Last night I dreamt I went to Manderley again
Så lyder första meningen i Daphne du Mauriers mest kända bok Rebecca, en 75-årig klassiker som ännu säljer stort, har fått två uppföljande böcker av andra författare (en av dem är Mrs de Winter av skräckdrottningen Susan Hill, men ärligt talat tyckte jag den var lite lam..), har filmatiserats av Hitchcock 1940 och blivit musikal.
Daphne du Maurier återvände 1937 från Egypten, där hennes man var stationerad, och slutförde Rebecca på deras gods Ferryside (fast det är Milton Hall i Cambridgeshire som är förlagan till Manderley). Rebecca är en romantisk spänningsroman som berättas av Maxim de Winters andra hustru. Efter bröllopet finner hon sig leva i skuggan av den första frun, den glamourösa Rebecca, som hushållerskan Mrs Danvers avgudade och vars död i en segelolycka är omhöljd i dunkel.
Daphne du Mauriers son Kits Browning berättade nyligen i en tidningsartikel i The Telegraph att Daphne du Maurier i och för sig avskydde när Rebecca kategoriserades som romantik, för själv sa hon att det var en studie i svartsjuka. Bakom historien fanns det verklighetsförankring i du Mauriers eget liv då hon hyste svartsjuka gentemot Jan Ricardo, som du Mauriers man först var förlovad med, och som senare begick självmord genom att kasta sig framför ett tåg.
Daphne du Mauriers son Kits Browning berättade nyligen i en tidningsartikel i The Telegraph att Daphne du Maurier i och för sig avskydde när Rebecca kategoriserades som romantik, för själv sa hon att det var en studie i svartsjuka. Bakom historien fanns det verklighetsförankring i du Mauriers eget liv då hon hyste svartsjuka gentemot Jan Ricardo, som du Mauriers man först var förlovad med, och som senare begick självmord genom att kasta sig framför ett tåg.
Nästa steg för Rebecca är en nyinspelning av filmen i Hollywoodformat. Kits Browning säger att avtalet håller på att förhandlas och jag kan säga att jag minst sagt ser fram emot den!
Kan ite fatta att jag fortfarande inte läst den, men filmen ar jag sett och älskar, älskar, älskar. När hag ar tnåring och såg den så fick jag i samma geva lära mig att filmen väl visst var bra, men boken var billigt slisk man skulle undvia och det har lite suttit i. Så mycket strunt man blir itutad som allmänna sanningar om vad som är fint och fult.
SvaraRaderaTvärtom för mig: har läst boken två gånger, men inte sett filmen! Boken är inte billigt slisk, om än inte omvälvande så är det långt mer än en harlequin. Lite daterad utifrån dagens tempo kanske jag skulle säga, men den har en smygande stämning som jag älskar.
SvaraRadera