lördag 28 februari 2015

Nostalgi-iver



Blir så glad av att se En handfull stoft (A handful of dust) av Evelyn Waugh i Modernistas sommarkatalog. Bara omslaget får mig att klicka på köpknappen, men det är också en av mina absoluta favoritromaner! (Möjligen att en viss nostalgi spelar in här då jag först läste den under engelskastudier, som var en fin tid i livet - iaf betraktat i backspegeln :)) @modernistared #instapond 

https://instagram.com/p/zmdCHCC0cu



söndag 22 februari 2015

Mörkt och dysfunktionellt

Famijen Bird är stor och bullrig, deras hem är välkomnande och stökigt, styrt av den sprudlande mamman Lorelei. Hon älskar regnbågar och färger, har scarfsar i håret, hjular på gräsmattan och sparar på det mesta. Pappa Colin är en gråare motpol och sedan är det barnen Meg, Beth och tvillingarna Ryan och Rhys.

Påsken när Rhys är sexton år tar han sitt liv utan förklaring och därefter sprids den traumatiserande familjen vind för våg. De träffas inte alla igen förrän många år senare när en återförening ser ut att vara bortom all räddning.


Lisa Jewell, feel good-drottningen, har med Fågelburen rört sig ganska långt ifrån sin tidigare paradgenré och i stället skrivit en roman om ett gäng mycket dysfunktionella människor. Bilden av den högljudda, levnadsglada familjen som presenteras i början har stora sprickor som bara växer.

Jag upplever att Jewell vill plantera idén om att det är Rhys död som är huvudorsaken till familjemedlemmarnas söndring efter den där påsken. Visst är det så att alla blir påverkade av den, framförallt tydligt hos tvillingen Ryan som flyr till andra sidan jordklotet. Men själv känner jag att det primärt är Loreleis sjukliga samlande som är navet i berättelsen, varifrån allting utgår. Det är på grund av hennes sjukdomsbild som Colin och senare grannfrun Vicky lämnar henne, som Meg gör revolt och blir en handspritsmissbrukande pedant, som Beth bor kvar hemma alldeles för länge för att ingen annan finns tillhands för mamman. Lorelei har de här symptomen långt innan händelsen med Rhys. När hon är äldre har hon uppenbarligen sjukdomsinsikt, men ingen förklaring eller analys ges varifrån beteendet kan ha kommit och jag känner att det här hänger som en lös tråd i hela boken. Jag känner mig otillfredsställd över att inte få några svar här.

Jag tycker också att Jewell skruvar till det lite väl med varje familjemedlem. Det ska förstås inte avslöjas exakt hur här, men hemtraumat de bär med sig är inte något som bara leder till några enstaka terapitimmar om jag säger så, utan långt mer extrema ytterligheter.

I stora drag gillar jag ändå Fågelburen. Trots att det snarast är feelbad jag håller i min hand, som utmanar tårkanalerna, så känns den inte jämförbar med svensk depprealism. Jag vet faktiskt inte om det är för att den 1) har små glimtar av hoppfullhet i sig, som att Beth bryter sig loss eller 2) helt enkelt inte är svensk...

Jag gillar att läsa berättelsen ur olika personers perspektiv och jag tycker att Jewell hanterar hoppen i tiden utan att det blir rörigt, vilket ofta kan vara en konst. Den svenska titeln känns också som en mycket mer träffande ordlek för innehållet än originaltiteln The house we grew up in. Jag läste Before I met you av Jewell för ett par år sedan och med Fågelburen måste jag säga att hon håller på att etablera sig som en stark favorit hos mig.



torsdag 19 februari 2015

Uppgraderad fängelsekultur

Jag är ingen stor Netflixare så jag har i princip missat alla TV-serier som kommit de senaste åren, inklusive Orange is the new black. Via Mr Book Pond, som kompenserar för min bristande TV-kultur och tittar på nästan allt på Netflix, vet jag dock det mesta om det mesta, inklusive Orange is the new black.

Men nu kan även jag tillgodogöra mig denna uppgraderade Bangkok Hilton-story för 2010-talet då jag på Alla Hjärtans Dag fick pocketboken, skriven av Piper Kerman själv.

Det är ju lite typiskt att det ska till en bok för att jag ska bli uppdaterad på populärkulturen...




onsdag 18 februari 2015

Göteborg versus Gotland

Fick i veckan höra att Carina-Books-and-Dreams-Nunstedt startat ny deckarfestival, Crimetime Gotland (klicka på länken för att komma till hemsidan), som ska gå av stapeln 13-16 augusti i år i Visby. Medverkande är ingen dålig samling av inhemska och utländska författare som Denise Mina, Lars Kepler, Belinda Bauer (!), Håkan Nesser (förstås, han bor ju till och med på ön), Anne Holt, Christoffer Carlsson med flera.


Nunstedt & co meddelar redan nu att festivalen är en långsiktig satsning och kommer alltså att vara ett återkommande evenemang. I biljettpriset 595 SEK ingår mingel med författare, mordvandringar, seminarier och annat kul. 

Jag gillar verkligen initiativet och Gotland i augusti låter inte helt fel, som man kanske skulle kunna tänka sig att kombinera med en liten semester eller så. Dock kommer det nog i mitt fall bli tal om att välja mellan detta eller Bokmässan, för det blir svårt att göra båda, finansiellt sett...




lördag 7 februari 2015

Already dead

Already Dead (Redan död) börjar bra, ångestladdat, och jag tänker att jag ska få tillfälle att omvärdera Stephen Booth vars Svarta Hunden jag inte blev helt såld på.

Det är en regnig sommar i Peak District. Eller regnig räcker nog inte som beskrivning. Det är konstanta skyfall, det är fuktigt och dimmigt, det är en överhängande fara för översvämning. Mitt i detta hittas en man drunknad i en vattenpöl i skogen. Det är mycket oklart om han bragts om livet och nederbörden har sopat bort alla bevis.

Diane Fry kallas in från Birmingham, lika charmig som jag minns henne från Svarta hunden, dvs inte alls. Hon vill inte vara där, hon gillar inte sin chef, hon passar inte in och hon gör inga vidare framsteg i utredningen heller. Dessutom är inte hennes forna kollega Ben Cooper på plats. Ben är tjänstledig, traumatiserad efter att hans fästmö har dött i en mordbrand. Kollegorna försöker nå fram till honom, men utan framgång, då han håller sig för sig själv och mest ägnar sig åt att köra omkring i timtal i bilen, dag som natt.


Det har kommit ett antal böcker mellan Svarta Hunden och Already Dead, så jag vet inte hur relationen har utvecklats mellan Diane och Ben, men vad jag kan döma så har den inte gjort det alls, utan det finns fortfarande en kärvhet, för att inte säga misstänksamhet, mellan dem. Den förstärks av att Ben beter sig märkligt och är på fel platser vid fel tider och Diane anar att han kanske har en inblandning i dödsfallet.

Det tog mig lång tid att läsa ut Already Dead. Den lovande början höll inte utan boken blev allt segare. Den makliga takten i utredningen, det deprimerande regnandet, den tvära Diane, det hjälpte inte. Det var inte så spännande helt enkelt och den här gången förmådde inte ens Derbyshires natur att bättra på känslan. Det är ett dåligt tecken när jag inte ens brydde mig om gåtans upplösning utan bara pliktskyldigast läste till slutet.



söndag 1 februari 2015

Vi sitter i samma bil


Det som ändå är bra när man måste åka 79 mil är att det hinns läsas en del. (Foto från tidigare idag, då jag nyss klev innanför dörren och i samma veva fick hemleverans av den förlorade väskan. Så happy Friday in all @frue_s :) #läserjustnu #latergram #instapond

http://instagram.com/p/yfKejiC0SU/



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018