onsdag 22 oktober 2014

A book is a dream we dream together

Rubriken på det här inlägget är något Donna Tartt sa när hon besökte Malmö tidigare i år (länk till inlägg här) För nu, min vana trogen två år efter alla andra, ska det nämligen handla om Steglitsan.

En av 2013 års stora snackisar var alltså Donna Tartts nya roman som kom ut efter tio års tystnad: The goldfinch eller Steglitsan, som den heter på svenskan (och jag förstår fortfarande inte översättningen här då Steglits rimligtvis borde bli Steglitsen i bestämd form..?) Titeln syftar på en 1600-talsmålning av en steglits (=fågel, google it kids) med en kedja runt benet, målad av Carel Fabritius.


När Donna Tartt besökte Malmö berättade hon att hon hade två kopior av målningen i sitt arbetsrum för att komma i rätt stämning när hon skrev. Målningen har en viss roll genom hela den nästan 800-sidiga boken och presenteras redan i inledningen när den 12-årige Theo Decker och hans mamma besöker det konstmuseum i New York där tavlan hänger. Precis då detonerar en sprängladdning och ett antal människor, däribland Theos mamma, avlider. I kaoset som uppstår tar Theo med sig Steglitsan ut och gömmer den sedan under hela sin uppväxt, men det är inte direkt som att en försvunnen målning värd miljontals kronor glöms bort av världen...

Jag skulle inte säga att Steglitsan är det som formar Theos öde, utan det är snarare moderns död som är den grundläggande orsaken till att han slussas/flyttar runt och lär känna de människor han gör. Men tavlan finns där i periferin. Jag tycker att den blir som en symbol för det ouppklarade i Theos liv; så länge han har tavlan kan inte saker falla på plats. De tättskrivna 800 sidorna beskriver i detalj den disharmoni han känner från det att modern dör till den mentalt obekväma vistelsen hos sin klasskamrats överklassfamilj, till flytten hem till sin frånvarande, spelande far i Vegas, umgänget med den jämnåriga, dysfunktionella-och-det-är-bara-en-tidsfråga-kriminellt-belastade ryssen Boris och den olyckliga kärleken till Pippa som han delar muséetraumat med.


Odyssén genom Theos liv är alltså knappast den mest upplyftande läsning och präglas av ensamhet, rotlöshet och drogberoende. Det är förvisso tragiskt till stora delar, men heller inte utan (svart) humor. Steglitsan påminner en aning om Vad jag älskade av Siri Hustvedt (New York, konstscenen), men inträdet och utvecklingen av Boris går i en helt annan riktning och får mig att tänka på den halvgalne kriminelle mogulen Bubba i Dennis Lehanes böcker om deckarparet Kenzie/Gennaro. Och sedan har den också något alldeles eget och Tarttskt över sig förstås.

Det är svårt att kategorisera eller bedöma Steglitsan, men känslan jag får under läsningen är att den är lite av ett mysterium, en historia som är märkligt beroendeframkallande och som får mig att vilja återvända till den och dess vindlingar hela tiden. Under de veckor jag läser blir boken en kär följeslagare och 800 sidor senare är jag fortfarande inte mätt. Det är nog ett ganska gott betyg ändå.



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017