I Ruth Galloways "fotspår"

Under senare delen av veckan åkte jag och Mr Book Pond iväg på ett barnfritt äventyr till norra delarna av Skåne, bland annat för att trekka lite på Hovs Hallar (barn med korta ben och dåligt tålamod hade gjort sig mindre bra här). För en gångs skull var vädergudarna med oss. När man bara får en sådan här dag, så känns det nästan som att den svenska sommaren är förlåten. Nästan.

På vissa ställen var  marken lite sank och jag fick plötsligt tydliga bilder av landskapet - saltängarna -  i Elly Griffiths Flickan under jorden i huvudet. När vi sedan kort tid därefter sprang på gamla bronsåldersrösen var ju saken klar; lite dimma på det där och jag hade kunnat vara Ruth Galloway vilken dag som helst, bortsett att jag inte är så värst arkeologiskt bevandrad förstås, men jag har ju i alla fall åldern inne nu.. ;)

Blev nu otroligt sugen på att läsa den andra boken i serien: Janusstenen

 Sankt och kargt, precis som jag ser saltängarna framför mig..  Lägg på lite dimma här, så är det inte the marshland upp i dagen, säg? Och ser ni Ruth som går där borta?

 Här bronsåldersrösen under utgrävning.

Ruth? Lite för glad kanske. Och oarkeologisk (troligen inte ens ett ord?) För ung? ;)