tisdag 29 september 2015

New InstaPond


Tygkassar hör bokmässan till lika mycket som böcker. Den här köpte jag i år, såklart. Mycket nöjd. 

#instapond via Instagram http://ift.tt/1h5UsAq



söndag 27 september 2015

Ex(it) libris

Bokmässan är över för den här gången, för min del redan igår. Jag var där fredag-lördag i år och även om det har varit kul på alla sätt, kände jag att det räckte bra. På lördagen eftermiddag var jag väldigt trött på trängsel, att bli runtknuffad av 20 år äldre kulturtanter som skulle ha de bästa platserna (ja, hände flera gånger!) och överprisad mat.

Och då tycker jag ändå att jag blivit något av ett mässproffs på att hantera folkmängderna på lördagen: hålla sig på övervåningen, ha med dricka och snacks, transportera sig via korridorerna och inte via mässgolvet, ta pauser i lugnare delar av byggnaden (sådana finns om man vet var man ska leta)..

Götlaborrrrg. Bjöd på strålande höstväder. Otippat!


Många bokbloggare har vittnat om att mässan var lite ljum i år utan egentliga dragplåster. Jag vet inte hur det var med betalseminarierna, för jag bevistade inga, men jag var inte på någonting i år som gav mig samma omvälvande känslor som när jag t.ex såg Ingrid Betancourt eller Caitlin Moran.

Jag hade velat se Ian McEwan och Mhari MacFarlaine, men de intervjuades torsdag/söndag, så det missade jag. Dock gick jag som planerat på ett par programpunkter med Alex och Sigge förstås. De hade mässans mest påkostade monter i två våningar hos nya förlaget Bookmark och var otroligt uppvaktade med urlånga köer till signeringar, endast hotade i popularitet av Hanna & Amanda. Även jag kom hem med signerade ex av Tid. Herrar Eklund/Schulman är ju förvisso proffsiga och underhållande, men känslan är ändå att det blir slagsida åt kommersiellt mediajippo än emotionellt berörande. Med det sagt ser jag ändå fram emot att plöja Tid. Förhandstipsen från östra grannlandet (Bokbabbel) är att den är bra!




Montern och den klassiska signeringsbilden

En av nyheterna i år var en hel scen ägnad åt deckare: Crime Scene (mycket fyndigt :)). Där hängde jag en hel del under framförallt lördagen och måste nog säga att mest behållning fick jag av diskussionen om landsbygdsdeckare, där det till och med finns forskning i ämnet!

Hanna och Amanda gjorde fredagspodden live och signerade böcker för fulla muggar. I november kommer deras första roman i en trilogi. Känner mig dock skeptisk till läsning... 

Anna Mannheimer har gett ut en bok om att vara gift länge, lite udda nog (?) på überintellektuella
Brombergs förlag. Hon är en naturlig komedienn, men det märktes att hon inte var helt bekväm med folkmassorna och uppståndelsen. 


Annars tyckte jag nog att debatten om bibliotekens roll och utmaningar mellan Jenny Lindh och Horace Engdahl på DN-scenen var underhållande. Jenny Lindh är alltid rolig och föreslog bland annat marimekko-mönstrade skottvästar med syftning på den senaste rapporten om stök och oroligheter på biblioteken.

DN:s hovbibliotikare Jenny Lindh och så Horace Engdahl med tung blick.

Maten då? Jo, god och i riklig mängd. Klassisk räkmacka på Heaven 23 (ett måste), bokbloggarmiddag på fredagkvällen på Incontro med en fabulöst trevlig italiensk buffé. Tyvärr var bordet avlångt och ingen rotation skedde, så det blev lite pratat med de som satt i andra änden. Jag sa i allaf fall hej till "Piratdrottningen" Awilda för första gången i verkliga livet.

Hotellfrukosten var en dröm av gott bröd, frukt, smoothies och kaffe, där större delen av utbudet var ekologiskt. Tror jag satt och åt i en timme... Finns få måltider jag prisar lika högt.

Ingen bokmässa utan räkmacka och vittvin. Svårslaget. 

En av rätterna från italienska buffén. Oklart om den gör sig på bild, men ska föreställa riccottafylld tortellini med svamp, parmesan och tryffel. Hur gott!

Bodde på Scandic no 25, var väldigt trevligt. Rummet var ordinärt, men lobbyn och frukostmatsalen mycket lounge-iga och ombonade. Bara det att matsalen hade tjock matta så man slapp skramlet av stolar! (Tror inte det är så vanligt att barnfamiljer bor här ;))

Och vad med bokskörden? Ja, i år skulle jag inte köpa någonting särskilt, så det är troligen anledningen till att jag kom hem med åtta romaner, fyra noveller och fyra barnböcker samt ett pussel. 

Novellix har gett ut en oemotståndlig liten box med fyra Agatha Christie-noveller, så den stod jag mycket inte riktigt emot heller. Vid Volantes monter fick jag syn på en plansch som var omslaget till Galen i humlor och blev helt förälskad i bilden, så det var också ett logiskt inköp... Annan påföljd och Snöleoparden hamnade i påsen efter att jag stått och pratat med Nina Larsdotter på Litet förlag, blivit bjuden på kaffe av densamma och fått en pratstund med författaren. Spökryttarna från Ordebec har jag velat läsa sedan den kom ut, så det var en given. Inköpen av Monogrammorden och Ryskt bläck är mer diffusa, men det fanns säkert goda skäl där och då. 

Helt ljuvlig box full av mord


Årets samling minus barnböckerna

Till sist. även fast bokmässan är slut så finns det nog tid än att gå och se fotoutställningen i hotellobbyn av Jenny Jacobsson. Jag lade ut en annan bild på insta också. Otroligt vackra och häftiga. 



fredag 25 september 2015

The messiness

Så är jag på väg till slut, uppstigning i arla morgonstund (läs becksvart mörker), på tåg mot Göteborg med avgång 05:20, där förväntningarna nu börjar ta överhanden över tröttheten.

Som vanligt är programmet digert, de sociala eventen många och jag har planerade middagar både fredag och lördag kväll att se fram emot. Och hotellfrukost såklart! Bokmässeschemat innehåller traditionsenligt minst två krockar varje timme och kloning har föreslagits från många bokbloggarhåll.

Personligen planerar jag efter några år på mässan alltid så att det finns många saker att välja på hela tiden. Man vet aldrig var man befinner sig i mässhallen och vad som ligger närmast till hands, vem man stöter på och tar en spontanfika med, vilken monter man blir fast i och handlar (eller jag vet att jag kommer fastna i English Book Shop iofs..). Det är en del av tjusningen att oväntade saker inträffar och att jag tillåter mig själv att glida med.

Några programpunkter är dock ett måste: signering Alex o Sigges nya bok Tid samt Fredagspodden med Hanna och Amanda, som ligger på lördagen. Därutöver: laissez le bon livres rouler!






fredag 18 september 2015

Uti skogen ska vi gå


In the woods/Tana French: min buss- och tågläsning nu. Känns som en ny favorit: smarta cops, smarta dialoger och svärta (och brittiskt, men det behöver jag väl knappast nämna ;)). 

Läser parallellt med Bränd Himmel/Gilly MacMillan från @modernistared Också mycket bra och de är stämningsmässigt lika varandra på något sätt de här två böckerna, så ibland blir jag förvirrad över vilken jag har i handen. Oh, the trouble of slalomläsning ;) 

#instapond via Instagram http://ift.tt/1W7tkkn



lördag 12 september 2015

So it goes - en bekännelse

Vi lever i krigstider. Inte av världsomfattande mått, men situationen i t.ex. Syrien, som drivit miljoner människor på flykt, påverkar ändå stora delar av norra Afrika och Europa. I detta sammanhang läser jag Slaughterhouse 5/Slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Det är vad som brukar kallas en modern klassiker. Den brukar också beskrivas som en antikrigsroman. Den är hyllad av i princip alla. Min fellow ex bookblogger still nerd Mind the book älskar den och har gjort minst ett halsband som är inspirerat av boken (Everything was beautiful but nothing hurt). Låt mig säga så här: förväntningarna var höga.


Slaughterhouse 5 utspelar sig en hel del år efter andra världskriget, när en amerikansk journalist med krigsminnen från Dresden ger sig i kast med att skriva en roman om bombningarna och händelserna där. Det blir till slut en roman om Billy Pilgrim, en naiv nittonåring, som helt oförberedd kastas in i en krigssituation och efter en kort tid blir tillfångatagen. Billy är dock speciell på två sätt: han har (den ofrivilliga) förmågan att resa framåt och bakåt i tiden och han kommer i framtiden att bli kidnappad av utomjordingar. Resten av boken är en okronologisk, fragmenterad färd genom Billys liv där han än är instängd i en godsvagn/barack på 40-talet omgiven av misär och lik, än förflyttas till sitt liv som pensionär eller till rymdskeppet där han hålls fången av Tramalfiodorerna.


Huruvida Billy faktiskt kan resa i tiden och blir bortförd av rymdvarelser - eller om han lider av grava, post-traumatiska vanföreställningar efter kriget - det får vi inte veta. Även om det ligger nära till hands att tro att det sistnämnda är fallet läggs ingen värdering i det. Det är betecknande för Slaughterhouse 5 att Vonnegut låter alla hemskheter och trauman passera genom ett distanserat betraktande, som emellanåt tangerar på gränsen till det komiska. Som det att varje gång ett dödsfall omnämns följer ett avdramatiserande: "so it goes", (så kan det gå) och sedan ordas det inte mer om det.

Det är detta som många menar är storheten med romanen; den absurda laissez-faire-mentaliteten till grymheterna, den osentimentala tonen, vars distanserande av döden i själva verket förstärker tragiken och i visar på meningslösheten med krig. Jag förstår åtminstone intellektuellt sett att det är det här jag förväntas uppleva, men ändå måste bekännelsen fram: jag känner det inte.

Delvis tror jag det har att göra med att mina förväntningar. Jag visste inte mycket om boken, mer än att den utspelar sig under andra världskriget och är omtalad. Jag hade nog väntat mig något storslaget, något gripande, sorgligt. I stället får jag en historia, nästintill en saga, besynnerlig och förvirrande, full av slapstick-liknande situationer, som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Jag tycker den är svår att ta till sig, jag förstår den inte. Förmodligen missar jag någonting som "alla" andra ser: tittar man t.ex. på Goodreads har den 4.03 i genomsnittsbetyg.

Personligen tycker jag att de första tjugo "normala" sidorna är bäst, när boken i boken ännu inte börjat och författaren berättar om hur han kämpar för att formulera sina upplevelser i Dresden. Men det är bara jag. So it goes.



måndag 7 september 2015

Modesty Monday


Modesty Monday! Bär halsband från @mindthebook som minipondarna för övrigt blev oerhört förtjusta i, eftersom Miss Blaise är en favorit hos dem också (det går inte att köpa fler, Camilla? :)) #instapond 

via Instagram http://ift.tt/1EM4EZO



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018