tisdag 28 februari 2012

It's a dog's life

Minton är en terrier och Juliets (även kallad Jools) enda sällskap och tröst efter att hennes man, Ben, oväntat har avlidit. Hon är förstörd av sorg, har sjukskrivit sig från jobbet och sitter mest hemma i sitt renoveringsobjekt till hus och tittar på TV-såpor och gråter.

Jools familj försöker att hjälpa henne på olika sätt. Hennes mamma agerar kontaktförmedlare och låter sina bekanta anlita Jools som hundvakt/promenerare, allt för att hon ska komma ut ur huset. Hennes syster Louise köper i hemlighet renoveringsmaterial och låter Juliets granne Lorcan hjälpa henne att få ordning på ett rum i taget. Juliet börjar komma ur sitt skal, få in rutiner i vardagen och öppna sig lite inför tanken på att fortsätta livet utan Ben. En manlig hundägare aka potentiell romantik dyker upp, men då kommer ett bakslag som inte bara involverar hennes nyfunne vän utan också hennes syster och som riskerar att rasera hennes sköra bygge igen.

Detta är inte första "ung änka paketerad i ett chick lit format"-boken jag läser. Lolly Winston kom ut med den läsvärda Brustna hjärtans café för några år sedan och Marian Keyes likaså när hon skrev Anybody out there. Lucy Dillons Hundar, hus och hjärtats längtan står sig bra i denna trio. Juliets sorgearbete, tårarna, skuldkänslorna och ilskan är fint beskrivet av Dillon och hundfaktorn kan säkert också tilltala ett stort klientel, men personligen är jag väl ingen hundmänniska, så jag kan inte påstå att det väcker så många "naaaaw-känslor" hos mig.

Nästan intressantare finner jag kapitlen om den högpresterande systern Louise, kanske för att jag lättare kan relatera till henne vad gäller att få ihop sitt yrkesverksamma liv med barn och sig själv. Hennes man tar inget ansvar för hem och avkomma och hon finner det allt svårare att upprätthålla fasaden av det perfekta livet (inga likheter med min egen situation här vill jag bara påpeka!) Jag kan mycket väl förstå att Louise börjar se sig om efter alternativ, men jag tycker inte riktigt att Dillon lyckas sälja in kovändningen på slutet.

Trots änketemat och den (av naturliga skäl) relativt låga romantikfaktorn är Hundar, hus och hjärtats längtan trivsam att läsa, absolut en kandidat i facket mysig/lättläst när man behöver den typen av böcker, vilket jag definitivt gör ibland!

Tack till Forum för recensions-ex.



lördag 25 februari 2012

Vår lördag i bilder: från frukost till inferno

07:30. Vaknar utan att klockan ringer för en gångs skull. Bliss! Det tycker nog resten av familjen också, för de snusar alltjämt. Jag läser.

08:15. Nu har de små också vaknat, vi äter frukost ihop. Brämhults blodapelsin får fyra plus. Och så en balja kaffe på det - till mig, alltså.

08:35 Bolibompa på. Jag sitter bredvid och skriver blogginlägg, lägger ut recension om Fröken Smith, den elakaste häxan i världen.

10:15 Jag åker till gymmet och tränar. Det har jag ingen bild på, ni får tro mig på mitt ord!

12:00 Lunch på vad-som-finns-kvar-i-kylen-efter-veckan. Comme ci, comme ca, får jag nog tillstå.

12:30 Baby J sover middag, jag redigerar lite filmklipp.

14:00 Fröken Book Pond har tagit över soffan och skriver okänd kod.

15:15 Nödfikar på stan. Baby J tar till det stora artilleriet när hon inte får smaka vaniljhjärtat hon fått span på.

15:30. På Leos Lekland. Eller Leos Inferno, som man också skulle kunna kalla det. Förstår inte hur vi tänkte när vi for dit en lördag, men de små fröknarna var i sjunde himlen. Här dock en mer koncentrerad 4-åring.

Och en speedad 1,5-åring!

Roligare än så här blir det inte!

17:00 Alla ganska slut, men var tvungna att handla lite inför kvällen. På den här bilden syns tydligt vilka energinivåer som gäller...

17:45 Mellanmål! Smoothies och blåbär coming up!

18:00 Zelda time!

18:45 Börjar laga middag. Baby J står för pausunderhållningen.

20:00 Lägger Baby J (som redan fått mat). Till oss andra blir det charkisar, Schulman style. Melodifestival, delfinal Malmö, börjar.

20:30 Unga fröken lånar Mr Book Ponds skyddsglasögon och recenserar Mello. Hårdrocksdängan Land of broken dreams är t.ex. "mycket sorglig", Hanna Lindblads neongula klädsel "ser nästan ut som en banan". Danny har "austronatdräkt, men är bäst". Så nu vet ni.

22:40 Gäspar. Det är nog nära till läggning. Boken, snart kommer jag!



Fröken Smith, den elakaste häxan i världen!

Fröken Smith är en blond, vacker ung kvinna som äger en tvättinrättning och en snövit ponny som heter Snowdrop. Stor idyll. Om det inte vore för att när Fröken Smith kommer innanför dörrarna drar hon av sig sin peruk, tar av lösnaglarna, sminket och blottar sitt rätta jag: en 400 år gammal, ohyggligt ond häxa, som äter grodägg och råttsvansar och misshandlar Snowdrop.

De enda hon värnar om (tycker om är nog för stora ord i fråga om Fröken Smith) är den förtrollade nyckelpigan Belsebub, som älskar att bitas och spotta. (”Spitty-spott” som han säger) och Satan, den svarta folkilskna hästen som ska vinna den stora galopptävlingen och göra Fröken Smith till också den rikaste häxan i världen.

Utanför byn där Fröken Smith håller till bor även flickan Judy med sin mormor Fru Judy under ett stort träd. Fru Judy kan också en del om trolldom, men nyttjar den, till skillnad från Fröken Smith, för goda syften. En dag kommer en stackars kalkon med strutsfjädrar förbi Judy och när de sätter honom på Fru Judys uppfinning Translatorn, som översätter djurspråk, så förstår de att han har blivit förtrollad vid ett tvätteri. Judy går in till byn för att snoka runt och finner snart Fröken Smith, som först tjusar henne, men sedan väcker misstankar. Nu börjar det stora äventyret där Judy & Judy sätter ut för att rädda den stackars Snowdrop undan häxans klor.

Den här underbara barnboken läste jag flera gånger när jag var liten. Idag är den en raritet och går knappt att få tag i i begagnat skick; det här exet hittade jag på biblioteket.

Jag gillar Fröken Smith därför att det är en klassisk historia där det goda kämpar mot det onda, men i lite annorlunda och mycket charmig form. Fru Judy t.ex. är inte alls någon bullmormor, hon är lite vresig och tvär och vill helst av allt mest sitta i sitt träd, men rycker in och hjälper sitt försigkomna barnbarn när så kräver.

Det är fantasifullt och lite brittiskt, en Roald Dahlsk känsla över det hela faktiskt. Häxan är riktigt otäck, så detta är kanske ingenting för de allra minsta, men jag längtar verkligen tills att äldsta dottern och jag ska komma in på kapitelböcker, för då kommer den här ligga verkligt bra till. Det gäller bara att få tag på den först...

PS. Beverly Nichols är förresten engelsMAN och inte alls kvinna, som jag trodde under lång tid. Han har också skrivit Trädet som kunde niga. DS

PS2: Ber om ursäkt för den taffligt redigerade bilden, Mr Book Pond aka The Photoshop Guru har inte vaknat ännu, så han kan inte hjälpa mig.. DS



onsdag 22 februari 2012

Jaha

Jaha, här blev det ju tyst helt plötsligt.

Jag önskar ju att jag kunde säga att det beror på att jag gjort så många intressanta saker den här veckan eller läst så väldigt många böcker, men nej, jag har bara överlevt arbetsveckan, som dessutom inte varit särskilt betungande så långt.

Det har bara varit en av de där veckorna när man har extremt lite energi och inte känner engagemang för någonting. Som bokrean. Idag smällde det, men jag känner mig mest lite gäspig inför jippot. Jag var inne i Hamrelius bokhandel här i Malmö strax innan de stängde, men till och med de har gett upp och sätter i stället ner priserna med 40% på allt i hela butiken. Fast inte ens det fick mig att gå i spinn, jag gick tomhänt därifrån.

Förhoppningsvis kommer jag snart på andra tankar.



söndag 19 februari 2012

Bara du finns

Anna har flyttat runt Sverige med sin son Benjamin, på flykt undan plågsamma minnen, och har slutligen landat i sin hemstad för en nystart. I hennes engelskaklass finns Nike, bråkstaken, och nästan genast uppstår ett särskilt band mellan dem, som utmanar gränsen mellan lärare - elev.

Olle är musiker, emigrerad till England, men där har hans karriär gått i stå. Han tampas med inre demoner och vill så gärna tro att hans fästmö, den genomgoda Emily, ska rädda honom. Innerst inne vet han dock att han måste tillbaka dit där allting började för att kunna få frid...

Med Bara du finns har Jenny Holmberg gjort en fin debut. Detta är en bok om trasiga människor som försöker göra sina liv hela igen och hitta kärleken. Holmberg räds inte de svåra ämnena, de om att förlora sitt barn, att aktivt skjuta bort sitt barn, att misshandla sina barn, att behålla ett oönskat barn... Det är starkt och det är bra. En intressant aspekt är att många av karaktärerna är aktivt troende, ovanligt att läsa om - åtminstone för mig - i vårt sekulariserade Sverige. Jag tycker det är intressant, särskilt i relation till frågor om förövare, förlåtelse och skuld.

Möjligen försöker Holmberg att hantera lite för många historier på en och samma gång med föräldrarnas äktenskapsproblem samt att hon låter Nikes äldre bror Daniel bli förälskad i Anna. Det blir lite vida svängar där. Jag kan också tycka att Anna framställs som lite väl naiv inför Nikes känslor, speciellt när hon låter honom flytta in hos sig.

Boken går lätt att läsa och det finns en bra dialog, vilket jag alltid värdesätter. Språket är vackert och svävande, till en början nästan irriterande vagt, men undan för undan lyfter Holmberg på slöjan och det undanglidande och antydda blir pusselbitar som faller på plats och det uppstår ett driv som gör att jag inte vill sluta läsa.

Slutet är svårt, jag måste dra mig undan från mitt sällskap medan jag låter tårarna strömma över de sista sidorna. Det är mycket som lämnas hängande i luften; jag vill ju tolka det som att det finns hopp och att det ordnar sig. För somliga blir det nog dock fortsatt hårt, såsom det riktiga livet är. En stark bok, som sagt, faktiskt en av de bättre svenska romaner jag läst på senare år och jag ser verkligen fram emot Jenny Holmbergs fortsatta författarskap.

Tack till Massolit Förlag för recensions-ex.



lördag 18 februari 2012

Biblorna demonstrerar! Biblorna har fått nog!

I alla fall Milwaukee stadsbibliotek, som drog igång den här kampanjen för att få människor att läsa fler böcker i stället för att bara hänga på diverse sociala medier hela dagarna. Funkar det, tycker ni?

Går man in på hemsidan för Milwaukee Public Library (som lämnar en del att önska i webdesign. Hej 1998, är det här du gömmer dig, liksom?) så ser man att biblioteket går att följa på både facebook och twitter... :)




torsdag 16 februari 2012

När det värsta händer

Idag hände det något fruktansvärt: jag glömde ta med mig en bok på tåget!!! Tomheten jag kände när jag öppnade väskfacket och såg att det bara låg ett passerkort där, det önskar jag ingen människa. Jag letade förstås igenom hela väskan, men det var bara att konstatera, boken låg hemma, upplockad i obetänksamt ögonblick. Jag kände mig ärligt halv som människa, det var så ledsamt - och även väldigt långsamt: jag hade inget jobb att göra, angry birds blir jag bara förbannad av då jag fastnat på jobbigt level, twitter är inte sådär superaktivt 07:00 på morgonen direkt..

Men apropå twitter, så föreslog folk där att jag skulle skaffa backup i form av e-böcker i mobilen och det låter ju som en otroligt god idé, för den här situationen vill jag inte uppleva igen. Så: hur gör man? Vilka appar/readers funkar till iPhone? Behöver jag olika för att dels låna på biblioteket, dels köpa böcker (inte för att jag skulle göra det. Köpstopp, you know)? Lär nu tant allt ni vet om detta så har ni min eviga tacksamhet!

Nu måste jag gå och lägga mig läsa nämnd bok för att komma ikapp den förlorade lästiden idag.



onsdag 15 februari 2012

Fragment

Förra året kom Fragment, författare Marilyn Monroe. Att det skrivits hundratals böcker om filmlegenden är ingenting nyhet, men en bok skriven av henne, det är något annat. Fast detta är ingen roman utan, som titeln antyder, skriftfragment hämtade från skrivböcker, lösa papper med dagboksanteckningar, dikter, listor och brev, sparade till eftervärlden av hennes dramapedagog Lee Strasberg.

Jag har läst en hel del "Marilyn-litteratur" och det har inte undgått mig att hon beskrivs som en känslig person som brottades med dåligt självförtroende. Detta framgår också av texterna hon skrev; det finns mycket melankoli och mörker och "gåtan" kring hennes död känns inte lika stor längre.

Under stor del av sin yrkeskarriär kämpade hon mot den etablerade bilden av sig själv som en blåst sexsymbol. För att framhäva den mer intellektuella sidan av sig själv lät hon fota sig när hon läste och många av dessa fina bilder finns med i Fragment. Det var inte bara för syns skull, Marilyn var genuint intresserad av litteratur och i slutet av Fragment finns en lista med några av de böcker som fanns i hennes bibliotek. Sådant är alltid extra intressant för en boknörd.

Tillför då Fragment något nytt? Jag tycker faktiskt den gör det; människan Marilyn framträder mycket tydligare än förut när man ser hennes handstil (den var inte så vacker och hon stavade ganska dåligt..), får ta del av hennes tankar och hur hon planerade att handla sovrumslampor och linneservetter. Det framgår också hur intelligent hon faktiskt var; här finns prov på både insiktsfulla analyser och strategiska affärsbrev.

Redaktörerna till boken har gjort ett bra jobb, men Antonio Tabucchi, som har skrivit förordet, höll de ju inte i så strama tyglar direkt: pretentiöst är bara förnamnet. (Sen må han vara nobelpriskandidat eller inte.)

Det var väl det jag inte gillade med den här boken, annars är den väldigt fin och har en given plats i hyllan för alla de som är intresserade av den berömda skådespelerskan och personen bakom masken.

Stones on the walk
every color there is
I stare down at you
like a horizon -
the space/the air is between us beckoning
and I am many stories up
my feet are frightened
as I grasp towards you

(Stenar på trottoaren
i alla möjliga färger
jag stirrar ner på er
som mot horisonten -
avståndet/luften ligger så lockande mellan oss
och jag står många våningar ovanför
och famlar efter er
med darrande fötter)



tisdag 14 februari 2012

When love takes over

Jag har tusen recensioner att skriva och hade tänkt försöka klämma fram någon sån ikväll, men idag är det tydligen den där kääärleksdagen (av någon anledning vill jag uttala detta med finlandssvensk brytning) så då passar det kanske inte så bra att skriva om böcker med tema död och olycka?

Fast romanen jag håller på att läsa nu, Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon lanseras just idag och den handlar precis om det. Och lite käääärlek förstås. Inte utläst dock, så omdöme får följa någon annan dag även om vi inte firar Valentin då.

För de som har hamnat i käääärleks-mode idag kan jag i stället rekommendera Borta med vinden av Margaret Mitchell eller Jane Eyre av Charlotte Brontë eller Last chance saloon av Marian Keyes eller The old girl network av Catherine Alliott eller How to talk to a widower av Jonathan Tropper eller Vad jag älskade av Siri Hustvedt eller Främlingen av Diana Gabaldon.

Så älska idag, för i morgon blir det dystert här ;)

PS. Fick förresten oväntad Alla hjärtans dag-present av Mr Book Pond, trots att vi kommit överens om att inte fira. Fast när han kommer med en bok klagar jag ju inte! Det var Identitet Kain (om jag säger Jason Bourne fattar alla) av Robert Ludlum, i ett försök att göra mig välvilligt inställd till spionthrillergenrén igen efter bottennappet Tinker Tailor Soldier Spy. Vi får väl se hur det går med det, men jag ska gå in med öppet sinne, jag.

Till sig själv hade han handlat den fina kärleksfilmen Aliens 3 på blu-ray. DS.



söndag 12 februari 2012

Söndagsångest

Det värsta med att vara borta en hel helg är att det blir måndag så fort, så nu sitter jag här söndag kväll och har lite ångest över att arbetsveckan börjar om några timmar. Som kanske framgår redan av förra inlägget var Bokresan makalöst bra med mycket tid för att umgås, skratta, läsa (2 böcker utlästa!) och sova! Det enda jag hade behövt var en programpunkt för att gå långpromenad; det hade behövts efter all god mat (står det inte på programmet blir det ju inte av...)

En av de största behållningarna var förstås att träffa allt folk, både de jag mött tidigare som En full bokhylla, En och annan bok, Bokbiten, The Breakfast book club och de jag bara haft virtuell kontakt med, framförallt Spectatia och Mind the book. Sistnämnda kom upp ändå från London och vi har följt varandras bloggar i många år utan att mötas i verkliga livet, så det var mycket roligt. Jag är väldigt glad att jag valde att åka upp och när vi lämnade Syninge idag var alla överens om en sak: det här måste vi göra om!

Läsa i grupp, fast var för sig. Alla i djup koncentration, en inte helt ovanlig syn mellan måltiderna.

På väg hem från Norrtälje med Bokbiten vid ratten och två muntra bloggare där bak. Mind the book (till höger) var glad och tapper hela helgen, trots att flygbolaget slarvat bort hennes väska som, såvitt jag vet, fortfarande är på okänd destination (?)



lördag 11 februari 2012

En dag med bokresan

Det har varit en lång dag och en rolig dag med Bokresan! Den har varit fylld av nya och gamla bekantskaper, god mat och fika, boksamtal och andra samtal, vin och gin och litteraturquiz, läsning och sovning och Mello för de som ville... Nu är jag übermätt och trött som ett barn, men imorgon är jag åter redo att ta mig an nya måltider och bokprat!

Syninge kursgård, Norrtälje. Trevligt ställe! Här med snö.

Fullmatad goodie bag. Man tackar!

Gin o'clock. Spectatia och jag har äntligen också skålat i verkliga livet.

Att twittra är också ett sätt att umgås...




onsdag 8 februari 2012

Ge mig ett B eller två

Igår så började twitterleden röra oroligt på sig, då rykten kom i gungning att hotellrummen runt tiden för Bokmässan har en strykande åtgång. Så det föll sig inte bättre än att jag också satt där med en bokning till slut (syster kan ju lägga detta på minnet ;) Ett steg och 231 dagar närmare!

Nästa Big B kom när nätbokhandlarna meddelade att de släppt sina reatitlar för förhandsbeställning. Har inte vågat titta än, för har litet dilemma. Bokrean skulle markera slutet för mitt köpstopp; jag hade nog någon naiv tro om att jag skulle ha läst betydligt mer än vad jag gjort, men det olästa bokhyllebeståndet består på något märkligt sätt. Sedan förra bokmässan, som var startskottet, har jag läst ut 26 böcker och då återstår blott 114... Ja, det verkar inte bättre än att jag får ligga lite lågt ett tag till, så jag kommer nog liksom förra året att satsa hårt på gott samvete-kategorier som barn- och kokböcker. De kan man faktiskt inte köpa för många av.



måndag 6 februari 2012

The winter garden mystery

Daisy Dalrymple, undersökande reporter, är tillbaka! Den här gången har hon fått i uppdrag av tidskriften Town & Country att göra ett reportage om det magnifika Tudorresidenset Occles Hall. Det ägs av Sir Reginald Parslow och Lady Valeria, en skräckinjagande madam som försöker styra både familj, hushåll och bybor med alla de medel.

Dagen efter ankomsten till Occles Hall upptäcker Daisy och trädgårdsmästaren Owen en död buske i vinterträdgården och när de gräver upp den upptäcker de också en död kropp! Owen känner genast igen sin flickvän, Grace Moss, som han trott har rymt till London. Den lokala polisinspektören arresterar Owen för mordet, men Daisy är inte alls övertygad om dennes skuld och lyckas få sin nya Scotland Yard-bekantskap (från Death at Wentwater Court) Alec Fletcher att intressera sig för fallet. Mycket snart har Fletcher och Daisy insett att i princip varenda familjemedlem har ett motiv för att mörda den stackars flickan, men vem är egentligen den skyldige?

Charmig är det sammanfattande ordet för att beskriva The Winter Garden Mystery och dess hjältinna Daisy Dalrymple; boken hamnar definitivt i cosy crime-facket. Tonvikten ligger inte på blodisande morddetaljer utan på själva uppklarandet av brottet, där den nyfikna Daisy inte spelar en oväsentlig roll, till både förtret och välsignelse för polisen.

Men under glättigheten och det härliga 20-talsvokabuläret (Spiffing, Right-o, Good egg!) finns en ton av det allvarligare slaget. Boken utspelar sig strax efter första världskrigets slut, i vilket Daisy har förlorat både sin fästman och en bror. Hennes tankar går ofta till dessa. Carola Dunn lyfter också fram kvinnors frigörelse i och med att Daisy, trots sin samhällsklass, har valt att arbeta och tjäna sitt eget uppehälle. Det ses ju inte med blida ögon hos alla, inte ens hos folk i hennes egen ålder, och hon måste ständigt försvara sina val.

De känslor som uppenbarligen har börjat spira mellan Daisy och Alec utvecklas något i denna andra del i serien, men försiktighet är ledordet från bådas håll. Jag hade gärna sett att det hade kunnat hetta till lite mer.

The winter garden mystery tyckte jag jämförelsevis bättre om än Death at Wentwater Court. Historien är mer spännande och bättre sammanhållen, även om jag känner att Dunn slarvar bort ett par detaljer som det först läggs stor vikt vid, men som sedan helt glöms bort. På det stora hela har dock miss Dalrymple har blivit något av en favorit, som jag gärna återser igen. Och dessutom kan man ju inte annat än att älska omslagen!

Bokomaten, som var den som ledde mig in på Dalrymple-spåret, ha ha, har också skrivit om boken här.



lördag 4 februari 2012

Att erövra ett slott

I capture the castle (Jag erövrar slottet) av Dodie Smith räknades tidigare till de brittiska klassikerna, men det känns som den blivit alltmer bortglömd i världen? Jag hade i alla fall inte hört talas om den tills min Bryssel-bookie-in-crime gav mig denna bok. Säger jag att Dodie Smith också skrivit Pongo och de 101 dalmatinerna börjar det kanske ringa en del (Disney-)klockor hos desto fler.

Nu ska det dock handla om skildringen av den bohemiska och fattiga familjen Mortmain: pappa James, författaren som fick en one-hit-wonder men som aldrig lyckats producera någonting mer, den eteriska styvmamman Topaz och de tre barnen Rose, Cassandra (som är den som berättar) och Thomas samt alla husdjuren. Under de goda åren flyttade familjen in i ett slott med äkta vallgrav och historiens vingslag i väggarna. En romantisk miljö, men allteftersom pengarna sinat har de tvingats sälja sina tillhörigheter och lever nu på existensminimum. Hyresvärdarna, amerikanerna Simon och Neil, återvänder en dag till England och sitt eget gods som ligger granne med slottet. Cassandra och Rose ser genast potentialen till en Pride and Prejudice-liknande situation där den giftasvuxna Rose äktar någon av godsherrarna för att säkra familjens överlevnad. Men verkligheten har ju en tendens att inte alltid gå enligt planerna.

Detta är en skatt till bok! Den 17-åriga Cassandra är en charmerande och underfundig berättare och omedelbart tar jag till mig denna historia om familjelojalitet, uppväxt, kärlek och vänskap. Den innehåller mycket umbäranden, men den bestående grundkänslan är ändå en av tillförsikt.

I förordet står det att Dodie Smith skrev om boken flera gånger och det märks; språket är genomarbetat, rakt och tydligt utan att bli banalt. Det är en oemotståndlig och fascinerande värld att stiga in i, mycket filmisk också, då jag hela tiden ser bilder av slottet och familjen framför mig. Faktiskt har det gjorts en film och jag vill gärna se den, men samtidigt är jag lite rädd hur mina inre bilder inte alls ska stämma överens med personerna och miljöerna i filmen.

Sammanfattningsvis så älskade jag I capture the castle och jag skulle gärna se att den fick större spridning så att fler kan få ta del av denna läsglädje.



torsdag 2 februari 2012

Death comes to Pemberley

Det här kanske är old news, men jag fick höra först i helgen att deckargenréns Grand Old Dame P D James (91 år!) har skrivit en uppföljare till Pride and Prejudice som heter Death comes to Pemberley! M-å-s-t-e ha!

Boken utspelar sig sex år efter giftermålet mellan Elizabeth och Mr Darcy. Det är tiden för den årliga höstbalen och plötsligt kommer Lydia springande och skriker att hennes man, George Wickham, har blivit dödad. Boken handlar sedan om den efterföljande mordutredningen.

Det är ju inte första gången Pride and Prejudice har gett litterär inspiration. Ni minns väl Pride and Prejudice and Zombies som kom för några år sedan och innehöll ursprungstexten rakt av tillsammans med zombiefierade avsnitt. Mycket märklig bok egentligen.

Sen har vi förstås Bridget Jones Dagbok, en modern saga där Mark Darcy reinkarneras i form av en stelbent advokat.

Och här ligger en lista där Amazon listar ytterligare 39 böcker som inspirerats av Austens mästerverk!



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018