Fragment

Förra året kom Fragment, författare Marilyn Monroe. Att det skrivits hundratals böcker om filmlegenden är ingenting nyhet, men en bok skriven av henne, det är något annat. Fast detta är ingen roman utan, som titeln antyder, skriftfragment hämtade från skrivböcker, lösa papper med dagboksanteckningar, dikter, listor och brev, sparade till eftervärlden av hennes dramapedagog Lee Strasberg.

Jag har läst en hel del "Marilyn-litteratur" och det har inte undgått mig att hon beskrivs som en känslig person som brottades med dåligt självförtroende. Detta framgår också av texterna hon skrev; det finns mycket melankoli och mörker och "gåtan" kring hennes död känns inte lika stor längre.

Under stor del av sin yrkeskarriär kämpade hon mot den etablerade bilden av sig själv som en blåst sexsymbol. För att framhäva den mer intellektuella sidan av sig själv lät hon fota sig när hon läste och många av dessa fina bilder finns med i Fragment. Det var inte bara för syns skull, Marilyn var genuint intresserad av litteratur och i slutet av Fragment finns en lista med några av de böcker som fanns i hennes bibliotek. Sådant är alltid extra intressant för en boknörd.

Tillför då Fragment något nytt? Jag tycker faktiskt den gör det; människan Marilyn framträder mycket tydligare än förut när man ser hennes handstil (den var inte så vacker och hon stavade ganska dåligt..), får ta del av hennes tankar och hur hon planerade att handla sovrumslampor och linneservetter. Det framgår också hur intelligent hon faktiskt var; här finns prov på både insiktsfulla analyser och strategiska affärsbrev.

Redaktörerna till boken har gjort ett bra jobb, men Antonio Tabucchi, som har skrivit förordet, höll de ju inte i så strama tyglar direkt: pretentiöst är bara förnamnet. (Sen må han vara nobelpriskandidat eller inte.)

Det var väl det jag inte gillade med den här boken, annars är den väldigt fin och har en given plats i hyllan för alla de som är intresserade av den berömda skådespelerskan och personen bakom masken.

Stones on the walk

every color there is

I stare down at you

like a horizon -

the space/the air is between us beckoning

and I am many stories up

my feet are frightened

as I grasp towards you

(Stenar på trottoaren

i alla möjliga färger

jag stirrar ner på er

som mot horisonten -

avståndet/luften ligger så lockande mellan oss

och jag står många våningar ovanför

och famlar efter er

med darrande fötter)