Moderspassion

Jojo, ibland läser jag lite också.. Här en recension av Moderspassion:

En vägkrog i Arvika under en stormnatt, en skådeplats för flera människoöden: Minna som äger Sallys Café och bär på en ohygglig självlögn, den alkoholiserade Marguerite som lever i ett förlamande olyckligt äktenskap, reportern Ritva som ständigt försöker att få till det där knäcket som ska göra henne till stjärna.

Alla träffas de där - ofrivilligt, alla med sina egna bördor, kanske kommer det att hända saker under natten som ska förändra riktningen i deras liv..

Moderspassion känns i många stycken som en teaterpjäs, i alla fall som att den lätt skulle kunna skrivas om till en, framförallt genom att den i stort sett bara utspelar sig på en plats.

"Moderspassion är en berättelse om föräldraskap i allmänhet och moderskap i synnerhet", står det på baksidan av boken.

Men jag vet inte om jag tycker att moderskapet har en sådan framträdande roll och bokklubben, där vi diskuterade den, hade samma känsla. Minna och Margeurite är mödrar, javisst, men det är lika mycket fokus på deras personer som på deras moderskap. Det som jag däremot funderar över är om Axelsson gör en kommentar över det sociala arvet där tidiga graviditeter och frånvarande fäder återkommer i generationer. Det finns också oerhört dåligt med manliga förebilder i boken och jag undrar om även detta är ett medvetet drag och i så fall varför.

I vissa stycken tycker jag Moderspassion berör mig; jag känner med Minna och jag triumferar med Marguerites uppgörelse med sin man. Men samtidigt så är det flera karaktärer jag inte får någon riktig känsla för som Tyrone och den irriterande Anette. Avsnitten med kopparängeln som dyker upp går mig helt förbi. Ska jag betrakta den som en hallucination eller som ett högre jag? Jag varken vet eller förstår.

Jag tycker mycket om Majgull Axelssons sätt att skriva; språket flyter fram, lätt och obehindrat, dialogen är naturlig, vilket jag tackar särskilt för eftersom det alltid stör mig när den inte är det. Tyvärr är jag inte lika förtjust i historien i sin helhet, men jag tror den skulle göra sig fint som teater, som sagt, i Arvika...