I somras läste jag om Snäcksamlarna för första gången sedan 1990. Enormt populär då, men numera känns det som den reducerats till kategorin "britidyll" där det dricks te och påtas i trädgården och som primärt läses av medelålders tanter, alltså såna som mig då..
Men trädgårdsarbete och tebrickande är ändå detaljer i en berättelse som snarare handlar om krigets (WWII) vedermödor och förluster, ett dött äktenskap, otrohet, ansträngda familjerelationer och kanske framförallt om rätten och modet att gå sin egen väg, fastän omgivningen vill annorlunda. Jag blev rätt gripen av den, jag kanske inte gick upp lika mycket i den som för 25 år sedan, men den var fin, sorglig och slutet var inte uppenbart. Dessutom har boken fortfarande ett av de snyggaste omslagen någonsin.
#instapond via Instagram http://ift.tt/2czDACJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar