onsdag 30 juli 2014

Where'd you go?

Bernadette är en kvinna som inte passar in. I den Seattle-förort hon är bosatt i håller hon sig på sin kant, pratar inte med de andra skolmorsorna ("gnats" - knott - som hon kallar dem) när hon lämnar dottern och är allmänt illa omtyckt. Hennes märkliga och till synes eskalerande excentriska beteendet leder till att hennes man, den mytomspunne Microsoft-gurun, också börjar fundera på om allting verkligen står rätt till, men innan de hinner få några svar så har Bernadette försvunnit spårlöst.

Maria Semple har skrivit manus till TV-serier inklusive Saturday Night Live i många år och romandebuterade för ett par år sedan med Where'd you go Bernadette. Den har något av ett kvickt och slagfärdigt manus över sig, men liknar samtidigt inte mycket annat jag läst; uppbyggd av mailkonversationer mellan Bernadette och den outsourcade indiske assistenten, mellan grannen Audrey och vännen Soo-Lin, korta passager med makens och dotterns funderingar samt tidningsurklipp. Hela boken är som ett pussel av information som läggs ihop för att förstå vad som egentligen hände när Bernadette flydde sin lovande framtid som arkitekt och bosatte sig i Seattle, vad som hände dagen då hon flydde från Seattle och vart hon i hela världen hon tog vägen?


Det är symptomatiskt att boken till så stor del är uppbyggd av skriftlig kommunikation då själva essensen i Where'd you go kretsar kring vad som händer när vi slutar prata med varandra och bara kommunicerar via mail eller lappar, med alla de felaktiga antaganden det kan leda till.

Jag gillade Where'd you go skarpt. Det tog en liten stund innan jag kom in i boken och got the hang of it så att säga, men sedan uppskattade jag att den är annorlunda, oförutsägbar (bara en sådan sak som att en del av boken utspelar sig i Antarktis) och rolig med underliggande svarta stråk. Trots den fragmentariska bilden av alla karaktärer lär läsaren känna dem förvånansvärt väl och efterhand utvecklade jag sympatier med Bernadette. Framförallt tycker jag att hon har de coolaste solglasögonen!

3 kommentarer:

  1. Nu var det väldigt längesedan jag läste den men har för mig att jag gillade - den är lagom absurd liksom :-)

    SvaraRadera
  2. ni har nästan övertygat mig... ogillar mailonversationsromaner och blir så TCF:ig av "life-affirming"-blurbar : )))
    men det verkar vara en riktigt somrig bok och sådana gillas!

    SvaraRadera