Mullvaden betingade 1:or och 2:or i betyg från oss alla fem. Att ettor är det lägsta betyget kanske inte behöver nämnas? Samtliga hade känt sig som idioter när de läste den för att de inte förstod. Samtliga hade reagerat på exakt samma saker som jag:
- Frånvaron av beskrivningar av miljöer, personer, relationer.
- Komplicerad intrig. Kvällens värdinna trodde att det bland annat beror på att den ständigt hoppar i tiden och på
- Alla dessa namn, namn, namn
Det är ju så intressant hur vi alla kan vara så samstämmiga i vår bedömning. Vi är ju inte idioter! Samtidigt får vi höra att en manlig kollega till en av bokklubbsmedlemmarna läst Mullvaden flera gånger, älskar den och inte tycker att den är alls komplicerad (man kanske inte tycker det efter tredje-fjärde gången iofs?)
Det känns inte som jag utifrån den här observationen har något vattentätt statistiskt underlag direkt, men jag ställer återigen frågan: är Mullvaden ett exempel på en könsegregerande bok, som lättare läses och förstås av män?
Jag tror tyvärr att du kan ha rätt. GIllar inte tanken på könsspecifik litteratur. Även om det är uppenbart att det finns litteratur som inriktar sig och tilltalar de olika könen olika mycket. Som chic-litt. Fast ALLA i det könet behöver ju inte gilla förstås. Jag menar, finns ju ,assor med tjejer som inte läser chic-litt och säkerligen massor med killar som inte gillar Mullvaden. Sorry, bara resonerar med mig själv här..:)
SvaraRaderaNej, jag tycker inte heller om tanken och jag trodde faktiskt att jag skulle gilla Mullvaden. Har ju tidigare läst Ian Flemings Bond-böcker med nöje. Men funderar nu då på om Mullvaden är en 'kill-bok', rent generellt alltså. Naturligtvis lär det ju finnas undantag.
SvaraRadera