Prioritaire

För alla er barn som inte var med på tiden när man skickade fysiska brev till varandra så kan jag berätta att Prioritaire var en liten blå klisterlapp man betalade extra porto för och satte på kuvertet för att brevet skulle komma fram snabbare, kanske så snabbt som två dagar...

Boken Prioritaire fick jag för många år sedan av en god vän och borde ha läst den med en gång, men av någon anledning blev den liggande till den här sommaren då vi åkte till franska rivieran.

 Jag tyckte den passade att ta med på resan då den ena huvudpersonen, konstnären Jean-Luc Foreur, bor i Fanjeux, södra Frankrike. Den andra är en dansk kvinna, Delphine Hav, bosatt i Köpenhamn. Under ett besök i Paris ser hon en av Jean-Lucs tavlor på ett galleri och blir så tagen av den att hon skriver ett brev till honom. Så börjar deras brevväxling som ska komma att fortgå i nästan två år, i början artig, sen alltmer vänskaplig och ganska snart så utvecklar de ett filosofiskt och erotiskt distansförhållande, utbyter tankar och fantasier i väntan på att så en dag äntligen träffas. Ingenting blir som de tänkt sig.

Prioritaire är en tunn liten sak, snabbt utläst, men inte helt enkel att ta till sig. Delphine är en drömmare som svävar ut i imaginära resor och resonemang jag ibland inte alls följer och som är mycket okonkreta, någonting som sällan är så kompatibelt med min personlighet... Ingenting sägs om hur någon ser ut, hur gamla de är, vad Delphine jobbar med, var eller hur hon bor och jag kan ibland tycka det blir irriterande "flummigt".

Samtidigt accepterar jag det ändå mestadels då det samtidigt tillhör leken mellan konstnären och konstnärssjälen att de inte blir precisa och exakta och bristen på fakta gör plats för drömmar och en växande sensualism.

Och frustration. För att Delphine är den som vill eller älskar mest är uppenbart. Det finns en desperation här som är nästintill plågsamt att läsa och är nog en känsla som många kan relatera till.

"Tystnaden är massiv. -- Jag har inte hört ifrån dig på över fyra veckor. Tystnaden gör mig orolig och rastlös. Min bröstkorg öppnar sig mot dig och det gör ont." 

Men trots allt läser jag med viss likgiltighet fram till slutet. Och där: pang, allt ställs på ända. Ingenting ska avslöjas, men jag blir tagen - och läser om den en gång till.