Något för Valborg?

Isländska Yrsa Sigurdadóttir ingår i Modernistas numera digra ensemble av deckarförfattare. Hennes Eldnatt kom ut 2012 (snabb, jag vet..) och spreds snabbt över Europa.

En flicka blir dödad av en smitande bil. Ett gruppboende för handikappade människor brinner ner till grunden och samtliga patienter omkommer. Två händelser som thrillern Eldnatt spinner sin historia kring.

Huvudpersonen är advokat Thora Gudmundsdottir, som får i uppdrag att se över domen mot den förståndshandikappade Jakob; den utpekade gärningsman bakom branden. Det dröjer inte länge förrän Thora finner oegentligheter och frågetecken i utredningen, men i vilken riktning hon än vänder sig stöter hon på människor som alla verkar ha skäl att vilja lägga branden bakom sig. Processen blir tungrodd, tills Thora förstår att de anonyma sms hon tagit emot kanske faktiskt kan ge ledtrådar i fallet. Men vem är det som skickar dem - och varför?

Eldnatt kanske snarast kan beskrivas som en thriller med övernaturliga inslag. Den utspelas på ett snötäckt Island i bankkrisens efterdyningar med massarbetslöshet och depression. Känslan jag får är att det aldrig någonsin blir riktigt ljust, att ingen enda människa är riktigt glad eller ger utlopp för några varmare känslor; t.ex. Thora när hon helt kallt konstaterar att förhållandet förmodligen skulle vara över om pojkvännen Matthew inte tar det bankjobb han erbjuds. Till och med maten de äter är basal och intetsägande. Det är mycket vankelmod och jag måste säga att det tynger ner lite, men samtidigt ger det kalla inre och yttre klimatet en stämning till berättelsen. Ibland blixtrar det dock till lite, till exempel när Thora ger prov på sin torra humor, speciellt riktat mot den hopplösa sekreteraren Bella.

Boken både börjar och slutar bra med isande spänning, men personligen tyckte jag att stora delar gick i ett långsamt tempo, präglat av nämnda misströstan. I England är Yrsa Sigurdadóttir dock stor, så där verkar Nordic Noir i dubbel bemärkelse gå hem.