
Egentligen är Linna avstängd efter vissa incidenter i Paganinikontraktet, men han kallas ändå in som "observatör" när det sker ett mord på ett behandlingshem för unga, självdestruktiva flickor. Det finns inga vittnen, men däremot misstänks en annan av flickorna, som flytt från hemmet, och Joona tar upp jakten på henne. Samtidigt blir han kontaktad av ett "medium", som alltmer desperat hävdar att hon vet vem som är mördaren..
Jag hade med mig Eldvittnet på vår Danmarkssemester i år. Mr Book Pond fick slut på böcker och jag gav honom den här att läsa. Han var skeptisk, men påbörjade den runt nio på kvällen. Vid tre-tiden på natten vaknade jag till och fann att han fortfarande läste, nu på sluttampen. Så svår att lägga ifrån sig är alltså Eldvittnet.
De korta kapitlen och det drivna tempot är förstås en av förklaringarna. Historien är spännande, jag tillhör inte dem som fattar hur saker och ting ligger till halvvägs igenom; kanske trög ;) Joona Linna är en annan success factor: mer av en ung Hamilton (fast med sundare psyke) än en trött Wallander och det klagar jag inte över. Det är också intressant att man får veta mer om Linnas privata historia - tragik, som man redan anat att det handlar om.
Misstänker också stillsamt att Kepler visste om att det skulle bli film när de skrev, då vissa scener här är extremt manusvänliga (slakteriet för er som läst.. )
Totalt sett tycker jag Eldvittnet är en tämligen fulländad deckare. Mindre actionspäckad än Paganinikontraktet, men faktiskt vinner den på det.
Lustigt nog har Flickan och böckerna precis också läst ut Eldvittnet, här är en länk till hennes recension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar