The great G

I förra veckan hade jag femårig bröllopsdag! Den firades på bästa sätt genom att vi bland annat gick och såg nyinspelningen av The Great Gatsby. Den har inte fått någon överväldigande kritik, men jag tyckte den var helt fantastisk! Den kändes väldigt Baz Luhrmannsk (Moulin Rouge); extremt visuell, färgstark, folk och fest och så var det hela 20-talsstämningen med kläderna, miljöerna, bilarna, charlestondanserna.

Men allt var inte bara glammig yta utan jag tycker att Luhrmann lyckats med karaktärsdramat också: Gatsbys dröm, Daisys val, tragiken.

Det mest anmärkningsvärda kanske ändå var att Leonardo – babyface – DiCaprio faktiskt har åldrats; flera rynkor och ett mognare utseende kunde noteras. Tobey Maguire som Jack Carraway är dock ett hopplöst fall; han blir liksom aldrig äldre än 14.

Jag läste Gatsby för många, många år sedan och vet att jag tyckte om den men minns inte så mycket mer förutom det gröna skenet från lanternan. Jag känner att det är dags för en omläsning nu; den står i hyllan och väntar.