Suburban spirit

Ok, har varit husboende en vecka nu och sorry to say så har jag nog lagt mer energi på att få köket i ordning och femårskalas än att arrangera bokhyllor, så mina prioriteringar har ju varit lite...ja, ni fattar. Men idag har jag börjat packa upp böcker så färgkoordinering pågår!

Övriga intryck jag har fått av livet som villaägare är följande:

• Jag älskar vårt hus, allt utrymme, våra stora fönster och badrum (plural!)
• Vi är de enda i området som "bara" har en bil, dvs jag är den enda grannarna hört talas om som pendlar kollektivt..
• Budgeten för hemspråksundervisning i kommunen är nog tämligen outnyttjad. Här finns typ en nationalitet och det är skåningar... Unga fröken Book Pond har hittills hållit sig ifrån skånskan, men med Baby J är det nog kört.
• Bambu verkar vara stort som trädgårdsutsmyckning, eller vad sådant nu kallas. Överhuvudtaget är här mycket välansade trädgårdar, så vi väntar just nu bara på den där petitionen från samfälligheten att vi sänker standarden på området med vår okonforma, obambuistiska framsida...
• Vi kan i princip föra hur mycket liv som helst: bygga möbler mitt i natten, hantera baby J:s supertrotsutbrott, maxa volymen - och ingen hör oss. Det är märkligt och härligt efter 21 år i lägenhet!

Japp, det var det så långt. Några böcker har jag i stort sett inte hunnit läsa, men i förgår fick jag en sweet surprise från Modernista när Helena Dahlgrens husgud Gillian Flynns debut Mörka Platser (Dark Places) landade i brevlådan. Helena är för övrigt blurbad på omslagets insida - nedanför Stephen King - vilket hon andlöst skriver om här :)

Avslutar med det enda litteraturrelaterade inslaget från helgen mitt bland alla besök till återvinningscentraler och IKEA, nämligen den nyblivna femåringens önskemat till kalaset: en äkta pannkakstårta! (och ja, de snygga papptallrikarna beror på att assietterna ligger nerpackade någonstans längst ner längst in typ).