Gandalf och grabbarna

I lördagens Sydsvenskan var det en lång artikel inför premiären av The Hobbit (Den hette också Gandalf och grabbarna, en sån bra titel att jag snodde den rakt av. Förlåt :). Eskil Fagerström skriver underhållande om olika aspekter av filmen; Martin Freeman, Persbrandt, fackliga strider, den tecknade föregångaren.

(Han börjar dock med att be om ursäkt för att Sagan om ringen totalt sett är de böcker som gjort mest intryck på honom. Be inte om ursäkt, Eskil, vill jag säga, är inte läsupplevelser från bokslukaråldern det som satt djupast spår hos många av oss?)

I vilket fall som helst, nu läser han böckerna för sina barn och skriver:

"Den mest ökända bristen i J R R Tolkiens annars så detaljerade uniersum är -- den närmast totala frånvaron av kvinnliga karaktärer." och de få kvinnor som omnämns är tydligen för väna (läs mesiga) förutom krigarprinsessan Èowyn.

Hon "brukar framföras av Tolkiens försvarare som en äkta, stark kvinnogestalt", fortsätter Fagerström.

Èowyn

Det här tycker jag är intressant. Varför måste Tolkien försvaras för sin avsaknad/gestaltning av kvinnor? Folk är förstås i sin fulla rätt att tycka att det är dötråkigt att hela Tolkiens universum består av män, eller män och män, det fanns kanske inte så många av dem, men hober, alver, orcher och dvärgar av hankön då.

Men har Tolkien någonsin har gått ut och åtagit sig att han ska bedriva kvotering i sina böcker? Har han en skyldighet att skildra jämställda relationer? Har han brutit mot några regler, förutom den att inte vara politiskt korrekt på 2010-talet?

Han kanske inte ville skriva en bok om kvinnor
Han kanske inte kunde skriva om kvinnor
Det kanske inte fanns några kvinnor i Midgård

Jo, det fanns ju bevisligen, men det här är uppenbarligen inte böcker om dem. (Däremot är jag mycket förvånad att ingen har plockat upp den tråden ännu!) Jag är lika mycket feminist som vilken modern, svensk man som helst, men att Tolkien bestämde sig för att utnyttja sin konstnärliga frihet och skriva om - i princip - bara män, det har jag svårt att se hur man kan hålla emot honom. Och som kulturkonsument måste jag ha rätten att kunna läsa Sagan om ringen och tycka att den är fantastisk utan att ha dåligt samvete över att den inte är tillräckligt politiskt gångbar i Sverige 2012.