tisdag 29 oktober 2013

What next?

20-tal. New York. Printz Publishing. Så många nyckelord som bärgar för något gott. Blir alldeles säkert mitt nästa bokinköp!







söndag 20 oktober 2013

Nattens cirkus


Cirkusen anländer utan förvarning. Så börjar Nattens Cirkus, en fantasifull, färgstark, magisk saga om hur två barn, Celia och Marco på var sitt håll och ovetandes om varandra blir upplärda i att skapa illusioner och får veta att de så småningom ska tävla på en okänd spelplan. I vuxen ålder blir både Celia och Marco knutna till en cirkus som turnerar runtom världen och bara håller öppet nattetid. Där utför de sina illusioner, skapar nya, fantastiska cirkustält och ting att beundra samtidigt som de inväntar instruktioner från sina läromästare om när tävlingen ska starta. Eller - har den kanske redan det?

Cirkusen anlände utan förvarning, rakt in i mitt hjärta. Från första början blev jag fast i denna snillrika labyrint av gåtor, hemligheter och svartvit magi. Det är som att the Prestige möter Moulin Rouge men ändå är sin alldeles egen: sprakande, lekfull, festlig, passionerad, mörk och mystisk. Jag älskar historien, rollspelet, tidsåldern (sent 1800-tal) och slutet! Inte en enda clown i sikte, men jag varken saknar eller behöver det. Såld!



torsdag 17 oktober 2013

Vinn teaterbiljetter till Kvinnan i svart!

That's right! Jag har fyra biljetter till Malmö-uppsättningen av Kvinnan i svart att lotta ut till fyra lyckliga vinnare. Föreställningsdatum är 23 oktober på Kirsebergsteatern.

Svara på dessa två frågor och skicka svaren till annalena.lof@gmail.com

De första fyra med rätt svar vinner. Sista tävlingsdag är söndag 20 oktober.

1. Vem skrev originalboken Kvinnan i svart (The woman in black)?
2. Vem spelade huvudrollen i filmen med samma namn som kom 2010?

Skynda, skynda!








måndag 14 oktober 2013

Den röda kappan. Den gröna ängen. Den stora gråten.

Lou, uppvuxen i den lilla byn Stortfold, hemmaboende hos sina föräldrar som hon också försörjer med sin cafélön, utkastad från sitt rum som hennes syster och systerson tagit över, i relation med ett träningsfreak till pojkvän som inte kunde bry sig mindre om henne. Men Lou stannar, för hon hon drömmer inte om något annat och vet inget annat - tills den dag hon blir uppsagd från caféet.

Det enda jobb som uppenbarar sig är det som skötare till Will Traynor, en ung, snygg före detta finansman med riskprofil. Hans profil efter den olycka som gjort honom totalförlamad är full av bitterhet, vresighet, elakhet och han vet precis hur han ska låta det gå ut över Lou. Det är endast hennes desperation som gör att hon stannar kvar. Men en dag så får de lite kontakt, hon når fram och hon bestämmer sig för att förändra Wills liv till det bättre. Vad hon inte förstår är i vilken utsträckning hon själv förändras.


Det är synd för Jojo Moyes - och vår - del att den franska filmen En oväntad vänskap nyligen kom ut, för det gör nog att Livet efter dig inte har så höga odds att bli filmmanus. Men vi har i alla fall boken, thank god! Det händer ganska sällan nuförtiden att jag blir så uppslukad av en bok att jag bara måste sträckläsa till slutet, mycket pga splittringen kring jobb, twitter, barn, blogg, sömn och så vidare, men Livet efter dig var ett stort undantag; jag avslutade den på två dagar!

Det är ingen lätt historia detta (totalförlamning tenderar att vara permanent obotlig) men Jojo Moyes lyckas på något sätt lägga an en lätthet i sitt språk, kanske för att hon använder den unga Lou som berättarperson. Hon är en jordnära, humoristisk, romantisk tjej med ett något stukat självförtroende, men trots allt med en optimistisk grundinställning och hon blir därmed den motpol som behövs till Will. Och det är den här, kanske naiva hoppfullheten och den fina relationen som växer fram mellan dem båda, som bär boken ända in i mål och som gör att den går att läsa trots att den är så outsägligt sorglig. Det är en till lika delar fantastisk och smärtsam upplevelse. Och en jag inte hade velat vara utan.

Nu ser jag fram emot Jojo Moyes nya bok, Sophies historia, som precis kommit ut på Printz Publishing!



fredag 11 oktober 2013

Dagen efter

tillkännagivandet av vem som får Nobelpriset i litteratur 2013 tycker tydligen jag att det är dags att kommentera..

Så jag kan väl berätta att jag i vanlig ordning var den enda på mitt jobb som hade hört talas om pristagaren.

Och att min bokklubb har bestämt sig för att läsa Alice Munro (Kärlek, vänskap och hat) Jag tror inte vi är alldeles ensamma i bokcirkelkretsar om det...






söndag 6 oktober 2013

Kvinnor i svart

I fredags var jag på premiär på en liten teaterscen i Malmö, klädd i svart som den semi-kulturtant jag är. Och jag var inte den enda för det vi såg var just Kvinnan i svart (The woman in black), succépjäsen som rullat i över 25 år i Londons West End, baserad på Susan Hills bok med samma namn. Det som är speciellt med den här Malmö-uppsättningen av Firstborn Drama är att Mr Book Pond spelar, inte bara en, utan faktiskt sju roller. Det var ju minst sagt lite premiärnerver även hos mig, men allt gick bra och sedan kunde vi alla andas ut. För Mr BPs del var det dock bara att ladda om, sätta sig i bilen och blåsa upp till Stockholm för en helglång filminspelning. Kan jag kalla mig själv kulturänka, kanske?

Från affischen med Mr Book Pond (även kallad Kurt Löf) och motspelaren Anders E Larsson

 En karl för sin hatt

Post premiär. Alla nöjda och glada. Kvinnan i svart har blivit kvinnan i vitt.



torsdag 3 oktober 2013

Tjoflöjt, Herr Nesser

Herr Roos är i övre medelåldern och har ett fruktansvärt tråkigt liv. Han har ett tråkigt jobb som montör, han lever i ett tråkigt äktenskap med en tråkig fru vars tonårsdöttrar han i sämsta fall har en dålig relation till och i bästa fall inte förstår sig på. Valdemar Roos är dessutom ganska tråkig själv. Och grinig.

Betydligt gladare blir han den dagen han får 13 rätt på stryktipset, vinner en ansenlig summa pengar och bestämmer sig för att göra något alldeles okaraktäristiskt, nämligen att behålla detta för sig själv, säga upp sig från jobbet och i största hemlighet skaffa sig ett torp där han i stället tillbringar dagarna. Planen går i lås och Valdemar har aldrig varit mer tillfreds. Men en dag upptäcker han att en ung kvinna, Anna, har övernattat i torpet och han får en större förändring på halsen än han någonsin bett om.


Det finns en kriminalkommissarie med i den här boken som heter Gunnar Barbarotti. Det är Nessers tredje fristående delen om honom och här är han totalt i pereferin, vilket faller sig naturligt då detta inte är någon kriminalroman i egentlig mening utan en relationsroman. För min del hade Nesser kunnat lämna polisarbetet helt därhän, och då är jag ändå en stor deckarfantast.

Jag tycker om att det primärt handlar om Valdemar - och Anna. Nesser är skicklig på att ta den enklaste historia och göra den engagerande med karaktärer man fattar sympati för. Ett stort plus här för att Nesser låter kontakten mellan Herr Roos och den unga Anna präglas av samhörighet och ömsesidig hjälp snarare än att man som läsare får Lolitavibbar.

Efter En man som heter Ove är det ofrånkomligt att man jämför alla griniga gamla män med denne - även om Håkan Nesser absolut var först med sin Valdemar Roos - och jag gör till en början misstaget att tro att det som börjar lite smålustigt med en avog 59-åring är någon slags feelgood. Det är det inte; snart blir det oväntat oroande och jag vill stiga in i berättelsen, hindra dem från att göra de där misstagen och behålla idyllen som den var i stället för att vara med på resan mot vad som alltmer börjar likna undergång. Men det kanske inte hade blivit mycket till roman..

Någonstans är det faktiskt också en upplyftande bok om att kraften att förändra finns inom oss och kanske det ibland är så enkelt som att ta en vänstersväng i en rondell och ropa "tjoflöjt".



tisdag 1 oktober 2013

Inte på banan

Jaha, hej hopp, där kom verkligheten ikapp och tystade effektivt ner mig i alla sociala medier. Det enda jag skrivit de senaste två dagarna är jobbmail, en mängd av dem..

De inköpta bokmässeböckerna (faktiskt långt färre än vad man kanske kan tro. Jag körde lite bokmässeinköp by proxy i år och merparten av det tunga bagaget hem var till minipondarna) ligger på skrivbordet och väntar på att registreras i databasen, recensioner ska skrivas, boknyheter ska rapporteras, bloggar ska kommenteras. Men jag är slut mina vänner. Anstormningen av jobb, disk, barn och dammråttor ska inte underskattas. Jag befinner mig just nu i det som jag tror blir årets intensivaste månad på alla plan och min gissning är att energin kommer riktas åt tågåkande och övrig logistik.

Tid för läsning kommer det nog dock finnas/behövas (!) och jag dyker ner i en bok nu och återkommer när jag fått näsan över vattenytan igen. Det kanske blir förr än man tror.




Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017