Emma

Emma Woodhouse är en ung, frimodig, adlig dam i 1800-talets England med matchmaking som specialitet, i alla fall om hon får säga det själv. Hennes svåger och förtrogne Mr Knightley har starka synpunkter på Emmas karriär som äktenskapsmäklerska, men efter ett lyckosamt sammanförande som leder till giftemål får hon upp tempot. Nästa par hon ska försöka få till altaret är sin väninna Harriet och ungkarlsprästen Mr Elton, men det faller inte alls väl ut och Emma får anledning att ångra sina romantiska ingripanden.

Det här var otroligt nog min första Jane Austen. Naturligtvis har jag sett filmen Pride & Prejudice fler gånger än vad som nog kan vara sunt, men jag faktiskt aldrig läst böckerna. Mina intryck av Emma är att den är elegant, luftig, humoristisk, inte så romantisk som jag hade förväntat mig - och full av överklasslivets detaljer.

Emma lever i välstånd utan ett bekymmer i världen och skapar sig sysselsättning genom att brodera, konversera, promenera och så klart intrigera. Det är sida upp och ner med ändlöst prat om bagateller som väder, förkylningar, sociala visiter och gäsp; det är nästan lite fnissigt hur händelselöst det är. Emma är faktiskt inte den mest sympatiska hjältinna man kan tänka sig, styrd av det klassamhälle hon lever i, självcentrerad och irriterande, men ändå charmig på något sätt. En annan intressant sak är hon är inställd på att inte gifta sig, en självständighet som förvånar mig, men som är möjlig på grund av hennes samhällsställning.

Totalt sett så gav min första litterära bekantskap med Austen mersmak och älskar för övrigt också omslaget som Bonnier Klassiker designade inför nyutgivningen av Emma i pocket 2011.

Naturligtvis finns Emma också som film, med Gwyneth Paltrow i huvudrollen. Söt som sockerkaka.