Älskade inte Älskaren

Hon kallas Flickan igenom hela boken, hon är femton år, fransyska och lever i Saigon i början på 1900-talet med sin mor och två bröder. Modern har högtflygande planer för sin dotter; hon ska få en utbildning, skaffa sig ett yrke och flytta tillbaka till Frankrike, men mamman är inte alltid så verklighetsförankrad och dessutom, pengarna som dras in spelas bort av den äldre brodern. En dag träffar Flickan en kinesisk man på färjan över Mekongfloden och de inleder ett passionerat förhållande, fastän de vet att bådas familjer skulle motsätta sig relationen.

På plussidan: Bonnier klassikers nya omslag, mycket snyggt. Miljönbeskrivningarna: det koloniala arvet, den dallrande hettan, takfläktarna, färgerna. Det är lätt att förflyttas i tanken till det som då var Franska Indokina.

På minussidan: en historia som ständigt hoppar i tiden, många gånger vet jag inte var vi befinner oss i handingen. Och så ett språk som flyter iväg i en poetisk ström, jag blir trött av att läsa det och irriterar mig på att så fort berättelsen får lite stadga så kommer en "flummig" passage, gärna i kombination med ett hopp i tiden och nya namn som inte får någon introduktion. Hopplöst att läsa.

Älskaren är tunn, men krävande, ingenting man avslutar på en eftermiddag alls. Jag ville väldigt gärna tycka om den, men gjorde det helt enkelt inte; den har en för svävande, okonkret stil som inte passar mig. Och av Sara Stridbergs analys i förordet förstod jag mycket litet.

BOKKLUBBEN däremot hade lite olika uppfattningar. Någon tyckte tvärtom att det var en mycket rörande historia, både pga den trasiga familjerelationen och den tragiska kärlekshistorien, vilket dessutom förstärks av att boken i stort sett är självbiografisk.

Tack till Bonniers för rec-ex!