"Our house is old, and noisy, and full. When we moved into it we had two children and about five thousand books; I expect that when we finally overflow and move out again we will have perhaps twenty children and easily half a million books."
Jackson skriver vardagsnära med betraktande, kåseriliknande ton om när hon och hennes man blev vräkta från sin lägenhet och köpte det halvt fallfärdiga Vermont-huset med grekiska pyloner, om barnen och deras påhitt och låtsaskompisar, om pannor och bilar som går sönder när man minst behöver det, om hushållssysslor och om konsten att klara sig med små medel.
Detta är en förnöjsam tidsresa in i 50-talet. Det är långt ifrån Mad Men's elegans utan här är i stället hemmafruarnas vardag i fokus (även om Shirley Jackson ar författare, var hon uppenbart huvudansvarig för hemmet och barnen) men jag roas lite av att läsa om hur Jackson beskriver matlagning på konserver, barnens upptåg och bridgekvällar.
Humorn är kanske lite daterad; jag känner inte att det är "a family and a small town so funny and unpredictable you'll wish it were your own." Men det är charmigt på ett gammaldags vis.
Mitt exemplar av Life among the savages köpte jag på Shakespeare and Company i Paris och det hade den här fina stämpeln inför omslaget.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar