Tjugotalet trendar

Jag har alltid varit fascinerad av 1920-talet; ett motsägelsefullt årtionde, inklämt mellan två världskrig, till synes sorglöst och kulturellt blomstande, men med djupa sår under ytan, kvinnors begynnande frigörelse och så den finansiella kraschen 1929 som inledde 30-talets depression.

Och 20-talet verkar ha en riktig revival nu. Om det är tack vare allas vår (bokbloggs)favorit Downton Abbey eller bara en konsekvens av att alla årtionden går igen med jämna mellanrum är oklart, men personligen är jag i alla fall tacksam över att 80-talet verkar vara på väg bort från modehyllorna nu..

Trendspaning följer:

Det har just annonserats att Downton Abbey ska spela in ytterligare en säsong. Iiiihh! Bästa julklappen!

Och just nu cirkulerar en klädutställning, för närvarande på Hallwylska museet i Stockholm, där några av TV-seriens klänningar finns att kika på. Och apropå jazzålderns klädmode så har Malmö Museum under hela 2012 haft en utställning som heter Mode utan midja med tillhörande blogg. Är det någon som är förvånad över att 20-talsklänningar kommer starkt i vår?

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald, klassikern om 20-talets NY-överklass, kommer som en nyinspelning (Leo DiCaprio som Jay Gatsby). Boken är ett obligatorium på alla engelskakurser - och det förstår man ju. Jag tror det är hög tid att läsa om den!

I mitt just-nu-favoritprogram Historieätarna så fick 20-talet ett alldeles eget avsnitt. Jag vet inte om jag blev så sugen på att just äta maten iofs....

Nästa område att återerövra är litteraturen, för hit har inte 20-talet riktigt nått ännu. Men det finns ett par goda exempel i två kvinnliga deckare: Daisy Dalrymple och Maisie Dobbs. Den förra har adligt påbrå och rör sig i fina kretsar, men förvärvsarbetar som reporter (till mångas fasa) och snubblar bokstavligt talat över lik vart hon går, som till exempel i Death at Wentwater Court. Maisie Dobbs är en något mindre glättig yrkesdetektiv med hög perceptionsförmåga - och egen bil. Den första boken heter kort och gott Maisie Dobbs. Och man måste ju bara älska omslagen!