Glada hälsningar från Stöten

Nu när vi efter två packdagar och 80 mil äntligen nått fram till vår destination för skidsemester, så känns det lämpligt att publicera recensionen på en bok som till stora delar utspelar sig i norra Sverige. Nu vet jag mycket väl att det är långt mellan Dalarna och Norrbotten, men närmre än så kom jag inte :)

Martina Haags nya fartfyllda roman, Glada hälsningar från Missångerträsk, handlar om två systrar: Lotta som har ett halvdött äktenskap i Norrland och Stockholmssingeln Nadja som efter många års längtan äntligen ska få adoptera barn. Men adoptionsreglerna ändras i sista stund och kräver att hon är gift! Systrarna sluter en pakt och lovar att hjälpa varandra; Tanja åker till Missångerträsk för att ta hand om Lottas sjuklige svärfar och träffa den, enligt systerns uppgift, perfekta äktenskapskandidaten och Lotta far till Paris för att rädda vad som räddas kan. Förvecklingarna kan börja.

Som sagt, det finns inget norrländskt lugn över Glada hälsningar från Missångerträsk, vare sig i tempo eller dialog. Rappa repliker, spontana (och galna) infall, åkturer i de känslomässiga ytterligheterna är karaktäriserande. En del av komiken bygger förstås på den klassiska kulturkrocken när stad möter land, kanske en aning tröttsamt; Nadja framstår som lite väl imbecill vid mötet med livet utanför Tullarna. Jag rycks ändå med i fart och fläkt och blir väl underhållen ända fram till slutet som blir för hysteriskt.

Det känns som om Martina Haag har tänkt väldigt mycket filmmanus när hon skrivit boken, här finns en del väldigt filmiska scener och jag tror mig ha hört rykten om att boken den vägen ska vandra. Jag vet precis vem som ska spela huvudrollen :)