måndag 6 augusti 2012

Den (skånska) vita frun

Alla som lekte Svarta/Vita Damen när de var små, upp  med en hand! Eller är det någonting som bara 70-talisterna höll på med, kanske? ;) Den vita damen är en spöklegend som existerar över hela världen, faktiskt har den hållit i sig ända sedan 1600-talet läser jag på Wikipedia. Även Borgeby Slott i Skåne sägs vara hemsökt av en kvinna i vitt och det är kring den här sägnen som Frida Skybäck spinner sin andra roman: Den vita frun.

Vinter i slutet av 1700-talet, kammarjungfrun Maria reser från Stockholm till Skåne för att hennes matmor Juliana ska hållas borta från ett mindre lämpligt äktenskapsval i huvudstaden. På Borgeby slott möts de av familjen Rosenhielm som gör allt för att hålla skenet av välstånd uppe, men i själva verket står de på ruinens brant och det finns ett alldeles särskilt skäl till att de vill ha ner Juliana - och Maria!


För Maria ska det bli en omtumlande vistelse; hon får känslor för den unge herr Rosenhielm, trots att hon vet att det är en omöjlig relation. På Borgeby upplever hon också från första början en oförklarlig närvaro av någonting som både skrämmer och fascinerar henne och som dessutom försätter henne i livsfara..

 Huvudingången till slottet

Hemligheter, spöken, underdogs, kärlek mot alla odds: ingredienser för ett klassiskt drama och jag tycker Frida Skybäck förvaltar detta väl. Jag blir snabbt indragen i historien och blir fast där, också mycket på grund av den "kursiverade skrivaren": en nyförlöst, olycklig och sjuk kvinna som för dagbok några årtionden tidigare och som berör mig. Maria har jag lite svårare för ibland, då det känns som om hon är långt mer försigkommen än vad som var möjligt för denna tiden (?) Som den historielärare Skybäck är förstår jag annars att hon forskat en del kring svenskt 1700-tal och det är en genuin känsla i boken kring kläder, uttryckssätt och mat.

Det som också är extra roligt med Den vita frun är att Borgeby slott bara ligger några mil från Malmö där jag bor, så idag var jag och spanade in omgivningarna som inspirerat Skybäck. Tyvärr missade jag ån, som spelar en viss roll i boken, men det får bli nästa gång!


Inne på borggården

Jag utgår ifrån att det här är "råttornet" (?)

6 kommentarer:

  1. Fina bilder och nu har det blivit fart på bloggerskan minsann!

    SvaraRadera
  2. Härligt att du är på g med bloggandet igen! Kan man säga att Skybäck påminner om Ahrnstedt, om du har läst henne? Det låter lätt och underhållande och perfekt avkoppling, i alla fall. PS. Jag lekte "Svarta Madam - kom fram!" på toaletterna. :)

    SvaraRadera
  3. Nja, jag har inte läst Ahrnstedt, men vet vilken genré hon skriver i, så kan tänka mig att det är ungefär samma stuk. Den vita frun är inte bara romans dock utan snarare historiskt, romantiskt drama.

    Får väl se hur länge bloggandet håller i sig.. Snart är jag tillbaka på galet jobb igen..

    SvaraRadera
  4. Vi lekte Svarta Damen massor när vi var små, och jag är 80-talist.

    Vilka nostalgiminnen jag fick nu!

    SvaraRadera
  5. En del lekar är tydligen mer seglivade än andra ;)

    SvaraRadera
  6. Men hej, du är ju tillbaka med råge, tillskillnad från mig som smyger igång lite smått nu.. HOppas du inte är helt död efter första jobbveckan. Roligt att du också tog en tur förbi Borgeby! Jag ska nog få upp lite bilder jag också nästa v. Hade tänkt att vi kunde ta en tur ihop, men körde förbi av en slump och tvingade maken att göra en hastig sväng in, hehe.=)

    SvaraRadera