torsdag 28 juli 2011

Destruction by saliva

Jo, det här med att lära Baby J att låta bli mina böcker... Det går ju lysande måste jag säga. Eller inte.





Den klara linjens förnöjelse

Jag läser inte mycket serier, förutom Tintin som jag är svårt förtjust i. Det är något med blandningen av äventyr, de färgstarka karaktärerna och de tydligt tecknade bilderna som är oemotståndligt för stunder då sagans värld lockar extra mycket. Häromdagen kom jag hem med två album som satt på utgallringshyllan på biblioteket och som passat bra att förlora sig i de gångna dagarna.

Den första var Det svarta guldet där Tintin försöker spåra upp orsaken till en epidemi av bränsleexplosioner i nytankade bilar och hamnar mitt i en konflikt mellan mäktiga oljeshejker. De drulliga Dupontarna finns med och lättar upp med sin fumlighet, men det känns som att boken har en mörkare och mer politisk ton än många andra Tintinäventyr. Hergé omnämner det förestående krigsutbrottet (WWII) och bygger historien kring världens oljeberoende.

Det visade sig att Det svarta guldet började som en seriestripp för tidningen Le Petit Vingtième precis när kriget bröt ut. Hergé blev inkallad, tyskarna invaderade Bryssel och lade ner tidningen. Hergé avslutade inte albumet förrän flera år senare och den svenska översättningen är den tredje versionen han tecknade. I en tidigare version så slogs brittiska trupper mot judiska motståndsgrupper i öknen, men detta plockade Hergé bort inför den brittiska utgivningen. Det påhittade landet Khemed fick också ersätta Palestina som skådeplats.


Det andra Tintin-albumet var Enhörningens hemlighet, den ena delen i en duo som handlar om sökandet efter Rackham den Rödes skatt. Den börjar med att Tintin fyndar ett fint modellfartyg på en loppmarknad, som ska visa sig innehålla värdefulla ledtrådar till skatten.

Jag skulle tippa att Enhörningens hemlighet/Rackham den rödes skatt är bland de populäraste Tintin-böckerna. Det här är ett riktigt äventyr med piraterskattjakt, detektivarbete, kidnappning. Det är riktigt rafflande och framförallt den hårt romdrickande Haddock får här fritt spelrum för sina maner. En verklighetsflyktens fröjd. Och snart kommer ju också filmen!

Båda de här albumen innehåller båtresor (Speedol Star/Enhörningen) vars detaljer är återgivna i den trevliga faktaboken Tintin till sjöss. Läs gärna den också!



måndag 25 juli 2011

Bokhylla under utveckling

Jag tog en paus när världen nära oss blev galen. Har suttit och tittat på nyheter, läst och inte känt någon inspiration att skriva.

Däremot har jag ägnat mig åt ett annat sedan länge välbehövligt och efterlängtat projekt: inhandla och arrangera bokhyllor. När barn och de oundvikliga leksakerna gjorde sitt inträde i våra liv trängdes mina böcker bort. De har fått stå i dubbla rader och flytta ner i källaren så att vissa bebisar inte ska riva itu och käka upp dem.

Den risken är inte över än, men jag kände ändå att vi får utmana ödet lite här. Funderar på hur man bäst kan få till en pavlovsk betingning för att klåfingrig bebis ska låta bli att betrakta böckerna som allmännyttig egendom att trasha sönder.

Eftersom jag inte haft böckerna uppackade på så länge trodde jag först att de kanske inte var så många, men nu visar facit att vi måste åka och handla fler hyllor för alla fick inte rum. Det är en sån ren och skär fröjd att få se sina böcker på plats, det är många minnen förknippade med dem. Ja, alla utom 105 stycken då...




torsdag 21 juli 2011

I see dead people

Se följande framför er: en kvinna runt de övre 30 ligger i sängen och läser en bok, tårarna - och näsan - rinner i en strid ström, hon hulkar så svårt att hon knappt kan andas. Hennes man, som försöker sova, vänder lite irriterat på sig. Kvinnan gråter och gråter, men kan inte sluta att läsa förrän sista sidan är nådd. Så, nu har jag beskrivit det kanske inte så särskilt värdiga upploppet med The death and life of Charlie St.Cloud hemma hos oss häromkvällen..

Historien börjar med att den tonåriga Charlie St.Cloud och hans tolvåriga bror Sam olovandes tar grannens bil för att åka och titta på en baseballmatch. På vägen hem frontalkrockar de och när ambulanspersonalen finner pojkarna är de livlösa, men man lyckas rädda Charlie tillbaka till livet. Hans bror avlider dock.

Charlie växer upp, men lever lite som en enstöring och lämnar aldrig sin hemstad. Skälet är framförallt ett och hemligt: hans nära-döden-upplevelse har gett honom förmågan att se avlidna människor ("I see dead people") och varje kväll i tretton år träffar han sin lillebror och spelar baseball med honom i en skogsglänta. Om han missar solnedgången börjar Sam att blekna och därför kan Charlie aldrig resa bort. En dag träffar Charlie ensamseglaren Tess och blir djupt förälskad, men hur ska han kunna välja mellan henne och det löfte han gav till Sam att de alltid ska vara tillsammans?

Ja, nu tror ni förstås att ni har hela storyn klar för er, men så enkelt är det inte utan boken utvecklas i en riktning man inte riktigt kan förutse. Att den är oändligt sorglig och kanske lite sentimental på det där sättet som bara en amerikansk bok kan vara, det har ni redan förstått. Men rakt igenom är det också en skön stämning och bra humor som jämnar ut det sockersöta. Framförallt är det en otroligt fin historia, som gjord för filmduken, och det är ju ingen slump att den nu mycket riktigt finns hos en dvd-handlare nära dig.

Trots de tunga påsarna under ögonen dagen efter utläsning, så förlåter jag och haussar Charlie St.Cloud till alla och envar som behöver gråta ut.

Ben Sherwood har också skrivit den ganska omtalade The man who ate the 747 (Mannen som åt en 747).



onsdag 20 juli 2011

Bibliotek with a view

Ni är ju ett gäng därute som har ett gott öga till bibliotek och så.. Det var ungefär hundra år sedan jag studerade, men igår var jag och besökte Malmös relativt nybyggda studentbibla, som jag hade hört skulle ha en spektakulär vy. Så sant! Enorma panoramafönster i alla riktningar, milsvid utsikt över stan. Tänk att få sitta här och plugga på dagarna, va.

Jag var där med baby J i barnvagnen och hade mutat henne med gnällkex* för att hon skulle hålla näbben på tysta avdelningen, men mot slutet började hon yla lite så jag styrde snabbt mot hissarna och hoppades att det inte är här Arga bibliotekstanten jobbar. Annars får jag nog läsa om det iofs.

*gnällkex = göteborgsrån



tisdag 19 juli 2011

Man har väl karaktär!

Igår var jag på ett rasande trevligt knytkalas med lite bokfolk i ett idylliskt kolonistugeområde. Med god aptit inmundigades mat och tårta och det pratades vitt och brett om allt, med lite extra tyngdpunkt på bröllop och bebisar då det ligger närmast i tiden för två av deltagarna. Och katter förstås. Och mördarsniglar, tårtor, New York, Harry Potter, Knausgård, husbilar, försäkringskassan. Och så lite George R.R Martin på det, hypen har inte undgått någon.

Lite senare på kvällen kom det upp en massa böcker på bordet till allmän utdelning, men jag höll fast tanken vid mina 105 (som det visade sig vara vid en kontrollräkning) outlästa och avstod faktiskt från ta med mig någon. Att jag sen vände hem med en hög böcker har ingenting att göra med att jag har dålig karaktär; treåringens bokhylla får man faktiskt fortfarande fylla!




måndag 18 juli 2011

Hardball

Sara Paretsky har lyckligtvis tagit beslutet att efter en tids uppehåll återvända till sin halstarriga, tuffa privatdetektiv V.I Warshawski i relativt nyutkomna Hardball. Warshawski blir värvad av en äldre dam för att hitta dennes försvunna systerson sedan 40 år. Pliktskyldigast börjar hon kolla upp de få spår som återstår efter Lamont Gadsden och upptäcker till sin förvåning - och stigande fasa - länkar till sin egen pappa och farbror.

Samtidigt får hon besök av sitt sprudlande energiknippe till kusin, Petra, som visar misstänkt stort intresse för att söka upp familjens rötter. V.I:s välutvecklade tentakler talar snart om att det ligger något mer bakom, men innan hon kan räkna ut vad försvinner Petra.

Paretsky är en av de smartaste deckarförfattare jag vet. Jag gillar att hon nästan alltid avstamp i en verklig socioekonomisk/historisk händelse och sedan med grundlig reseach bygger sin historia kring denna. I Hardball handlar det om raskravallerna i samband med Martin Luther Kings framträdanden i slutet på 60-talet. På ett intelligent och rafflande sätt väver hon samman trådarna i intrigen, och det är verkligen först på sista sidorna som man förstår hur det hela hänger ihop. Briljant!

Jag är också förtjust i den hårdkokta, no-nonsense stilen och att läsa om VI:s rutiner och arbetsmetodik. Paretsky utvecklar sin karaktär genom att låta en ödmjukare och sårbarare V.I tona fram efter att ha fått ta emot några hårda smällar både fysiskt (brännskadad efter sprängattentat) och psykiskt (korruption inom poliskåren).

Jag har precis förstått att Paretsky kommit ut med en helt ny V.I-bok, Body work, så tydligen kommer hon hålla liv i min favoritdetektiv en liten stund till. Här är också tidigare titlar jag läst:

Dödläge
Blood shot
Tunnel vision
Blacklist



lördag 16 juli 2011

Du blir aldrig färdig och det är som det ska

Rubriken ovan är från en väns facebookstatus, som i sin tur citerade Tomas Tranströmer. Mycket passande för detta inlägg som handlar om mina läslistor.

Stockholmsresan var inte bara turistande utan när sista dagen kom hade jag dessutom fyllt på bokförrådet med åtta nykomlingar (de flesta gåvor iofs och det kan man ju inte säga nej till!?).

Jag vet inte vad gränsen för en hyllvärmare går (det kanske Cecilia kan svara på?), men jag har nog flertalet för räknar jag rätt har jag i skrivande stund 97 olästa böcker hemma + ett 50-tal som jag vill läsa om.

Det känns lite jobbigt att se detta svart på vitt för med nuvarande lästakt är det ett treårsprojekt för mig - minst! Och då får inga nya titlar komma till om det ska hålla.
Högen vid sängen alltså har vuxit dramatiskt, men nu ska jag vara disciplinerad och inte handla/låna mer på ett bra tag. Ja, tills bokmässan är här i alla fall..

"Du blir aldrig färdig...". Som sagt. Och det kanske är som det ska?



fredag 15 juli 2011

Seasons in the sun

Igår kom hösten till Malmö med ösregn och stormvindar etcetera. Känns overkligt att vi gick omkring i kjol och linne och svettades på Kungsholmen bara förra veckan. Men nu kan jag i alla fall sitta inne och plöja böcker med gott samvete (i den mån det går med två barn runt benen..)

Så här såg det i alla fall ut när det fortfarande var sommar.

Livrustkammaren hade två hela rum för barn fulla med utklädningskläder, riddarrustningar, träsvärd. Trodde treåringen skulle bli vild av lycka, men vi fick muta på henne kungamanteln. Hon ville bara rita...

Tre timmar och typ femton karuseller senare var vi lite tröttare än här på bilden, men Grönan är alltid kul - en stund.

Bodde i Uppsala under tre år. Var nu uppe igen och hälsade på vänner. Det är så fiiiiiint, måste åka dit oftare.

Besökte förstås The English Bookshop när jag var i stan. Vilket paradis! Men köpte faktiskt bara en bok, The anatomy of ghosts av Andrew Taylor. Ett under av stoiskhet för att vara jag, fattar fortfarande inte hur det gick till.

Ibland undrar jag över en 1-årings logik: allt som ligger på marken och i soptunnan är gott att äta på..? Trodde f.ö. Malmö toppade ligan med mest gåsbajs och fimpar per kvadratcentimeter, men Smedsuddsbadet här var faktiskt värre.

Tre män och en liten tjej. Soffans bästa lekkamrater, så mycket bus den här kvartetten hittar på tillsammans.

This is my burden to carry. Bästa leksaken: en halvfull petflaska. Bästa bebisstället: gräsmattorna i Kungsan med staket runtomkring; lugn och ro för föräldrar med mobila barn som inte fattar att det finns en öppning längre bort.

Biblioteket i Kulturhuset har installerat nya coola stolar och här satt jag ett par timmar en dag och läste och tittade ut över staden. Så fridfullt. De går bra att somna i också..



onsdag 13 juli 2011

Är ni redo?

Jag är inte hemma premiärkvällen, men vi har lyckats boka både barnvakt och biljetter till nästa vecka. Hurra! Är nästan sjukligt spänd inför la grande finale.

De senaste par veckorna har vi sett om de andra filmerna (eller sanningen att säga har vi ett par kvar, men snart så.) Först hade vi tänkt göra ett helgmaraton, men jag insåg snart att en HP-film per kväll är mer än nog. Inte för att de dåliga, de står sig förvånansvärt bra tycker jag, men de är ju så lååååånga.

Nu när vi är framme vid slutet så har jag samma känsla som med boken: förväntansfull men lite sorgsen. Kom ihåg att jag grät som ett barn de sista sidorna i The deathly hallows. Undrar om jag ska ta med näsduk till bion också?




måndag 11 juli 2011

Dagens viktigaste mål

Frukostdags heter den här tavlan av Hanna Pauli. Den har länge varit en av mina favoritmålningar; jag älskar ljusspelet genom grenverket och tanken på att kunna äta frukost ute i den vackra miljön.

Jag tror jag såg den första gången i en underbar liten kokbok helt ägnad åt frukostar inspirerade av litteratur och konst. Frukostboken skrevs av Monica Björkman och Christer Magnusson och innehåller text, citat och recept för bl.a. Mumin-frukost (karelska piroger och blåbärspannkaka) och Champagnefrukost inspirerade av konstnärskolonin på Skagen. Och för en Puh-frukost kan man t.ex. sno ihop:

Stärkande nypondryck med apelsin och äggula
Honey-buttered toast
Nalle Puhs favoritlimpa med björnbärsmarmelad
Te med varm mjölk och honung

Boken finns bara att få tag på antikvariat nuförtiden. Synd det eftersom den bjuder på finfina recept, förvånansvärt progressiva för att vara 80-tal (espresso, mozarella med tomat och inte minst guacamole var inte vardagsmat 1987 kan jag säga. Sverige hade då precis upptäckt avocado med räkor).

Tavlan Frukostdags finns dock till beskådande på Nationalmuseum i Stockholm. Just nu ingår den i en fin utställning som heter De fyra årstiderna som jag var och tittade på i förra veckan.



söndag 10 juli 2011

Anglomani at its finest

Jag vet inte när min kärlek till England började, möjligen i samband med en viss besatthet av brittiska popgrupper i 14-årsåldern.. Men den har hursomhelst hängt i, trots en aupairvistelse i London som inte bara var en dans på engelska rosor. Jag älskar Storbritannien på många sätt: språket, humorn, deckare, till och med TV-program som handlar om britternas trädgårdar fastän jag i vanliga fall är helt ointresserad av att ansa rabatter.

Little did I know att detta möjligen kan klassas som anglofili, men är en liten västanfläkt mot den anglomani som t.ex. författaren och krönikören Johan Hakelius besitter. Han klär sig i tweedkostymer, ser om Brideshead Revisited en gång om året och har slagit mynt av sitt intresse genom att författa boken Döda vita män.

I biografier och tidningsarkiv har han grävt djupt för att porträttera 12 brittiska gentlemen, företrädesvis ur högadeln, som inte är med oss längre. En del är nya bekantskaper för mig som skribenten Jeffrey Bernard och miljardären James Goldsmith, en del är mer kända som skådisen Alec Guiness och författaren Evelyn Waugh.

Förutom deras ursprung är herrarnas excentriska drag en gemensam faktor. Här berättas ankedoter om hur Goldsmith försökte driva satirbladet Private Eye i konkurs, om hur Jeffrey Bernards uppdragsgivare försökte få honom att leverera material (Kära Jeffrey, tänker du skriva den där jävla artikeln eller inte?) eller om de fantastiskt dekadenta festerna Stephen Tennant bevistade. Den berömda brittiska witen är ständigt närvarande: man får verkligen sin fair share av ironi och elakheter, sånt som får mig att maxmysa. Och dessutom är det en stycke samtidshistoria (nå 1900-talet iaf) och man lär sig något på kuppen.

Hakelius har verkligen gjort ett grundligt jobb i arkiven och dessutom sammanställt materialet med hög underhållningsfaktor, subtil humor och osviklig stil. Det är kanske inte den typen av bok man sträckläser, men att man bör läsa den har väl redan framgått.

Bokomaten och Booky darling är andra bloggare som också har läst och gillat.



fredag 8 juli 2011

Bless the egentid




onsdag 6 juli 2011

Coffee break

Halvvägs in i semesterveckan. Vi har hittat på mycket kul, men full rulle betyder övertrötta barn som levt rövare om kvällarna = dåligt bloggande. Men på bokfronten går det rejält framåt, både införskaffandet och läsandet av, tackar som frågar.

De flesta bokbloggare-/läsare verkar vara riktiga tenördar, men det har aldrig riktigt varit min grej. Jag dricker det väl någon gång ibland, men det är kaffe som är min drog, med eller utan böcker till hands.

Igår fick vi möjligheten att besöka ett äkta kafferosteri i Tullinge, Johan & Nyström. En kompis jobbar där och kunde ge oss en grand tour.

Här ligger säckarna från hela världen med det svarta guldet. Kaffe alltså, inte olja.

Det jag inte hade en aaaaning om är att kaffebönorna har ett grådaskigt skal runt sig som tas bort innan de hamnar i själva rosten.

Här rostas det och doftar det.

Johan & Nyström tillverkar inte något Gevalia, Amalia, utan espresso- och bryggkaffeblandningar som i stor utsträckning är ekologiska/fair trade. Jag gillar de skruvade namnen: Yard dog, La Bomba, Bourbon Jungle...

Rolf har själv designat etiketten till Agoga-blandningen. Grymt.

This is where the magic happens. Tänk er ett stort kök med fem multiespressomaskiner, kaffekvarnar och allt som hör det goda till. Där står några finsmakare dagarna i ända och kalibrerar, brygger kaffe och provar och provar och provar tills man hittar den perfekta avvägningen hos en blandning. "Men jag koppar bara hos kund" som en av dem sa...

Jag frågade lite om rådande kaffetrender och tydligen är det slow coffee som gäller nu. Det går mer mot brygg och presskanna med egenhändigt malda bönor. Säger man Espressopods på det här stället får de krupp.

Kaffet kan man handla lite varstans och dricka på Espresso House (bryggkaffet) enligt uppgift. Roligt besök, jag lärde mig massor!

PS. De gör te också.. DS.



söndag 3 juli 2011

Koma på hotell

Framme i Stockholm för lite semester, en aning komig eftersom vi körde upp inatt (då små barn sover större delen av tiden) och vi dessutom har frossat hemmagjorda langos. Goodie goodie, men enough med frityr för denna veckan nu.

Dagarna som ligger framför oss är ganska obokade. Vi ska hänga med dem som hänga vill, kanske en sväng till Uppsala och ett kafferosteri i Tullinge (!). Fick också ett mail från Modernista att de nu kör Sommarbazaar dagligen 13-17. (Kvarngatan 10) där massa titlar reas ut från 10 spänn och uppåt. Kanske tar med mig en bunt cash och tittar över.

Nu: sooooova!





fredag 1 juli 2011

Nu är det jul igen

Får ett mail av en kompis norr om hufvudstaden som ska röja lite hemma och har fotat tre(!) hyllor böcker:

Bifogar lite bilder på böcker som borde röra lite på sig. Kolla om det är något du är intresserad av.

Hohoho, skojar han! Jag är ju inte så nödbedd och ska snart maila iväg långa önskelistan. Vilken tur vi monterade takboxen innan Stockholmsresan!




Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017