Äkta vara?

Var ute och gick i morse och lyssnade på P1:s stil, som idag handlade om Burberry. Är inte själv ett stort fan, men reportaget var otroligt intressant och belyste olika aspekter av varumärket, bland annat piratkopiering.

Det förde in mina tankar på veckans Kobra, där fenomenet erotiserade klassiker togs upp. Det finns alltså ett förlag, Total-E-Bound, som ger ut erotiska varianter på våra mest kända klassiker som Jane Eyrem En studie i rött och Stolthet och fördom, för alla dem (oss?) som hade velat läsa om de mer intima detaljerna mellan Elizabeth och Mr Darcy. Författare hyrs helt enkelt in för att ta de klassiska texterna och "sexa till dem" lite och sedan ges de ut med nytt innehåll och omslag.

Kritiken har ju inte låtit vänta på sig. Trots försäljningsframgångarna med Fifty shades of grey så är det väl inte så mycket som har en sådan låg status som erotisk litteratur med vissa undantag, t.ex. Anais Nin. Så det är det första. Att gå in och editera i klassiska texter är det andra som rör upp känslor.

Men, funderar jag, vad är egentligen skillnaden mot att göra en film av böckerna, som mer eller mindre omtolkar innehållet eller att skriva en fristående fortsättning på en känd klassiker, som t.ex. Susan Hill har skrivit Mrs de Winter som en uppföljare till Rebecca eller Death comes to Pemberley av P.D. James. Och minns ni för några år sedan när just Stolthet och Fördom blev föremål för en omfattande zombie-revidering av Seth Grahame-Smith?

Jag har svårt att bli så upprörd över det här, då omtolkning ständigt görs av litteratur på så många olika sätt. Som förlagsredaktören för Total-E-Bound också sa; det ju inte som att originalen förstörs, de finns kvar för var och en som vill läsa dem. Skulle jag själv läsa en "sexig klassiker"? Man ska aldrig säga aldrig ;)

Här finns också en artikel i Guardian där man kan läsa mer.