måndag 29 november 2010

Rulla rulla liten muffins

Nä, så går ju inte alls ramsan. Vispa ihop en urtjusig cup cake ska det ju vara. Med körsbär. Då blir det en cherry on top-award och jag har fått en! Så passande i dessa baktider. Men innan kakan är klar ska jag:

1. Tacka den jag har mottagit prisen från

Tack till Rörliga bilder och ord! En (till större delen) filmblogg ibland bokhermelinerna som ser mer filmer än jag läser böcker. Fråga kolon apropå korrelation film-böcker: om man ser filmen som bygger på en roman, kan man säga att man läst boken då? Då skulle jag kunna bocka av gaaanska många på min 1001 before I die-lista...

2. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare

Dennis Lehane. Det vet folk som följt mig ett tag. Han är bäst helt enkelt och ska läsas på originalspråk. Shutter Island är ju i en klass för sig, men av Kenzie/Gennaro-böckerna gillar jag nog Sacred mest.

Margaret Atwood. Har inte läst allt, men har gillat det mesta jag plöjt. Skriver alltid lite obehagligt och känns alltid aktuell. Oryx and Crake är en favorit.

Catherine Alliott. Who be that, kanske en del av er undrar? Jo, en brittisk chick-lit författare kan jag meddela, också en av de bättre eller hon var åtminstone det med sina första böcker varav The old girl network står ut.

3. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den

Det här är den svåra biten, men jag tror ändå muffinsen vandrat runt till de flesta nu; vi är ju ändå i Sverige gubevars, ingen blir utan ;) Ligger ni i min länklista följer jag och gillar er. Ni vet vilka ni är!




lördag 27 november 2010

Baka baka liten kaka

Pepparkaksbak update: inget större kaos, inga psykbryt (just då..). Medan snön yrde utanför fönstret julpyntades och bakades det för fullt, brände bara några få. S hade pepparkaksdräkt dagen till ära, ser lite franskt ut n'est-ce pas? Baby J fick också vara med på ett hörn, men hon lackade ur när hon inte fick smaka. Det enda som var skumt var att i receptet stod det ca 125 och vi kanske fick ihop 50..







Tack, Martina!

Det är människor som Ketchupmamman och Martina Haag som får en att känna att man faktiskt har ett glamouröst, för att inte tala om välordnat liv - relativt sett. Tack för det! Jag fattar också att de spetsar till sina krönikor, men de har ändå avsedd effekt. Om man inte finner nöje i jämförelseläsning, så finns det andra saker att skratta högt åt i Martinakoden, som jag precis läst ut. T.ex hissfantasier om Viggo Mortensen, våndan av att säga att man börjat med en bok man inte skrivit en rad på, lantlig semesteridyll à la Haags. Lättviktigt, men härligt och kan muntra upp den mörkaste dag.

Jag undrar för övrigt om jag får anledning att ångra mina ord om relativ ordning efter pepparkaksbaket som hägrar idag..



onsdag 24 november 2010

Med boken som alibi

Igår var det bokklubbsdags. Vi har inte setts på några veckor och det har hänt både det ena och det andra så vi hade mycket att avhandla.

- Ja, ikväll känner jag att vi inte har tid att prata om boken, sa syster när hon kom innanför dörren

Tre timmar senare efter en härlig middag och uppdateringar av varandras liv så hade hon fått helt rätt. Vi, de drunknade får vi ta nästa gång - om vi hinner..



tisdag 23 november 2010

Trägen vinner

Det är alltid lika fantastiskt när man upptäcker nya författare. Eller nya och nya, mannen i fråga är över 70 år och har varit verksam författare sen 60-talet. Av någon anledning hade jag fått för mig att John le Carré var "svår" (fast jag är oklar över hur den bilden uppkom, möjligen Bra Böckers svårt tråkiga omslag till den lilla trumslagarflickan som stått i mina föräldrars bokhylla i alla år), men Den trägne odlaren har ändå legat och gnagt lite i mina tankar sedan den kom ut.

Den brittiska ambassaden i Nairobi skakas av dödsbudet av Tessa Quayle, hustru till diplomaten Justin. Enligt ryktet har hon mördats av sin svarte älskare, läkaren Arnold Bluhm, men Justin känner instinktivt att någonting inte står rätt till. I det tysta ser han till att samla ihop Tessas dator och papper som ambassaden verkar misstänksamt intresserade av. Snart förstår han att Tessa och Arnold Bluhm var en läkemedelsskandal på spåren och det är många som är måna om att vissa uppgifter inte ska bli offentliga - och de drar sig inte ens för mord.

Le Carré är mest känd för sina spionromaner, men när kalla kriget tog slut var han tvungen att hitta nya konspiratoriska spelplaner och läkemedelsindustrin passade hans syften utmärkt. Le Carré är en gudabenådad berättare; den tragiska historien om en kontinent där människor utsätts för cyniska läkemedelsexperiment, en diplomatisk mörkläggning av de största proportioner, ett missförstått äkta par, fångade mig från första sidan. Det är mycket spännande, rörande och upprörande, jag älskar Le Carrés skärpa och ton i dialogerna, översättningen är för en gångs skull ovanligt välgjord och slutet är, ja, det ska inte avslöjas här, men det kunde nog inte ha blivit på något annat sätt.

Den trägne odlaren är inte upplyftande, men det är en rejäl roman i världsklass och nu måste jag till slut också se filmen med Ralph Fiennes!



lördag 20 november 2010

Ketchupeffekten

Ketchupmamman, mindre känd som Karin Lindell, är det roligaste som går i eller utan ett par skor - och jag tror inte man behöver ha barn för att tycka det. Dessutom är hon en ovanligt klok människa med en riktigt vass tunga/penna när så krävs, framförallt noterat i debattinlägg om jämställdhet. Jag läser hennes blogg varje dag och nu har hon utannonserat att hon funderar på att skriva en barnbok, men frågar sig om någon skulle läsa eller rättare sagt köpa den till sina barn.

Jag kan lova att jag skulle köpa den och läsa den och barnen skulle eventuellt få låna den om de frågade snällt. Och så skulle jag ge den till alla jag känner, vilket skulle lösa alla mina presentproblem ett tag framöver. Jag hoppas verkligen den kommer snart.



onsdag 17 november 2010

Så många måsten, så lite tid

Som så många andra med den här typen av hobby är jag något av en listnörd. Jag håller just nu på att skapa den ultimata "1001 böcker jag måste läsa innan jag dör". Jag bygger den på Time magazines lista på de 100 bästa engelskspråkiga romanerna från 1923 och framåt, boken 1001 books to read before you die (alltså inte Göran Häggs svenska motsvarighet), Århundradets bästa svenska böcker från tidskriften Biblioteket i fokus samt egna preferenser.

Just nu är jag uppe i en 1400 titlar eller nåt som alltså ska skalas ner till 1001. En snabb bedömning är att jag läst ungefär 20%. Men om jag lever tills jag blir en 275 år eller nåt lär det inte vara några som helst problem att hinna igenom...



söndag 14 november 2010

Så oerhört fiffigt..

..att barnen köpt en fars-dag-present som jag också vill läsa. Ett koncept att återanvända till julklappssäcken kanske.



fredag 12 november 2010

Schuuu nycklar

Beautiful blogger award är en personlig utmärkelse som vandrat runt bloggvärlden ett tag och häromdagen fick jag den av rara Boktimmen. Egentligen ska man skicka vidare till sju andra välförtjänta kandidater, men jag tror att alla bloggar jag skulle vilja nominera redan fått både en och två gånger.

Det ingår också att man ska berätta sju intressanta saker om sig själv. Här vet jag inte hur långt tillbaka i tiden man kan gå utan att det är preskriberat sas, men jag blir nog så illa tvungen då det mest spännande jag numera gör är att på egen hand gå med två barn på stan: man vet aldrig vilka krafter man utmanar med en sådan konstellation och släng därtill en lönelördag och det är upplagt för hur mycket dramatik som helst! Men intressant var det alltså, jaha, här är sju saker iaf:
  • Jag har hittills bott i tre länder, sju städer och på arton adresser. Den senaste har vi haft i tre år så det är rekord faktiskt.
  • Jag tog MC-kort när jag var en bit över 30 och vi hade under några år två BMW R1200 ST som hette Blixten (den var förstås min) och Sixten.
  • Jag pluggade Internationella Samhällsvetarprogrammet, men har inte arbetat en dag med någonting som kan relatera till detta. I stället halkade jag in i IT-branschen på ett par bananskal och där är jag kvar.
  • Jag bryter alltid av en bit av brödet och äter innan jag ska bre det. Ticks?
  • Jag hade hederlig maskinskrivning i skolan (japp, sååå gammal är jag) och kan hantera tangenterna sjukt snabbt.
  • Jag är beroende av kaffe och excel
  • Har precis bytt ut min PC mot en Mac. Once you go Mac..



tisdag 9 november 2010

Bond-mat

Varför har ingen berättat om all den fantastiska maten som förekommer i Bond-böckerna av Ian Fleming?!! Här finns ju en hel guldgruva och som upplagt för en kokbok (det kanske redan finns?). Jag har nyligen läst ut Live and let die och är halvvägs genom Moonraker och detta är vad jag hittills har dreglat över:

Little neck clams
Fried chicken Maryland with bacon and sweet corn
Chicken sandwiches
Pineapple juice, double. Cornflakes and cream. Shirred eggs with bacon. Double portion of café espresso. Toast and marmalade
Grilled sole, mixed salad with mustard dressing, brie cheese and toast
Smoked salmon, peas and new potatoes, asparagus with béarnaise sauce, a slice of pineapple


Allt detta nersköljt med massa espressokaffe, vitt Bordeaux-vin, Vodka Martini, en stor mängd Whisky och soda, Wolfschmidt vodka och Dom Perignon ‘46. Den litterära Bond toppar allt detta med 40 cigaretter om dagen och lite amfetamin för extra skärpa under uppdragen.. Så kunde det tydligen gå till på det glada 50-talet.



söndag 7 november 2010

Varning för för lite våld

Först det som är bra: jag har upptäckt att jag faktiskt kan lyssna på ljudböcker, dvs utan att tankarna ständigt vandrar iväg eller att jag somnar (vilket faktiskt skulle ha varit lite konstigt eftersom jag mest stått och gått när jag knäppt på mp3-spelaren). Och Torsten Wahlund som uppläsare har en rogivande och bra stämma. Sen till det lite mindre bra: boken i fråga.

Hon som tittade in handlar om hur en före detta läkare omkommer i en bilolycka. Det är bara läkarens änka som vet att det handlade om ett noga förberett självmord orsakat av kollegor som mobbat ut honom från kliniken - och nu ska änkan hämnas på de som gjort honom och henne ont. Sen handlar det om polisutredning, om kommissarien och hans sambos graviditet, om änkans halvsysters graviditet, om änkans förberedelser, om hur en polis blir misshandlad av sin pojkvän osv. Kort sagt, det handlar om alla i hela boken samtidigt, men det händer i stort sett i-n-g-e-n-t-i-n-g!

Jag är lite oklar över om jag ska kategorisera det här som en deckare. Snarare än brottet och hämnden är det fokus på relationer och 80 procent av handlingen utspelar sig i människornas inre liv. Det är ett överflöd av känslor och tankar och Wahlberg är inte främmande för att upprepa samma tankegångar flera gånger om. Ofta känner jag det som "ja, ja, get on with it!". Det är mycket snack och liten verkstad sas. Jag tycker också att karaktärerna generellt sett uttrycker sig omständligt och gammalmodigt, speciellt de yngre, vilket irriterar mig.

Visst finns det små ögonblick att uppskatta: sjukhusmiljön känns trovärdig (Wahlberg är själv läkare), beskrivningen av Veronikas och Saras första tid med sina små nyfödda är fin, men som deckare betraktat är den ganska värdelös. Kan nog dock gillas av personer utan högre krav på spänningshalt eller som inte går igång på den mängd våld och blod som brukar finnas i traditionella kriminaromaner, för det slipper man definitivt här.



fredag 5 november 2010

Fräckt är vad det är!

Apropå tidigare inlägg om sånt som roar en treåring (och andra..) så var vi i veckan och tittade på barnteatern Det var det fräckaste med Obanteatern.

Ni känner väl till den charmiga boken om mullvaden som en dag tittar upp ur sin håla bara för att - duns - få en stor bajshög på huvudet. Resten av boken agerar han förhörsledare och kallar in alla djur i hagen för att ta reda på vem som är förövaren. Varje djur måste dessutom producera bevismaterial som sedan jämföres med mullvadens huvudprydnad. Till sist visar sig flugorna vara ovärderlig hjälp i jakten på gärningsmannen vilken inte ska avslöjas här.

Föreställningen var hur rolig som helst och passar treåringar och uppåt; jag tror nästan jag och pappa K skrattade mer än miss S. Rekommenderas!



onsdag 3 november 2010

What what what!

Okej, nu får jag gå och skämmas i ett mörkt hörn någonstans. Jag ska kalla mig ett Dennis Lehane-fan och så har jag helt missat att han har kommit ut med en ny bok om min all-time-favourite-deckarduo Kenzo/Gennaro. Detta oerhörda uppdagades när Magnus Utvik recenserade böcker i TV igår och gav Moonlight Mile (En mörk välsignelse) en fyra i betyg. Adlibris here I come. Click click click. Sådärja, jag kan torka svetten ur pannan; ordningen är återställd.



tisdag 2 november 2010

Inte bara bio

På den tiden när film var bäst på bio och Filmkrönikan faktiskt fyllde en funktion så var Nils-Petter Sundgren en oomstridd auktoritet. Eller det är han förresten säkert fortfarande. För mig har han känts som en sån där person som funnits jämt men som liksom aldrig åldras (som typ Fidel Castro..), men nu när han satt i Godmorgon Sveriges soffa häromdagen så såg han allt lite till åren kommen (fast så har han också hunnit bli 81 år).

Han var där för att prata om sina memoarer, Inte bara bio, och man fick se filmklipp från intervjuer med flera storheter inom filmen och det var en fröjd; inga pinsamheter utan påläst med intressanta frågor och impeccable English! Vad jag kunde bedöma hans franska så var den också snudd på flytande. Memoarerna innehåller förstås möten med stjärnorna, men tydligen också en hel del om Nils-Petters privatliv och jag tänker att det här kan vara hur intressant som helst!

Jag lägger den här till önskelistan tillsammans med de andra biografierna jag vill läsa nu: The Fry Chronicles av Stephen Fry och My journey av Tony Blair



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017