söndagen den 16:e juni 2013
Kunde inte sagt det bättre själv
När snusket blivit mainstream
Idag har Sydsvenskan en lång artikel om uppsvinget för erotisk litteratur, en tredje epok för genrén efter 1700-talet samt 60/70-talet.
"Första halvåret 2013 har i stort sett samtliga allmänutgivande förlag åtminstone en erotisk titel i sin utgivning" Men förlagen har noterat att de erotiska manusen ännu inte blivit fler. I stället är det deckarmanusen som börjat innehålla lite fler heta scener.
Nytt är att "den erotiska litteraturen idag riktar sig främst till kvinnliga läsare, vilket skiljer den från äldre tidens böcker i samma genre. Klassikerna skrevs av män, för män."
I artikeln medverkar min "kollega", bokbloggsambassadör och sexolog Suzann Larsdotter, som säger:
"Mäns sexualitet ses som något oerhört problematiskt i vårt samhälle. Det är svårare för män att erkänna att de läst en erotisk bok som de tyckte var bra och till och med gjorde dem kåta."
Det som är märkligt är att Sveriges enda romance-författare, Simona Ahrnstedt, inte nämns med ett ord i artikeln. Hon har nyligen kommit ut med sin tredje roman, De Skandalösa, och vinner allt fler läsare.
"Första halvåret 2013 har i stort sett samtliga allmänutgivande förlag åtminstone en erotisk titel i sin utgivning" Men förlagen har noterat att de erotiska manusen ännu inte blivit fler. I stället är det deckarmanusen som börjat innehålla lite fler heta scener.
Nytt är att "den erotiska litteraturen idag riktar sig främst till kvinnliga läsare, vilket skiljer den från äldre tidens böcker i samma genre. Klassikerna skrevs av män, för män."
I artikeln medverkar min "kollega", bokbloggsambassadör och sexolog Suzann Larsdotter, som säger:
"Mäns sexualitet ses som något oerhört problematiskt i vårt samhälle. Det är svårare för män att erkänna att de läst en erotisk bok som de tyckte var bra och till och med gjorde dem kåta."
Det som är märkligt är att Sveriges enda romance-författare, Simona Ahrnstedt, inte nämns med ett ord i artikeln. Hon har nyligen kommit ut med sin tredje roman, De Skandalösa, och vinner allt fler läsare.
Damm förlag har valt att promota boken genom en boktrailer, som jag faktiskt aldrig sett förut som marknadsföringsstrategi. Men sedan blev jag upprättad och upplyst av bokbloggsmaffian att det visst inträffat med t.ex. S.J.Boltons och Åsa Schwarz böcker. Aja. Här är videon i alla fall.
fredagen den 14:e juni 2013
The great G
I förra veckan hade jag femårig bröllopsdag! Den firades på bästa sätt genom att vi bland annat gick och såg nyinspelningen av The Great Gatsby. Den har inte fått någon överväldigande kritik, men jag tyckte den var helt fantastisk! Den kändes väldigt Baz Luhrmannsk (Moulin Rouge); extremt visuell, färgstark, folk och fest och så var det hela 20-talsstämningen med kläderna, miljöerna, bilarna, charlestondanserna.
Men allt var inte bara glammig yta utan jag tycker att Luhrmann lyckats med karaktärsdramat också: Gatsbys dröm, Daisys val, tragiken.
Det mest anmärkningsvärda kanske ändå var att Leonardo – babyface – DiCaprio faktiskt har åldrats; flera rynkor och ett mognare utseende kunde noteras. Tobey Maguire som Jack Carraway är dock ett hopplöst fall; han blir liksom aldrig äldre än 14.
Jag läste Gatsby för många, många år sedan och vet att jag tyckte om den men minns inte så mycket mer förutom det gröna skenet från lanternan. Jag känner att det är dags för en omläsning nu; den står i hyllan och väntar.
Men allt var inte bara glammig yta utan jag tycker att Luhrmann lyckats med karaktärsdramat också: Gatsbys dröm, Daisys val, tragiken.
Det mest anmärkningsvärda kanske ändå var att Leonardo – babyface – DiCaprio faktiskt har åldrats; flera rynkor och ett mognare utseende kunde noteras. Tobey Maguire som Jack Carraway är dock ett hopplöst fall; han blir liksom aldrig äldre än 14.
Jag läste Gatsby för många, många år sedan och vet att jag tyckte om den men minns inte så mycket mer förutom det gröna skenet från lanternan. Jag känner att det är dags för en omläsning nu; den står i hyllan och väntar.
onsdagen den 12:e juni 2013
Watch over me
Book Pond är tillbaka! Har ni saknat mig? En vecka i karantän hos Blogger kändes som en halv evighet, men nu har jag en devious plan för att detta inte ska inträffa igen. Till helgen så ser vi kanske resultatet...
Nog om det. Här kommer en bokrecension, som sig bör på en bokblogg...
Eilidh har nått botten. Ett tidigt missfall, åratal av misslyckad fertilitetsbehandling, en äkta make som inleder en affär och en familj som är långt ifrån stöttande har störtat ner henne i den djupaste förtvivlan.
Hon lämnar sin man, Tom, och flyr upp till sin barndoms skotska by där hon flyttar in till sin gammelmoster. Eilidh lever som i dvala, men en dag stöter hon på en liten flicka som öppnar upp någonting hos henne. Maisies mamma har övergett henne, hennes älskade mormor har avlidit och hon lever nu tillsammans med sin pappa Jamie, som försöker kompensera för båda. Maisie förenar Jamie och Eilidh och de blir vänner, men de är båda trasiga och är livrädda för att låta känslorna bli djupare än så.
Ibland kommer dock hjälp och den knuff man behöver på vägen från de mest oväntade håll.
Jag hade en tung period, jag behövde något sött och romantiskt, ok. And I got what I whished for kan man säga Jag tyckte om att läsa den här boken, jag blev rörd av vissa delar som Eilidhs barnlöshet och de omständigheter hon och Jamie befinner sig i överhuvudtaget.
Det är en fin historia, men den övergår mot det snyftiga hållet allteftersom och blir nästan lite för tårdrypande till och med för mig. Det finns också vissa övernaturliga inslag i den som jag inte är helt överens med. Det är en fin tanke att våra döda finns med oss, men jag skulle hellre sett att romantiken stod för sig själv, som den romantiker jag är... Totalt sett helt ok läsning om man är på det lite sentimentala humöret.
Ett roligt faktum är att Watch over me puttade ner Fifty shades från tronen över mest sålda e-böcker i Storbritannien när den kom ut.
Nog om det. Här kommer en bokrecension, som sig bör på en bokblogg...
Eilidh har nått botten. Ett tidigt missfall, åratal av misslyckad fertilitetsbehandling, en äkta make som inleder en affär och en familj som är långt ifrån stöttande har störtat ner henne i den djupaste förtvivlan.
Hon lämnar sin man, Tom, och flyr upp till sin barndoms skotska by där hon flyttar in till sin gammelmoster. Eilidh lever som i dvala, men en dag stöter hon på en liten flicka som öppnar upp någonting hos henne. Maisies mamma har övergett henne, hennes älskade mormor har avlidit och hon lever nu tillsammans med sin pappa Jamie, som försöker kompensera för båda. Maisie förenar Jamie och Eilidh och de blir vänner, men de är båda trasiga och är livrädda för att låta känslorna bli djupare än så.
Ibland kommer dock hjälp och den knuff man behöver på vägen från de mest oväntade håll.
Jag hade en tung period, jag behövde något sött och romantiskt, ok. And I got what I whished for kan man säga Jag tyckte om att läsa den här boken, jag blev rörd av vissa delar som Eilidhs barnlöshet och de omständigheter hon och Jamie befinner sig i överhuvudtaget.
Det är en fin historia, men den övergår mot det snyftiga hållet allteftersom och blir nästan lite för tårdrypande till och med för mig. Det finns också vissa övernaturliga inslag i den som jag inte är helt överens med. Det är en fin tanke att våra döda finns med oss, men jag skulle hellre sett att romantiken stod för sig själv, som den romantiker jag är... Totalt sett helt ok läsning om man är på det lite sentimentala humöret.
Ett roligt faktum är att Watch over me puttade ner Fifty shades från tronen över mest sålda e-böcker i Storbritannien när den kom ut.
söndagen den 2:e juni 2013
Roseanna
Ett lik efter en ung kvinna fiskas upp ur sjön Boren och kriminalkommissarie Martin Beck kallas till platsen. Det tar inte lång tid att konstatera att hon tagits av daga genom kraftigt våld, men därefter går utredningen i stå. Man finner inga ledtrådar om vem hon är, vem mördaren är eller hur hon har hamnat i vattnet. Tiden går, men Beck kan inte släppa den unga kvinnan ur tankarna och lyckas genom ihärdigt sökande och nya infallsvinklar en dag identifiera henne. Mysteriet med Roseanna kan äntligen börja nystas upp.
Roseanna är den första delen i Sjöwall/Wahlöös berömda svit Roman om ett brott. Den kom ut 1965, men jag slås ändå av hur relativt modern den känns. Så klart att detaljerna är tidstypiska (det finns inga datorer, alla röker och maten känns outhärdligt tråkig......), men fokuseringen på utredningen och en kommissarie som presenteras med ett personligt tilltal där inblickar ges i hans tankegångar och privatliv (ett tortigt sådant med mycket magont) känns igen från dagens deckare. Fast denna var först!
Sjöwall/Wahlöö har blivit kända för att de introducerade samhällskritik i kriminalgenrén men i Roseanna märks ännu inte mycket av detta utan det känns mer som en introduktion till karaktärerna. Tempot är ganska långsamt, men jag måste säga att jag ändå uppskattade Roseanna som en riktigt kvalitativ deckare åt det sakliga, hårdkokta hållet. Det kommer säkert bli fler nedslag i serien för mig. T.ex. Polis polis potatismos utspelas delvis i Malmö och det är alltid roligt med böcker med lokalfärg.
Jag läste Roseanna i Excess-format, en bok som är hälften så stor som en pocketpok och läses på bredden. Jag blev inte helt såld då pappret är så tunt att det klistrar fast på fingrarna och jag kom aldrig ifrån känslan att det kändes avigt att läsa på "fel" håll. Nja, tyckte jag.
Roseanna är den första delen i Sjöwall/Wahlöös berömda svit Roman om ett brott. Den kom ut 1965, men jag slås ändå av hur relativt modern den känns. Så klart att detaljerna är tidstypiska (det finns inga datorer, alla röker och maten känns outhärdligt tråkig......), men fokuseringen på utredningen och en kommissarie som presenteras med ett personligt tilltal där inblickar ges i hans tankegångar och privatliv (ett tortigt sådant med mycket magont) känns igen från dagens deckare. Fast denna var först!
Sjöwall/Wahlöö har blivit kända för att de introducerade samhällskritik i kriminalgenrén men i Roseanna märks ännu inte mycket av detta utan det känns mer som en introduktion till karaktärerna. Tempot är ganska långsamt, men jag måste säga att jag ändå uppskattade Roseanna som en riktigt kvalitativ deckare åt det sakliga, hårdkokta hållet. Det kommer säkert bli fler nedslag i serien för mig. T.ex. Polis polis potatismos utspelas delvis i Malmö och det är alltid roligt med böcker med lokalfärg.
Jag läste Roseanna i Excess-format, en bok som är hälften så stor som en pocketpok och läses på bredden. Jag blev inte helt såld då pappret är så tunt att det klistrar fast på fingrarna och jag kom aldrig ifrån känslan att det kändes avigt att läsa på "fel" håll. Nja, tyckte jag.
tisdagen den 28:e maj 2013
Let the planning begin
Idag släpptes seminarieprogrammet till bokmässan och planeringen kan därmed börja: 120 dagar kvar!
Det känns extra roligt i år av två anledningar. Dels eftersom vi fick en skymt av programmets framväxt när jag och de andra boblambs* var på studiebesök på mässan i februari och dels då jag faktiskt vet att jag kommer gå på seminarierna i år!
Tema för i år är som kanske bekant Rumänien, men det är också fokus på läsning för unga, vilket jag tycker är ännu mer intressant med seminarier om högläsning, skräck för unga, barnböcker i förändring och förstås mycket, mycket mer.
I övrigt måste jag studera mera, men redan nu har jag börjat göra mentala ringar runt föreläsningar med Caitlin Moran, Knausgård, Fredrik Lindström, Pija Lindenbaum, Karin Alvtegen. Och sen kommer allas vår egen mörkerdrottning Helena - Dark Places - Dahlgren ha ett seminarium om vampyrer! Självfallet går jag dit.
*bokbloggsambassadörerna
Det känns extra roligt i år av två anledningar. Dels eftersom vi fick en skymt av programmets framväxt när jag och de andra boblambs* var på studiebesök på mässan i februari och dels då jag faktiskt vet att jag kommer gå på seminarierna i år!
Tema för i år är som kanske bekant Rumänien, men det är också fokus på läsning för unga, vilket jag tycker är ännu mer intressant med seminarier om högläsning, skräck för unga, barnböcker i förändring och förstås mycket, mycket mer.
I övrigt måste jag studera mera, men redan nu har jag börjat göra mentala ringar runt föreläsningar med Caitlin Moran, Knausgård, Fredrik Lindström, Pija Lindenbaum, Karin Alvtegen. Och sen kommer allas vår egen mörkerdrottning Helena - Dark Places - Dahlgren ha ett seminarium om vampyrer! Självfallet går jag dit.
*bokbloggsambassadörerna
måndagen den 27:e maj 2013
En man som heter Ove och den stora gråten
Ove är 59 år, en klassisk surgubbe som bor ensam i samma hus sedan 40 år tillbaka. Han kör Saab och har inget till övers för de som inte gör det. Han har heller inte mycket till övers för folk som t.ex. inte kan backa med släp, som äter konstig mat och framförallt så tål han inte när någon kör förbi hans hus fastän det står en STOR skylt som säger att bilkörning ej är tillåtet inom bostadsområdet.
En dag flyttar det in en iransk-svensk familj mittemot som inleder grannsämjan med att meja ner Oves brevlåda med en släpvagn och sedan komma över med hemlagad mat: kycklingspett och gult ris.. Dessutom stör de Ove precis på dagen när han bestämt sig för att dö. Inte undra på att han blir upprörd.
Så börjar historien om en arg man, en sorg, en katt och en osannolik vänskap.
Fredrik Backman är journalist, bloggare och författare. Den andra boken han fått utgiven är en "bruksanvisning" till sin son: Saker min som behöver veta om världen ("det är faktiskt inte så himla lätt som det ser ut det här med att vara förälder. -- Man ska veta att det heter ”lekhage” och inte ”octagon”. Och att när förskolepersonalen refererar till något som ”naturens eget godis”, då menar de nästan aldrig bacon." Fredrik Backman verkar älska bacon. Och ost. Och mackor, helst med bacon på. Jag har följt honom i sociala medier i flera år och hans komik går rakt in i min skrattmuskulatur. Jag vet få som är så träffsäkra.
Ändå drog jag mig lite för att börja på Ove. Jag var en smula rädd att den skulle vara flåshurtigt skröneaktig i stil med Hundraåringen (som jag förvisso inte läst, men som jag har mina fördomar om och som Ove på sina håll jämförs med..)
Men det fanns ingen anledning til oro, om någon har samma förbehåll. Ja, jag fnissar åt Oves inspektionsrundor, vresighet och hans handfallenhet inför den iranska Parvaneh som oombedd sveper in i hans liv. Men det är inte hysteriskt utan skarpsynt och kärleksfullt om Ove och en generation av män med verktygslådor och principer.
Vad jag alls inte hade förväntat mig var att Ove skulle beröra mig så. Det dröjde inte många kapitel innan tårarna rann och jag snöt mig och emellanåt hulkade av gråt. Och ibland så började jag frustande skratta genom snor och tårflöde, då Backman plötsligt mitt i det sorgliga levererar en mening som i sitt sammanhang blir vansinnigt rolig.
Han har skrivit en fantastiskt fin feelgood, Fredrik och jag har nog inte läst en bättre bok i år. Fem baconskivor!
En dag flyttar det in en iransk-svensk familj mittemot som inleder grannsämjan med att meja ner Oves brevlåda med en släpvagn och sedan komma över med hemlagad mat: kycklingspett och gult ris.. Dessutom stör de Ove precis på dagen när han bestämt sig för att dö. Inte undra på att han blir upprörd.
Så börjar historien om en arg man, en sorg, en katt och en osannolik vänskap.
Fredrik Backman är journalist, bloggare och författare. Den andra boken han fått utgiven är en "bruksanvisning" till sin son: Saker min som behöver veta om världen ("det är faktiskt inte så himla lätt som det ser ut det här med att vara förälder. -- Man ska veta att det heter ”lekhage” och inte ”octagon”. Och att när förskolepersonalen refererar till något som ”naturens eget godis”, då menar de nästan aldrig bacon." Fredrik Backman verkar älska bacon. Och ost. Och mackor, helst med bacon på. Jag har följt honom i sociala medier i flera år och hans komik går rakt in i min skrattmuskulatur. Jag vet få som är så träffsäkra.
Ändå drog jag mig lite för att börja på Ove. Jag var en smula rädd att den skulle vara flåshurtigt skröneaktig i stil med Hundraåringen (som jag förvisso inte läst, men som jag har mina fördomar om och som Ove på sina håll jämförs med..)
Men det fanns ingen anledning til oro, om någon har samma förbehåll. Ja, jag fnissar åt Oves inspektionsrundor, vresighet och hans handfallenhet inför den iranska Parvaneh som oombedd sveper in i hans liv. Men det är inte hysteriskt utan skarpsynt och kärleksfullt om Ove och en generation av män med verktygslådor och principer.
Vad jag alls inte hade förväntat mig var att Ove skulle beröra mig så. Det dröjde inte många kapitel innan tårarna rann och jag snöt mig och emellanåt hulkade av gråt. Och ibland så började jag frustande skratta genom snor och tårflöde, då Backman plötsligt mitt i det sorgliga levererar en mening som i sitt sammanhang blir vansinnigt rolig.
Han har skrivit en fantastiskt fin feelgood, Fredrik och jag har nog inte läst en bättre bok i år. Fem baconskivor!
onsdagen den 22:e maj 2013
Den danska farmen och charmen
Ända sedan vi läste Den afrikanska farmen i början på året har bokklubben pratat om att ta en tur till Karen Blixen-muséet som ligger över sundet i den lilla orten Rungsted. I söndags, passande nog dagen efter att det stod klart att Danmark är ny eurovisionschlagervinnare, så tog vi cyklarna ombord på tåget västerut.
Det regnade. Vi cyklade vilse. Det var underbart. Alltså denna årstiden, trots skyfall och duggregn och alla andra varianter på regn, är så vacker med nyutslagen bok och blommande ängar och de vita miljonvillorna på Strandvejen med havet stillsamt kluckande på andra sidan. Stor zen.
Det regnade. Vi cyklade vilse. Det var underbart. Alltså denna årstiden, trots skyfall och duggregn och alla andra varianter på regn, är så vacker med nyutslagen bok och blommande ängar och de vita miljonvillorna på Strandvejen med havet stillsamt kluckande på andra sidan. Stor zen.
Här fanns det bara glatt humör som inte lät sig nedslås av dåligt väder och dåliga kläder..
Utsikt från Kokkedal slott. Den hade vi aldrig fått utan lite felnavigering..
Framme! Muséet är uppbyggt i Karen Blixens barndomshem, gården Rungstedlund, där hon bodde permanent från 1939 - efter att farmen i Afrika gått i konkurs - och fram till sin död 1962. Bostadsvåningen är den som ligger rakt fram; inredning och rum är intakta, det är litet men fint. Sedan finns en utställningsdel också.
Mat har alltid stort fokus i vårt lilla sällskap. Cirka en minut efter tågavfärd drog syster fram kaffe och croissanter till stort jubel, eftersom lång färd (säkert 40 minuters resa) kräver färdkost. Vi toppade sedan med prisvärd brunch på muséet där vi blev sittande i ett par timmar och tog igen flera veckors snack. Som "tur var" behövde vi ju inte diskutera någon bok den här gången..
Karen Blixen var mycket intresserad av att arrangera blommor och gick varje morgon ut i trädgården för att plocka dagliga buketter. Traditionen lever kvar inne i muséet.
På den här skrev hon sina böcker. Det har hänt lite på ordbehandlingsfronten får man nog säga, men det är möjligen inte är lika charmigt längre.
Storheter som möts. Karen skålar med Arthur Miller vars ännu mer berömda, dåvarande hustru Marilyn Monroe sitter mittemot tillsammans med Carson McCullers (amerikansk författare).
I shopen kunde man köpa kaffebönor och jag var helt klart frestad. Tänk att starta en egen liten kaffeplantage hemma och säkra de dagliga koffeinkickarna
Runtom boningshusen ligger en vacker park med näckrosdamm och skogsdungar. Magiskt ljus.
Under ett av bokträden finns Karen Blixens grav. Någon hade lagt blommor och en cigg på stenen.
Hemfärd längs Strandvejen. Mange tak!
måndagen den 20:e maj 2013
Den arga rättsläkaren
Kay Scarpetta, skarpaste rättsläkaren på norra halvklotet med komplicerat privatliv går i spåren på styckmördare. Det senaste offret i raden avviker markant från de tidigare och vad mer är så finns det blåsor på torson av okänt slag. När Scarpetta blir uppringd av en husläkare om ett dödsfall där kroppen är täckt av hudutslag och blåsor av smittkopptyp, möter hon omedelbart upp med mycket onda aningar om att en dödlig smitta börjat härja fritt.Det var ett tag sedan jag läste en Scarpetta-bok och denna har några år på nacken. Det är en ganska mörk, rå känsla i den här. Scarpetta är kantig, för att inte säga osympatisk, hon går och bär på mycket ilska och sorg efter en förlorad kärlek, det regnar, det är kala miljöer, obduktionsdetaljer. Men det finns små ljusglimtar som sticker fram och väger upp det dystra en smula: en hemlagad middag, blommor som planteras, relationen med systerdottern.
Boken är ingenting så speciellt egentligen, men den kom i rätt tid i mitt liv och jag gillar att läsa om Scarpetta, trots att hon inte är den trevligaste huvudperson man kan råka. Det märkligaste med Dödlig smitta är hur fokus flyttas totalt från jakten på en styckmördare i början till den på smittspridaren och hur spåret med seriemördaren aldrig plockas upp igen. Det förstår jag inte riktigt; svaret kanske kommer i kommande bok, men taget ur ett eventuellt större sammanhang så känns upplägget spretigt.
Jag vet att det är många som tycker att den här boken tillhör de svagare i Scarpetta-serien, men jag har inte så mycket att jämföra med så jag tycker den fyller sitt syfte och underhåller.
fredagen den 17:e maj 2013
Keep up the British spritit
Så är post-London tider är det lätt att bli nostalgisk och omedelbart längta tillbaka till bussar och parker och maten! Faktiskt.
Men om inga resor medges får man ta med sig en bit av England hem. T.ex. så fick jag i veckan ett paket med London-craftade litteraturhalsband som jag beställt av fellow bokbloggare och språkgeniet Mind the book. Hon säljer dem på Camden market och också på Etsy förstås under shopnamnet Acertainjenesaisquoi. Inte nog med att jag fick min beställning så hade den frikostiga Camilla också lagt i ett par extra smycken. Tack, snälla!
Det passar ju utmärkt att ha ett halsband som det står Il faut cultiver notre jardin (Voltaire) på, nu när jag skaffat trädgård och allt.
La Mer tänker jag mig ha i sommar när vi åker till franska Rivieran. Simplify Simplify-smycket passar till jobbet för att se om jag på något sätt kan applicera detta synsätt, men utfallet var tveksamt i torsdags. Halsbandet rönte uppmärksamhet i alla fall och visst är det snyggt!
Eftersom jag jobbar i Malmö på fredagar så passade jag också på att springa ut på lunchen och införskaffa mig ett lager crumpets och scones i The English Shop. Fast dithän att jag kommer gå över till tedrickande är nog tveksamt, speciellt som jag även stockade upp med nya nespressopoddar. Nu kan jag knappt vänta tills det blir frukost här måste jag säga, så jag kan drömma mig bort lite till ett regnigare land..
Men om inga resor medges får man ta med sig en bit av England hem. T.ex. så fick jag i veckan ett paket med London-craftade litteraturhalsband som jag beställt av fellow bokbloggare och språkgeniet Mind the book. Hon säljer dem på Camden market och också på Etsy förstås under shopnamnet Acertainjenesaisquoi. Inte nog med att jag fick min beställning så hade den frikostiga Camilla också lagt i ett par extra smycken. Tack, snälla!
Det passar ju utmärkt att ha ett halsband som det står Il faut cultiver notre jardin (Voltaire) på, nu när jag skaffat trädgård och allt.
La Mer tänker jag mig ha i sommar när vi åker till franska Rivieran. Simplify Simplify-smycket passar till jobbet för att se om jag på något sätt kan applicera detta synsätt, men utfallet var tveksamt i torsdags. Halsbandet rönte uppmärksamhet i alla fall och visst är det snyggt!
Eftersom jag jobbar i Malmö på fredagar så passade jag också på att springa ut på lunchen och införskaffa mig ett lager crumpets och scones i The English Shop. Fast dithän att jag kommer gå över till tedrickande är nog tveksamt, speciellt som jag även stockade upp med nya nespressopoddar. Nu kan jag knappt vänta tills det blir frukost här måste jag säga, så jag kan drömma mig bort lite till ett regnigare land..
Arkiv
juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013