Mors dag i kalendern och på bloggarna igår. Det är ingenting vi brukar fira i familjen faktiskt, men när jag kom ut i köket på morgonen blev jag positivt överraskad då det låg fina teckningar från unga fröken Book Pond och en liten ask på köksbordet, som visade sig innehålla ett vackert halsband! Det är ju inte kloookt vad ungarna kan nuförtiden (säkert har de internethandlat också, fast med vems Visa-kort undrar man ju lite förstås. Inget SMS-lån hoppas jag iaf..)

Något modersrelaterat läser jag inte nu, men det finns ju en hög om man vill utforska den aspekten. Här är några stycken:

Den pyskopatiska modern: Vindsträdgården av Virginia Andrews. Det här minns inte 90-talisterna, men Vindsträdgården var för 80-talet vad Twilight är för YA-genrén idag. Det var uppslukande, snaskigt, fullt av tabun och ansågs allmänt som riktigt dålig litteratur. Det handlar om fyra syskon som hålls inlåsta på en vind av sin giriga och galna mor. Lite kuriosa är att Mats Strandberg (Cirkeln, ni vet..) läst om och skrivit en recension över hur erbarmligt dålig den är :)

Den maktlösa modern: Unless av Carol Shields. Frusterade kanske vi alla är mer eller mindre, beroende på vilken tid på dygnet du frågar (när barnen sover, brukar det lägga sig lite..) Unless handlar om Rita vars dotter har gått in i någon slags transliknande tillstånd där hon inte är nåbar. Hon har flytt hemmet och sitter och tigger pengar på gatorna alltunder det att Rita försöker hitta nyckeln till att få kontakt med sitt barn igen.

Den otillräckliga modern: Kan inte komma på ett bättre exempel än Doris Lessings svårt jobbiga bok Det femte barnet, om hur en familj får ett barn som är krävande och svårt att älska


Den kämpande modern: Också något av en naturlag, men ibland tar det sig mer dramatiska uttryck som i Inte utan min dotter av Betty Mahmoody, den (sanna) berättelsen om hur hon tillsammans med sin dotter flydde från Iran, sin man och den upplevda fångenskapen. Hur stor och ifrågasatt som helst på 90-talet.

Den roliga och (förvirrade) modern: Valfri krönikesamling av Martina Haag, t.ex. Hemma hos Martina

Kommer inte på några bra exempel på Bullmamman, annat än i barnlitteraturen. Kanske lite för ospännande och mjölig för att pitcha som huvudrollsinnehavare, non?

---

Jobbar för mycket, sover för lite, läser lätt. Deckarna har gått varma här hemma och när Hyllan hade chick lit-lördag var jag inte sen att anamma topplistan och lägga beställning på ett par av dem. Och så en deckare förstås. Och Moderspassionen i rättvisans namn som är ingetdera, mest för att den är vår nästa bokklubbsbok.

---

På flyget till New York behöver jag något att läsa och Oskuldens tid gjorde mig bara rastlös med sitt långsamma tempo. Som tur var hade jag också packat ner Flickan under jorden av Elly Griffiths.

I stort sett hela bokbloggmaffian har hyllat Elly Griffiths och hennes arkeolog Ruth Galloway, den yrkesmäsigt briljanta, ensamstående, viktnojande, med hög integritet. Just att Ruth är missnöjd med sina kilon har retat upp en del recensenter, men jag vet inte om jag orkar bli så upprörd över det. Att kvinnor (och män) funderar på hur mycket eller lite de väger ligger väl ändå ganska nära verkligheten kan jag känna.

Boken börjar med att en död flicka upptäcks på de förrädiska saltängarna, från järnåldern ska det visa sig när Ruth blir inkallad för att undersöka fyndet, och inte den försvunna flicka som kriminalkommissarie Harry Nelson letat efter i ett tiotal år. Sedan försvinner ytterligare en flicka från trakten; Harry och Ruth kommer varandra nära under utredningen, men Ruth börjar få hotfulla meddelanden och inser att kanske även hon svävar i fara.

Jag tillhör dem som också faller pladask för den mänskliga Ruth Galloway och de mystiska, mytomspunna, diminsvepta saltängarna kring King's Lynn i Norfolk. Galloway är skicklig i att bygga upp stämningar och smygande spänning, det är läskigt på ett icke-blodigt sätt. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till The woman in black; även om inte detta är en spökhistoria så är miljöerna snarlika och man känner iskylan så sakteliga komma krypande. Mycket spännande, mycket bra. Jag vill läsa mer!

---

Det är New York, strax innan sekelskiftet (1900-tal) i kretsarna för den rika societeten. Newland Archer, advokat, ska äkta sin trolovade May, den perfekta blivande hustrun. Då dyker hennes kusin upp, grevinnan Ellen Olanska, som flytt sitt olyckliga äktenskap och nu vill skilja sig (skandal!). Newland Archer känner sig våldsamt dragen till Ellen och riskerar att ställa äktenskap, karriär och ställning på ända för att följa henne.

Oskuldens tid handlar om en värld av konventioner, outtalade och uttalade. Gränsen mellan att vara accepterad och ute i kylan är hårfin och Wharton beskriver med en distanserad och ironiserande ton dessa mängder av absurda sociala koder att förundras och förargas över. I allt detta utmanar Ellen Olanska med sin okonventionella stil och Archer med sitt tilltagande ifrågasättande av sin livsstil, men förvänta er inte himlastormande dramatik utan allting sker lågmält och är ofta antytt snarare än explicit.

När jag läste Oskuldens tid befann jag mig i en situation där jag tyvärr inte riktigt hade tålamod med det här långsamma tempot och därmed sveptes jag heller inte riktigt med i den olyckliga kärlekshistoria som boken kretsar kring. Det var dock roligt att läsa ett kostymdrama som inte utspelar sig i England för en gångs skull. Eftersom jag läste ut boken under vår New York-vistelse så fick jag också en referens till hur livet på Upper East Side kunde ha tett sig.

Naturligtvis finns det en film också! Michelle Pfeiffer och Daniel Day-Lewis spelar huvudrollerna. Minns ni?

---

Daphne du Maurier skrev på 30-talet en spänningsroman som hette Rebecca och som blev en stor succé, läst av många och filmad av Hitchcock.

Max de Winter anländer hem till godset Manderley i sällskap av sin nyblivna hustru, som snabbt inser att anden efter den första Mrs de Winter, den gåtfulla Rebecca som dött under mystiska omständigheter, vilar tung över Manderley.

Hon möter förakt från den obehagliga husföreståndaren, Mrs Danvers, och hon börjar misstänka att hennes make inte kommit över sorgen efter sin första fru. 

Det känns att boken har några år på nacken, dramarturgin är helt annorlunda mot dagens kapitel-cliffhangers; tempot är således mycket långsammare, men likväl finner jag den svår att lägga ifrån mig. Spänningen ligger i det antydda, snarare än det som sker i handling, vilket kan vara nog så effektfullt. Landskapsintensiv prosa med blommande azaleor, skummande hav, tryckande hetta och hällande regn bidrar också till att bygga upp atmosfären.

Där Rebecca slutar tar Skuggan av Rebecca vid, skriven av Susan Hill (författare till bland annat skräckklassikern The woman in black) som en fristående fortsättning. Max de Winter och hans unga fru återvänder till England efter tio år i exil. De slår ner sina bopålar igen, men det dröjer inte länge förrän Mrs de Winter upptäcker att hon ännu lever i skuggan av Rebecca; det dyker upp ett kort med hennes namnteckning, det skickas tidningsartiklar och värst av allt; en dag dyker mrs Danvers upp på deras tröskel, galnare än någonsin.

Jag tycker att Susan Hill till viss del har lyckats återskapa stämningen från Rebecca, man känner väl igen karaktärerna, deras uttryckssätt och stämningen av något underliggande ondskefullt. Problemet med Skuggan av Rebecca är att den är urtråkig! Det går hundratals sidor utan att det egentligen händer någonting. Visserligen görs det försök till uppbyggnad genom fraser i stil med "I skenet av det som hände senare, så...", men det som kommer senare kommer alltför sent och motsvarar inte på något sätt förväntningarna. Dessutom framstår Mrs de Winter än mer här än i Rebecca som en fantastisk mespropp som ständigt blir handlingsförlamad och intill döden trött...

Litterärt sett är det inte dåligt, men Susan Hill, som har visat att hon kan vara en första klassens skräckdrottning, gjorde mig rejält besviken med den här urvattnade historien.

---

Några sista bilder så ifrån den stora staden over there, där det till slut inte blev så mycket bokhandlande, men jag är nöjd ändå. Och ja, en scanning av topplistorna visar att Stieg Larsson fortfarande säljer..

Public Library i foajén. Otroligt fin och imponerande byggnad (plus att de hade gratis wi-fi = pluspoäng ;)

---

Äntligen har jag sett Wicked, musikalen som bygger på Gregory Maguires bok med samma namn. Jag köpte boken i London för fyra år sedan där showen gick för utsålda hus (hade ingen möjlighet att gå själv den gången) och har sedan jag läste den velat se den "sanna" historien om häxorna i Oz: den goda Glinda och 'the wicked witch of the west', Elphaba, och vad som egentligen hände innan Dorothy kom dit...

Påkostat, spektakulärt, högklassiga sångnummer, dramatik blandat med humor; allt en Broadwaymusikal bör ha! Så glad att jag fick möjligheten att göra det här, fast gratis var det ju inte... Vi försöker intala oss att det inte gör någonting om 100 år :)



- Posted using BlogPress from my iPad

Location:W 51st St,New York,United States

---

Har gått hela New York runt idag - känns det som i mina fötter i alla fall! Fast egentligen har vi mest avverkat Lower Manhattan, Soho och Chinatown samt promenerat över Brooklyn Bridge, som jag fann lite överskattat faktiskt..





Att befinna sig i finansdistriktet en lördag var lite märkligt då det nästan var helt tomt på folk (jo, händer till och med i New York!). Många imponerande och ståtliga byggnader, men också mycket konstruktion och renoveringar, vilket gjorde att det var begränsat tillträde till Ground Zero, som jag hade velat se.


Won Ton-soppa i Chinatown. Så ruggigt gott - och billigt, vilket känns ovant i den här stan...




Mind the book kommenterade min (febriga) jakt på litterära referenser och wi-fi och ja, det är i stort sett så det är här på dagarna ;) Och här kommer dagens litteraturkoppling: Madeleinekakor! :)





- Posted using BlogPress from my iPad

---

Har precis kraschat på hotellet efter en 14 timmars intensiv dag på språng, bokstavligen faktiskt eftersom vår morgon började med att vi gav oss ut och joggade i Central Park. Det var helt fantastiskt; solen sken, det är en oerhört vacker park och jag kände mig precis som om jag vore med i en film ;)












Efter en sådan kraftinsats förtjänade vi en dusch och frukost, som intogs på äkta diner med obegränsad påfyllning av kaffet. Sånt gillar jag!




Mat i New York är en mycket trevlig historia och förutom omelett och bagel har jag idag tryckt i mig japanska udonnudlar (superbt gott!), banan- och chokladkaka på Starbucks samt Corona och burritos med limabönor, ris och biff.

Inga bokinköp idag, men dagens litteraturreferens är att vi gick och såg The Raven på bio, en fiktiv och riktigt ruggig film om Edgar Allan Poes sista dagar i livet. Det är inte första gången som Poe inspirerat till en historia, minns t.ex The American Boy av Andrew Taylor och The Poe Shadow av Matthew Pearl

- Posted using BlogPress from my iPad

---

Nu är vi framme i myllret och gjyttret av av människor, taxibilar, korvvagnar, affärer, restauranger, neonskyltar och skyskrapor: New York. Trötta i fötterna och mätta i magen efter middag i stadsdelen Hell's Kitchen, så ligger vi nu på hotellrummet på 51st street och kämpar mot sömnen för att komma i så bra synk som möjligt med amerikansk tid. Har druckit mängder med kaffe för att hålla ögonen öppna, men just nu är det Inte så svårt eftersom det är livesändning av 30 Rock på TV.

Den 9 timmar långa flygresan gick bara bra. Jag sögs in i Elly Griffiths Flickan under jorden och släppte den inte förrän den var utläst. Ruggigt bra bok!

Sedan ankomsten har vi strosat och ätit och ätit och strosat och sen fick vi gå in på ett apotek och fixa skavsårsplåster till mig... :)
Här är några bilder från dagen:



Obligatorisk Starbucksfika på Kastrup!









Det har regnat lite idag, men tur då att man kan gå inomhus, t.ex till New York Public Library, känd från bl.a. Sex and the city förstås. Fantastisk byggnad och med gratis wi-fi också, så jag äntligen kunde kolla twitter etc ;) Här syns också detalj från den fina biblioteksshoppen!



Besök på Barnes & Nobles blev det, men where to start i detta bokhav? Jag fastnade för The rural affair av Catherine Alliott, min favoritförfattare inom chick lit-genrén, samt The house of Tyneford av Natasha Solomons som beskrivs enligt följande: "fans of Downton Abbey and Kate Morton's The forgotten garden will absolutely adore The house of Tyneford". Ja, ni förstår ju själva nödvändigheten i att skaffa den här!

Morgondagen bjuder på nya äventyr, men vi vet inte exakt vad än. En tanke är att jogga i Central Park i arla morgonstund; det skulle ju kännas extremt filmiskt! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:W 51st St,New York,USA

---