söndag 4 november 2012

Jag gillar Joe

Noterar att Gilla Förlag har gett ut ännu en Jonathan Tropper-roman på svenska: Boken om Joe som heter Bush Falls på originalspråk.

Jag är odelat förtjust i Tropper. En del kallar honom grabbig, men I like grabbig. Ja, Tropper skriver upprepat om killar i 30-årsåldern som krisar och ja, det handlar om manlig vänskap, kärlek och sex förstås. Men det görs inte på något hö-hö sätt utan genom  intelligenta och sarkastiska dialoger; min typ av humor helt enkelt. Allt är heller inte bara yta utan Tropper räds inte att dyka ner i sorg, sjukdom och död, men han klarar så bra att upprätthålla den där fina balansen med att beskriva det svåra i livet utan att det blir sentimentalt.

Här ett utdrag ur min recension när jag läste Bush Falls för ett par år sedan:

"Joe Goffman lämnade sin hemstad Bush Falls för 17 år och skrev sedan en lätt förtäckt roman om sin uppväxt med en del mindre smickrande porträtt. Boken blev en bestseller och film och Goffman börjar leva det goda livet övertygad om att han aldrig någonsin skulle återvända till sina hemtrakter.

Men så drabbas pappan av ett slaganfall, och brodern Brad övertalar Joe att komma hem. Stadsborna står inte och välkomnar den förlorade sonen med öppna armar direkt... Dessutom är hans ungdomskärlek Carly kallsinnig och hans, på den tiden, bästa vän Wayne döende i AIDS. Joes instinkt är att fly fältet så fort som möjligt, men återbesöket rör upp oväntade känslor inom honom och ett plötsligt behov av försoning som mycket väl kan komma alldeles för sent.

Tropper förvaltar sitt signum (män i 30-årsåldern i kris..) så otroligt bra. Här finns i botten sorgen efter en mor, en far, efter döda och döende vänner, en förlorad kärlek..., men utan att bli snyftigt i överkant. Tropper är född ironiker och det är en ren fröjd att läsa dialogen som är bland det knivskarpaste jag sett.. 

Man skulle också kunna läsa Bush Falls som en homecoming novel. Inte alla möts förstås av ett kollektivt hat när de återvänder till sin hemstad, men många kan säkert relatera till hur Joe tror sig ha förändrats under sina många års frånvaro, men stunden han återvänder känner han sig som en osäker tonåring igen. 

Tropper är dessutom en mycket skicklig karaktärstecknare och fångar med några få penseldrag essensen av sina litterära gestalter. Kort sagt, Bush falls levererar och gör mig inte på något sätt besviken."

3 kommentarer:

  1. Du säger alltid att du ligger såå efter i din läsning och nu är det "några år sedan du läste denna", coolt sis

    SvaraRadera
  2. Jämfört med dig är jag sorgligt okultiverad vad gäller litteratur och känner nog att jag borde läsa mer brett ibland. Men ibland hittar även en blind höna några läskorn och jag är glad att du tagit dig an Tropper så helhjärtat:). Bush Falls och How to talk to a widower är hittills mina favoriter..

    SvaraRadera
  3. Ha, tricket är att läsa något som inte är översatt till svenska ännu för då känns det som man är i framkant liksom. Tyvärr händer det mig bara vart tredje år ungefär..

    SvaraRadera