin Ek, många kanske minns hennes alter ego Grynet, feministbruden som uppmanade oss att inte ta skit? Nu har hon i stället släppt fram tanten i sig och skrivit den humoristiska fakta-/kokboken Supertanten.

Elin Ek berättade roligt och underhållande om bakgrunden till boken, hur hon alltid har känt sig bekväm med tanter, pratat med dem på bussen och över rosenbuskarna och hur hon själv använder bärplockandet som både motion och terapi. Men tantens position har alltid varit ganska undanskymd och t.ex. handarbete är den konstform i världen som har lägst status. "Det är så oerhört provocerande", säger Elin Ek och hon vill ändra på det.

Mycket av tantens kunskaper har ompaketerats; i stället för långkok talar vi om slow food, hemlagat har blivit närproducerat osv och det är inte helt ovanligt att unga killar nu lagar dillkött och stoppar korv. Det otrendiga har blivit trendigt, men vi ska inte glömma bort ursprunget.

Jag läser en recension på Breakfast Book Club, där man har uppfattat Supertanten som en bok som andas hemmafru, vilket är precis raka motsatsen till vad Elin Ek säger sig vilja uppnå.

Hon berättade att detta inte är en bok om hemmafruar, inte alls. Hon lyfter hellre fram Marit Paulsen än en Desperate Housewife. Tanten för Elin Ek handlar inte om yta, utan primärt om antikonsumtion, om bevarande, om att laga och återanvända, om att ta tillvara våra resurser och vår jord. Men också om att våga vara obekväm och ha civilkurage.

Tanten kokar inte sylt för att sen ställa upp sina prydliga burkar med matchande tygomslag på rad och fotografera dem (hallå UnderbaraClara! Inget ont om henne i övrigt.). Tanten häller sin sylt i några gamla lingonburkar i plast och sätter upp dem på vinden där det är lite kylslaget. De 90-talisttjejer idag och som går all in med loppiskök och 50-talsfrisyrer kallar Elin Ek för hemmafrulajvare. Det tycker jag är väldigt roligt.

Jag tycker Supertanten är väldigt fin, den hedrar en bortglömd och ouppskattad resurs i vårt samhälle, väcker mycket barndomsminnen med sina bilder på t.ex. gamla twistburkar och jag tycker inte att recept på hallongrottor är antifeministiskt utan tvärtom att boken lyfter fram kvinnokraft som är värd att premieras!



fredag 2 september 2011

Att vilja men inte kunna

Igår var det en stor dag för Mrs Bookpond, ty jag var ute och reste på egen hand. Alltså alldeles, alldeles ensam (bortsett mina medresenärer då) utan egna barn. Jag sa ju det, stort!

Orsaken var att jag blivit inbjuden till Bonnier Fakta för att diskutera Elin Eks nya bok Supertanten .

Jag åkte tåg upp från Malmö, X2000 för att vara exakt, och på något sätt hade jag lyckats förtränga att jag blir så jäkla åksjuk av de där tågen när jag läser. Det tog mig inte mer än en kvart att minnas det och sen satt jag där och skulle slå ihjäl fyra timmar till, med väskan full av böcker som jag inte kunde läsa. Det enda som hjälpte var att sitta still, blunda och lyssna på musik, så det var det jag fick göra. Inte precis den läskavalkad jag hade sett framför mig...

Upp kom jag iaf till slut och efter en, som tanterna säger, stärkande promenad till Sveavägen så mådde jag bättre och anslöt till sällskapet av frilansare, journalister, bokbloggare och andra som var inbjudna. Mer om detta i ett senare inlägg.

Hemresan, för eventuellt intresserade, avlöpte åtminstone enligt plan och en halv bok avverkades. På flygplatsen och planet.



Moo!

Igår kom de äntligen, mina minicards från Moo. För ett par veckor sedan drömde jag att de anlände och var skitfula. Fel format, fel motiv, fel allt. Verkligheten var mycket bättre och jag är så nöjd! Nu är jag redo, bokmässan!

(Klicka på bilden för större format)



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018