Finders keepers

Belinda Bauer gjorde stor succé med sin första roman Mörk Jord och fick alla möjliga priser för den debuten. Detta är den tredje fristående delen om samhället Exmoor. Den här gången börjar barn plötsligt försvinna från bilar där de lämnats ensamma en kort stund. På varje brottsplats finns blott en lapp kvar med orden "Ni älskar dem inte".

Kriminalinspektör Reynolds kallas in för att undersöka det hela och från lokalpolisen får han Jonas Holly till hjälp. Holly har precis åter trätt i tjänst efter de trauman han gick igenom efter sin hustrus död. Hans psykolog har friskförklarat honom, men känner sig ändå tveksam över hans psykiska hälsa. Och även den unge Steven Lamb har all anledning att inte för en sekund lita på Jonas Holly..

Bauer får generellt sett beröm för sin psykologiska fingertoppskänsla och skildrande av småstaden. Exmoor är som en skuggsida av Midsomer Murders; hästutställningar och rävjakter och bybutiker förvisso, men råare, fattigare och mörkare. Och det är också sant att Bauer tar sig tid att bygga upp karaktärerna som står i fokus med talrika inblickar i vardags- och känsloliv, men jag måste säga att det inte alltid känns helt relevant för att driva handlingen framåt (varför är det till exempel så stort fokus på Steven Lambs lillebror Davey?). Ärligt talat så gör detta tillsammans med en stillastående polisutredning och generell tafatthet att jag känner att det går för långsamt.

Och även om jag vet att Jonas Holly är traumatiserad, så känner jag mig irriterad över hur Bauer låter honom utvecklas - eller snarare inte låter honom utvecklas. Antagligen ser jag inte storheten här, men jag tappar tyvärr intresset redan innan jag når slutet (fast jag läser förstås ut den ändå).

Slutligen ska en vederbörlig varning utfärdas för djurvänner, då det finns starka och otäcka scener i boken som involverar djur.

Tack till Modernista för rec-ex!