Så, My Brilliant Friend. I julläshög för att hinna i tid till nästa bokklubb. Och alla dessa hyllningar. Borde ju vara nog med skäl för att plocka upp. Men det går trögt alltså. Efter 100 sidor har jag två flickor, riktiga kick-ass överlevare, i ett italienskt 50-tal, som är fyllt av våld och fattigdom. Och det borde väl engagera. Men jag kommer inte in i den av någon anledning. Funderar på om det har att göra med de oändligt antal namnen, som gör att det påminner om en släktskröna, en variant av 100 år av ensamhet (som jag verkligen avskydde). Den som läser ut får se... #instapond
via Instagram http://ift.tt/2iEgkrW
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar