onsdag 26 november 2014

Killing Floor eller Rådige Reacher

Jack Reacher är en enstöring, en cowboy i 90-talet utan häst, som äger det han bär, som färdas planlöst, som aldrig slår sig till ro. Med en lång militär karriär bakom sig är han tränad i att slåss och döda, egenskaper som inte helt oväntat kommer väl till pass.

Killing Floor börjar med att Jack Reacher äter ägg och dricker kaffe i ett bås på en klassisk amerikansk diner. Om det är "damn good coffee" förtäljer inte historien, men han är en själsfrände vad gäller kaffekonsumtion, så han vinner pluspoäng hos mig redan från start:

"I took the cup. I was glad of it. I was thirsty and I love coffee. Give me the chance and I drink coffee like an alcoholic drinks vodka." 

Lägg märke till citatet. Det är karaktäriserande. Lee Child jobbar med mycket korta meningar. Och ägnar sig inte åt subtiliteter. Han skriver klarspråk. Kort sagt, haha. Nåväl, tillbaka till handlingen. Reacher sitter där i godan ro, när den lokala sheriffen kliver in och arresterar honom för mord. Reacher gör förstås en bedömning av flyktsituationen, men låter sig föras med till häktet. Där lyckas han bevisa att han omöjligt kan vara mördaren, analyserar mordplatsen och leder polisen i rätt riktning, charmar den kvinnliga detektiven Roscoe och chockas när han får beskedet att den mördade är hans egen bror, som han inte träffat på många år.

Nu är det inte bara ett polisärende längre, nu är det en vendetta, som Reacher ger sig ut på tillsammans med Roscoe och Chefsdetektiven Finlay. Och bakom brottet döljer sig en långt större härva än någon hade kunnat ana.


Det kanske känns som att jag raljerar och visst är det så att Reacher-hjälten är ett stereotypt testosteronpaket på många sätt, som inte gör några misstag, är hård mot de hårda och en kvinnocharmör - förstås (trots att jag får det till att han förmodligen bara byter kallingar ett par gånger under en vecka...).

Men även om det låter som om han är en maskin med sociopatsvibbar, så har han faktiskt empati, genuin charm och viss humor. Det framgår dessutom att han stöpts ur en barndom av konstant resande, så det ger en förklaring till den rastlösa personligheten.

Och så är det något med smarta actionhjältar som både kan sköta snacket och hantera buset. Det drar igång flera belöningssystem hos mig och ger en tillfredsställande film-/läskänsla, även om dialogen är lite knaper, storyn är tunn och Reacher alltid är rådig.

Lite kuriosa är att Jack Reacher i boken beskrivs som mycket lång och till huvudrollen i den första filmen castade man alltså.... Tom Cruise, 1.70 kort. Jag skulle inte kalla det så genomtänkt.



lördag 15 november 2014

Goda grannar?

Alex Marwood är en av Modernistas nyförvärv -  och ett lyckosamt sådant - med Onda Flickor och den nyligen utkomna Granne med Döden, som jag nu läst.

I södra London ligger ett fallfärdigt hyreshus bebott av människor där de flesta har ett bagage de inte vill skylta med, som den femtonåriga Cher och den nyinflyttade Collette, båda på rymmen från olika omständigheter. Här bor också pensionären Vesta i bottenvåningen med ett livstidskontrakt på billig hyra, till den girige hyresvärdens förtret. I gengäld ser han till att utföra minimalt med reparationer i hennes lägenhet och avloppet pluggas ständigt igen, vilket en dag leder till en rad tillfälligheter som avslöjar husets värsta hemlighet...

Alex Marwood rör sig någonstans i gränslandet thriller/skräck. Granne med Döden är ganska otäck på sina ställen och samtidigt matintag rekommenderas inte för känsliga läsare, om jag säger så. Men jag skulle ändå mena att tyngdpunkten inte ligger på mordhistorien (ja sorry, spoiler, det finns en sådan) och mördaren avslöjas till och med halvvägs in.

I stället är det snarare en bok om de olika hyresgästernas öden och utsatthet under vidriga och fattiga omständigheter. Det är mörkt på många sätt och här är turistsidan av London långt borta, men genom sina starka och handlingskraftiga kvinnor ger Marwood ändå hopp till berättelsen. Upplägget hindrar heller inte att det är väldigt spännande och svårt att lägga ifrån sig. Marwood har klart givit mersmak.

Tack till Modernista för recex!

PS. Omslaget gav mig first Pacific Heights-vibbar om nu någon minns denna 90-talsfilm med Melanie Griffith. Obehaglig den också.





måndag 10 november 2014

Önskehelg på Österlen

Vår lilla bokklubb brukar varje höst se till att få ihop en extra lång träff förlagd till kropps- och själavårdande ställen, läs spa. I år föll dock valet på Karnelund krog på Österlen med två övernattningar, trerättersmiddagar, flödande vin och andlöst vackert landskap. Det blev en absolut fullträff.

Själva bokklubbsaktiviteterna ska erkännas var mycket begränsade, men om det är det som måste användas som ursäkt för att komma iväg på sådana här helger, så inte mig emot.


Innegården samt sovlängorna på Karnelunds gård. Små, men charmiga rum inredda med viss glimt i ögat



Maten och vinet. Karnelund är listad i White Guide 2014. Vi förstår varför med viss reservation för översizade portioner och märkliga upplägg (när en förrätt kom in och uppläggningen var misstänkt lik en erigerad manslem - se ovan - valde vi förvisso att betrakta det som humor.. )





Naturen. Till och med i november är Österlen vackert som en saga. Visserligen är november mild som en september, men ändå. Det är något med vidderna, ljuset och havet. Och korna.







 Utflykterna. Allt är nära och det finns hantverksaffärer i oändlighet. Fast onekligen är det lågsäsong nu med lite begränsade öppettider. Vi hann ändå förbi Diversehandeln i Skillinge, som har kvalitetskläder och smycken. Om det berodde på charmiga hunden Nellie eller något annat så öppnade halva bokklubben plånboken och shoppade loss. (inte jag, hör och häpna). I Simrishamn åt vi en finfin lunch på Börje Olssons skafferi inklusive glittrig champagnetryffel. 


Boken som skulle ha avhandlats var Killing Floor (Dollar) av Lee Child, utvald av Mr Book Pond. Det visade sig att bara jag och syster läst den, men vi gav den relativt högt betyg (stark 3 i genomsnitt) och att den klart fyller sin underhållningsfunktion. 

Med mig i packningen hade jag också En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton. En ny Lacey Flint alltså. Kunde inte vara bättre. 



måndag 3 november 2014

Skepp Ohoi!

Är numera inbokad på det här trevliga. När man ändå hänger hela dagarna i Helsingborg, liksom.





lördag 1 november 2014

Härliga Halloween

I år blir det nog inte mycket trick or treat för oss, då vi är på landet över Halloween och missar de lokala små häxorna och monstrens godiskorståg genom villakvarteren. Vi får se till att minipondarna axlar den manteln i stället.


Halloweenhelg och allt så inledde jag lördagen med att bege mig till det lokala fornlämningsfältet. Järnåldersgravar (Skeppssättningar), döda träd, uråldriga ekar och dimma över fälten bidrog klart till stämningen. På sommaren går här kor, men nu på vintern kan man ströva omkring fritt. Väldigt speciellt ställe. 

Passade på att kolla skräck-/mysryspotentialen i föräldrarnas bokhylla. Jodå, här finns klart kandidater. Själv har jag också med mig senaste Sharon Bolton: En mörk, förvriden flod som sällar sig till skaran.



Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018