Svarta damen

Att läsa en ryslig historia över allhelgonahelgen med ingredienser som novemberdimma, sankmarker, hemsökta hus, kyrkogårdar och en mystisk svart kvinna kändes helt rätt. The woman in black av Susan Hill har framgångsrikt gått som en teaterpjäs i London i många år och skrämt slag på sin publik och det förstår man då man läser boken som utgör underlaget. Faktum är att jag en gång vid en sen tidpunkt på natten blev helt kall i hela kroppen av fasa. Det blir inte heller sämre av att The woman in black utspelas under sent 1800-tal och har en viktoriansk känsla över sig, vilket alltid slår an en särskild sträng hos mig.

Jag ska inte avslöja för mycket av historien. Det väsentliga här är den smygande, gruvliga stämning som Hill bygger upp på ett mästerligt sätt. När man läser är det är inte svårt att föreställa sig hur tidvattnet stiger, hästekipage försvinner in i dimbankarna, hur hjärtat dunkar i kroppen när dörrar som borde vara stängda plötsligt är öppna. Läskigt bra, som sagt.

Fick också reda på att boken just nu filmatiseras med Harry Potter i huvudrollen. Eller Daniel Radcliffe heter han visst

Fler bokbloggare har läst och gillat, t.ex. Fiktiviteter, Bokomaten, Calliope