Mord på tåg

Efter avslutat uppdrag i Syrien, tar sig den världsberömda detektiven Hercule Poirot till Istanbul där han kliver på Orientexpressen riktning Calais. Någonstans runt Belgrad blir en av passagerarna - amerikanen Ratchett - knivhuggen till döds i sin kupé under natten och Poirot drar snabbt slutsatsen att förövaren finns bland de tolv övriga resenärerna i vagnen. Med sedvanligt udda förhörsmetoder och knivskarpt intellekt tar sig Poirot an utredningen med förbluffande resultat. 

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända böcker (och filmad 1974 med Ingrid Bergman i en av rollerna). Den är otroligt klassiskt Christie på det sättet att det är en pusseldeckare i sedvanlig överklassomgivning där alla de misstänkta befinner sig på en begränsad yta, till disposition för den klipska Poirot. Under den eleganta ytan lurar mörka hemligheter och han bringar dem alla i dagen, oavsett om de är relaterade till mordet eller inte.

Jag gillar i det stora hela Christie, men frågan är om inte de blivit lite nötta av tidens tand. Jag menar inte bara att 80 år gamla värderingar tagit ut sin rätt utan det är mer att jag tycker det är lite makligt ibland. Kanske också för att jag för första gången kände igen hur det hela slutade! Jag förstår inte hur, då jag officiellt lider av Agatha Christie-amnesi och har skrivit ett helt inlägg om det, men kanske att jag sett filmen någon gång? Hursomhelst, ska man läsa Christie ska man självklart inte hoppa över Mordet på Orientexpressen.