onsdag 29 september 2010

Bokklubben sammanträder

Igår hade vi bokklubbsträff hemma hos mig. Det blev franskt tema på maten då jag kokat boeuf bourguignon och gjort tarte tatin. Kakan såg inte lika tjusig ut som på receptbilden när den var klar, men den var god för all del. När vi uppdaterat oss på varandras liv och leverne kom vi på att vi också hade en bok att avhandla, denna gången David Eberhards I trygghetsnarkomaneras land.

David Eberhard är psykiater och debattör. Hans tes är att Sverige under en längre tid i jakt på (falsk) trygghet försökt eliminera varje hinder och fara på både individ- och statlig nivå inom stort sett alla områden i tillvaron. Som föräldrar tror vi att vi gör våra barn en tjänst genom att curla dem förbi alla svårigheter. Staten tror att den gör medborgarna en tjänst genom att curla oss via lagar och förordningar mot allt som 'farligt' är.

Fel fel fel säger Eberhard. Det 'trygga' och kravlösa samhället är tvärtemot vad man kan tro inte till gagn för människor, då vi allt senare i livet får komma i kontakt med motgångar och när de inträffar är vi inte rustade för dem. I sin lindrigaste form blir vi då kränkta till det betydligt allvarligare tillståndet av psykisk sjukdom.

Bokklubben var relativt enig i sin dom. Alla tyckte boken var för lång (tjatig) och nästan parodisk till slut då Eberhard till varje pris skulle applicera sitt tryggetsnarkomani-tänkande på varenda fenomen i samhället.

Vi diskuterade att det var irriterande att Eberhard lade fram sina åsikter som sanningar utan att understödja dessa 'fakta' med t.ex. källhänvisningar. Men vi tyckte nog alla att han också har en poäng i det han säger och att den här sidan av debatten också behövs. Som syster uttryckte det: i Sverige gör vi nog mycket med intentionen att det ska bli bra, men resultatet blir en katastrof.

På ett mer personligt plan så diskuterades hur vi teoretiskt sett håller med om att man måste förbereda sina barn för "Livet" genom att uppfostra dem till självständiga individer, men i praktiken är det också det absolut svåraste.

Klicka på länken för fullständig recension.




tisdag 28 september 2010

Språkvård i TV4

Slår på TV4:s morgonnyheter. Är alltid en känsla av guldkant på dagen när man kan förhandla bort Bolibompa till förmån för dem. Allt väl tills vädret kommer och Madeleine Westin kliver in och börjar prata om dimman som ligger som ett sjok över delar av landet.

På väderkartan står det Morgon Dimma. Som om det inte räcker med särskrivningen så slänger man alltså in en omotiverad versal. Eller ska jag förstå det som att det är ett oerhört kraftigt töcken som förtjänar sitt stora D? Eller ska kanske TV4 gå och skämmas lite och korrläsa sina väderkartor bättre i fortsättningen..




måndag 27 september 2010

Wild things

Storasyster S fick den fina Till vildingarnas land av Maurice Sendak när Stockholms-boysen var nere (mycket uppskattad present!)

Den kom ju som film häromåret och när jag nu läste boken för första gången så ser jag att boken innehåller fantastiska bilder, men endast består av 37 sidor och totalt 15 meningar. Hyfsat kreativt att spåna fram ett långfilmsmanus av det!



fredag 24 september 2010

När man inte är och mässar

När "alla andra" befinner sig på i en stad på västkusten och trängs i långa matköer vad jag förstår (och frotterar sig med författareliten för all del) så sitter jag hemma i Malmö, men är inte fullt så bitter som man kan tro..

Vi har fått ner goda vänner från Stockholm och äldsta dottern är helt lyrisk över all uppmärksamhet hon får - och tar. Så jag har plötsligt mest ett barn att ombesörja och eftersom hon bara äter och sover har det blivit oväntat mycket lästid till mig = tummen upp. Så jag är inte missnöjd med utvecklingen på helgen. Men det hade varit kul att se Alexander McCall Smith, det hade det.



onsdag 22 september 2010

Kärt barn..

Innan vår andra dotter kom till oss tänkte vi att vi nog hade slut på smeknamn nu; storasyster S har i runda slängar 20 stycken. Nu två månader noterar jag följande för nytillskottet: Babyface, Baby J, Baby Kate, Jenny Lee, Jempa, Jimbo. Jag tror inte vi behöver oroa för bristande kreativitet längre..

Snart nog känns det också som Skalle-Per kan bli aktuellt.




The Fry Chronicles

Stephen Fry, välkänd brittisk skådis, författare, regissör och book pond-favorit har dragit sig undan rampljuset ett tag för att skriva på sin biografi, The Fry Chronicles, och nu har den äntligen kommit ut. På Waterstones bestseller-lista slås den endast denna vecka av Tony Blairs memoarer.

Som av en slump har jag också precis lånat Making History på biblioteket som jag tänker läsa i väntan på en paperback edition av ovannämnda.



måndag 20 september 2010

Inte så förunderligt

Om man uttalar Oscar Wilde på spanglish kan det låta lite som Oscar Wao och det är precis så huvudpersonen i The brief and wondrous life of Oscar Wao får sitt smeknamn. Detta är en Pulitzer-vinnare, en roman om en dominikansk extremt otursförföljd familj. Redan bokens titel ger ju en del hintar om hur det kommer sluta..

Jag förstår inte riktigt vad det är som är så "wondrous" med stackars Oscar som är en gravt överviktig nörd, för det händer då inte mycket positivt i hans - eller hans familjs - liv. Det är en generationsroman och undergångssaga i ett berättad på ghettoslang, vilket stundtals ger en viss tragikomisk effekt.

Boken har definitivt sina ljusglimtar (de första kapitlen är genialiskt roliga), men synd att säga att jag blev jättesåld på helheten. Är man väldigt intresserad av Dominikanska Republikens historia och dessutom lite slängd i spanska så tror jag det kan vara mer givande.



fredag 17 september 2010

Den nedärvda sorteringsådran

Liksom sin mor så kan unga fröken S sällan motstå att sortera något som sig sorteras bör, så hon har tagit itu med att omorganisera min plånbok enligt sin egen treåringslogik. Det kan bli intressant att se vad jag hittar att bella med när jag strax ska ner på stan och handla lite. Något säger mig att lånekort och klippkort på pocketshop kommer bli svårt att få igenom som betalningsmedel..




torsdag 16 september 2010

Blå blå himlar och hav

Inget nytt att det går trender i bokomslag. Book cover girl har full koll på det. Mina egna amatörmässiga observationer visar att det ska vara en Himmel just nu. Om inte på omslaget, så i titeln. Exhibit A visas nedan. (Ja, det tar emot lite att citera Ledin, men det var en klockren titel på inlägget...)




tisdag 14 september 2010

Bokmärken vi minns

Ni vet hur det brukar vara när man tvättar sockar: plötsligt en dag sitter man där med 4 stycken uddastrumpor och kan för sitt liv inte förstå var de andra har tagit vägen. Rimligen borde de ligga någonstans mellan tvättstugan och lägenheten, men det sjuka är att man aldrig hittar dem!

På samma sätt försvinner också följande saker för mig: hårsnoddar och bokmärken! Ja, sådana man lägger i boken för att markera var man senast slutade läsa (om man nu inte gör hundöron, men det är en helt annan diskussion som Bokbabbel brukar slänga in brandfacklor om :). Mina bokmärken tappas alltså bort titt som tätt och jag undrar om de möjligen hamnar på samma ställe som alla ensamma strumpor, var det nu kan vara?

I stället har jag precis hittat någon annans bokmärke mellan sidorna på The brief wondrous life of Oscar Wao: en halv röstsedel mot delningen av Sigtuna kommun... Ligger den andra halvan i valkuvertet?



måndag 13 september 2010

I huvudet på en mamma

Den andra föräldraboken jag läst på sistone är I huvudet på en mamma av Hanne Kjöller. När Kjöller fick en dotter började hon undra varför "alla" klagar så mycket över hur jobbigt det är att ha barn. Det är klart att det kan vara tungt ibland, men hon skrev den här boken för att göra upp med vad hon uppfattar som en generell lidandekultur över t.ex. tidsbristen med småbarn

- Ett normalt spädbarn sover 16-19 timmar per dygn, om du inte hinner gå på toa och duscha under den tiden har du uppenbarligen gjort fel prioriteringar, bemöter hon en martyrångande tidningskrönika. (Instämmande fniss från mig här).

Tillsammans med David Eberhard och Ann Heberlein bildar Kjöller en trio som alla framför ungefär samma budskap: sluta vara ett offer, ta ansvar för dina egna val och ditt eget liv! Vi har trots allt (oftast) gjort ett helt frivilligt val att sätta barn till världen, vi har världens bästa föräldraförsäkring och uppenbarligen har vi det långt bättre än tidigare generarationer, så varför upplevs det så svårt?

Därför att det finns sätt att göra det svårt för sig - eller så hittar man sätt som underlättar, råder Kjöller:
Mycket av det som Kjöller skriver känns självklart och sunt för mig; det är ungefär så här vi hittills har betett oss med våra barn. Alla kanske inte håller med henne om allt, men boken är absolut som en bra motpol till all annan mer problematiserande föräldralitteratur och man läser ut den på en dryg timme.



söndag 12 september 2010

Tankar energi

Söndag med sensommarväder. Maken tog stora S på spännande åktur med flygbussen, jag fick några timmar på egen hand med baby J då jag bl.a. gått en långpromenad i vackraste Pildammsparken.

Jag läste för lite sen att bara en minut i sol och natur dämpar blodtryck, puls och stresshormoner, så nu är jag lugn och fin :) Kan behövas då jag resten av dagen ska vara ensam med båda jäntorna.. Nu kaffe, amning och konstig bok som i vartannat kapitel är omväxlande skitbra och, tja, ganska mycket mindre bra. Återkommer om den.




fredag 10 september 2010

Överleva eller leva, det är frågan

På kort tid läser jag två böcker om att vara förälder. Först ut är Överlevnadstips för småbarnsmamman.

De som utger sig för att vara föräldraskapets svar på Bear Grylls är Louise Hallin, känd genom bl.a. Knattetimmen på radio, och journalisten Linda Nyberg. Redan titeln indikerar ju att det är Mycket Svårt att ha barn. Det är svårt att få vardagen att gå ihop, det är svårt med samlivet, det är svårt med egen tid.

Louise Hallin säger att det är svårt för att vi har fel förväntningar och för att vi inte har samma nätverk som "förr i världen" med släktingar och vänner nära oss som kan hjälpa till.

För det första så är det inte sååå svårt som man förleds att tro här, men det är också vår erfarenhet att det underlättar en del att ha släkten nära till hands för support och barnvakt så där håller jag med.

För det andra så känner jag att den största svårigheten verkar ligga i Hallins rigida hållning vad gäller separationen från Modern/Föräldrarna. Dvs att den enda som kan vara hemma med barnet är Mamman och den enda som kan mata (dvs helamma) är Mamman och att lämna barnet på förskolan innan två års ålder är ett stort no-no! Mamman kommer med andra ord vara upplåst i två års tid och pappan blir någon slags bifigur vars roll är högst oklar. Möjligen ska han snickra eller göra något annat "manligt" i hemmet.

Våra egna erfarenheter (högst ovetenskapliga iofs eftersom de endast utövats på ett barn och S kanske sitter där i terapeutsoffan och gråter om tjugo år..) är att det går alldeles utmärkt att dela upp föräldraledigheten. Jag började jobba när S var nio månader och var fullt nöjd med det, min man tog över hemma och var nöjd med det och S verkar inte ha fått någon "separationsskada" utan har blivit en harmonisk och glad unge även om hon - fasa - skolades in på förskolan när hon var fjorton månader.

(I förbigående sagt borde resten av världen vara totalskadad enligt Hallins synsätt, eftersom Sverige är det enda land där förvärvsarbetande föräldrar kan vara hemma i upp till två år med barnet).

Överlevnadstips har för all del sina vettiga passager, men läs den inte för bokstavligt utan sålla för all del. Sålla.

Till sist undrar jag ockå vem som valde den fruktansvärda omslagsbilden. Vad gör Linda Nyberg? Jag hoppas inte hon skrattar för det ser ut som hon ska börja gråta. Ska hon till att äta (kunskaps)äpplet som Louise Hallin håller? För hon ser inte ut att vilja det särskilt mycket. Mycket märkligt.



torsdag 9 september 2010

Frossa

Bokstavligen. Har haft hög feber i ett par dagar och känner mig helt utslagen. Idag har större delen spenderats på soffan framför Dag-TV. Bondi Rescue är inte helt oävet.. Som tur är har Baby J haft en av sina "trötta" dagar och jag har kunnat sova litegrann.

När allting är tillbaka till normala temperaturer igen blir det lite mer aktivitet här också.



måndag 6 september 2010

Kreativa människor

Jag läser om Josefine Sundström i senaste Mama och får lite ångest. Hon har liksom gjort allt. Gör allt. Jobbat som dansare, programledare, har gett ut plattor, fött barn för ett år sedan, målar tavlor och nu har hon dessutom skrivit en bok! Vinteräpplen, en generationsroman löst baserad på hennes egen mammas och mormors liv, har dessutom fått väldigt fina recensioner.

Jag tänker inte skriva under på att det är svårt att hinna med att duscha när man är föräldraledig, men skriva en bok... Jag som har problem att producera blogginlägg. Ja, det är lite olika det där..




lördag 4 september 2010

Rub it in

La-la-la-la-la-la-la-la

Ja, här sitter jag och trallar högt samtidigt som jag håller för öronen och blundar (med ena ögat för annars hade det nog varit lite fler stavfel i inlägget) för att slippa höra/läsa om alla aktiviteter och planer inför bokmässan. Nej, jag ska inte dit. I år heller. Men "alla andra" ska tydligen det och inte för att jag är bitter eller nåt, men kan ni SLUTA TJATA SÅ HIMLA MYCKET OM DET!

:-)

(Fast nästa år, då jävlar ska jag också med!)



torsdag 2 september 2010

Jamaica man

Det är ju rätt udda att döpa ett värdshus på engelska hedarna till Jamaica Inn och det tycker jag nästan är det största mysteriet med hela den här berättelsen, som dock inte får någon förklaring..

Boken handlar om den föräldralösa Mary Yellan som kommer till sin moster med man som driver värdshuset Jamaica . Men någonting är underligt då värdshuset är förfallet och inte har några gäster. Mary börjar snoka runt utan att inse riskerna med detta.

Daphne du Maurier heter författaren vars största succé är Rebecca (har ingenting med Ivanhoe att göra...), filmad av Hitchcock 1940. Han gjorde faktiskt också Jamaica Inn, men jag undrar varför, då jag har svårt att se hur den kan ha skakat om.

Visst, man får väl ta i beaktande att underhållningskraven såg liiite annorlunda ut för 70 år sedan, men detta torde ha varit ganska lamt även för den tiden. Hundra sidor in i boken avslöjas "hemligheten" och twisten mot slutet är väl knappast någon överraskning. Läs i stället Rebecca som ett exempel på spänningslitteratur tidigt 1900-tal.

Klicka på titlarna för fullständiga recensioner.



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018