Igår låg jag och plaskade runt i en bassäng i full dykmundering och utmanade mig själv. Har länge haft problem med "maskövningen" som ingår i OW-certet och hade lovat mig själv att 2009 skulle jag ta tag i det hela.

Jag har ju uppenbarligen klarat övningen en gång, för jag har haft AOW sen 1996, men det har varit en pina varenda gång jag har behövt göra ett check dive när jag varit ute i vida världen och dykt och man har behövt upprepa färdigheten.

Igår fick jag lite specialassistans på Burlövbadet, och till min egen förvåning och chock så gick det hur bra som helst. Inga kallsupar, ingen panik, no nothing. Så jävla härligt att ha det hjärnspöket förpassat till något mörkt hörn. Stor bock på to-do-listan 2009.

Bilden är från Malaysia 2006, när Kurt och jag var och semestrade på Perhentian Island.

---

Detta är min mans facebook-status idag. Hans upprördhet över Millenium-trilogin och de mackätande, mac-knappande ädla journalister som befolkar Stieg Larssons värld vet knappt några gränser. Idag skrev han ett mycket bitskt och roligt blogginlägg om det. Ett smakprov:

För det första skriver karln så fyrkantigt att det får Jan Guillou att framstå som Sartre. Alla goda människor är socialdemokrater, använder Mac, dricker kaffe och äter smörgåsar, röker, och har en liberal inställning till sex. Har någon karaktär ett exotiskt osvenskt drag så vet man genast att personen kommer att beskrivas som moraliskt och intellektuellt överlägsen genomsnittet. Alla goda människor bor på Södermalm i Stockholm. De är också "skrämmande intelligenta", "ruskigt bra på att slåss" eller "fantastiskt följsamma älskare".

Lite skamset måste jag erkänna att jag inte själv läst böckerna med någon starkare kritisk blick, utan tillhör den stora massa som slukat dem för den rena underhållningen.

Men jag har aldrig varit så bra på att förstå väl eller illa dolda budskap i media. Jag greppade aldrig att Vilse i Pannkakan skulle vara något slags kommunistiskt manifest, jag tyckte bara det var festligt med en pannkaka som hade en hel värld på baksidan. Att Narnia-böckerna innehåller stark kristen symbolik gick mig också helt förbi och hade jag läst Djurfarmen i ett isolerat kontext så hade jag säkerligen trott att den handlade om några grisar som tog makten på en gård. Punkt slut.

Jag vet inte, men kanske det handlar om att jag vill bli underhållen och inte undervisad när jag läser. Samhällskritik och socialrealism göre sig icke besvär.

---

Ja. det har varit mycket mycket tyst på bloggen och vad kan jag skylla på den här gången?

Jag tänkte variera mig och inte säga jobbet, utan plugg! Jag har gått kurs i tre dagar den här veckan med hemuppgifter på kvällarna och det har varit mer ansträngande än jag kunnat ana. Sitta still och göra samma sak i kanske upp till en timme åt gången, gjorde jag det 2001 senast eller? Under mina arbetsdagar kan jag i bästa fall ägna mig åt något ostört tio minuter åt gången. Säkert inte helt optimalt ur ett arbetssocialt perspektiv, men man har liksom vant sig. Och så ska man börja plugga igen med de förutsättningarna. Vi får se hur certifieringen gick...

När kursen tömt ur mina sista kraftreserver så kunde dagis-ebolan börja härja fritt och jag låg knockad i någon slags konstig förkylning/feber/influensa i två dagar. NU börjar jag äntligen känna mig livsduglig igen och kan konstatera att ännu en veckas träning gått åt helvete. Det där midnattsloppet börjar hänga löst; på grund av alla fallbacks så har jag fortfarande inte kommit förbi 5 km.

I feberyran har jag då och då läst The savage garden av Mark Mills och eftersom det är vår nu så blev jag först inspirerad att göra en trädgårdsspecial, men sen kom jag på att det lät så jävla medelålders så jag får se hur det blir med det.

---

Kurt kom hem från sina spelnördskompisar med ett ex av Watchmen under armen och en fråga till mig. Hade jag läst H.P Lovecraft? Det hade jag inte, mannen ifråga var okänd för mig, men en googling senare förstod jag att det borde man kanske ha gjort.

Han levde runt sekelskiftet (det förra), dog 1937 och skrev mörk skräcklitteratur, inspirerad av Poe men med inslag av science fiction. Ett av de mest kända verken är The Call of Cthulhu och det har vuxit fram en kult kring framförallt den här boken. Men Lovecraft var extremt produktiv under sin korta levnad och gav ut över 50 böcker och enligt Wikipedia så anses han vara en av de mest inflytelserika skräckförfattarna under 1900-talet. Jag ska vara den av oss här hemma som har läst brittisk och amerikansk litteraturhistoria, men minnet är blankt när det kommer till Lovecraft.

Där lärde man sig nåt nytt.

---

Kan inte motstå ett test som jag hittar hos En annan sida. Hur snabb kan man bli? Testa själv!

62 words

Speed test

---

De sista dödsryckningarna på Påskhelgen börjar sätta in tyvärr. Det är nog fler än jag som hade önskat att den varit längre, och lusten att gå till jobbet imorrn är helt obefintlig. Under helgen åkte vi land och rike runt bland släkt och vänner och hann njuta lite fint väder i österland. Men på läsfronten en del nytt trots utomhusaktiviteter. I april har jag hittills läst ut tre böcker, det mesta på länge och recensionerna finns i länkarna nedan.

The hippopotamus av Stephen Fry
Domedagen gryr av Arto Paasilina
Den som spikar på julafton har allvarliga problem av David Batra.

---

---

Far och dotter framför Grand Theft Auto IV. Någon av dem har missuppfattat åldersrekommendationen på framsidan. Det står alltså 18 år, inte 18 månader...

---

Tog en runda inne på Hamrelius bokhandel idag. Dregglade lite över de snyggt uppställda, nyinkomna engelska pocketböckerna med handtextade skyltar på dem som personalen finner extra läsvärda, stod och höll i Den falske vännen (se föregående blogginlägg), men till sist torkade jag mig om munnen och köpte endast det kort jag kommit dit för.

Innan dess hade jag dock hunnit observera en märklig trend (?) på omslagen, framförallt de utländska och framförallt de chick litska. Kvinnoben! Och fötter! Oftast båda. Vad säger ett par underben? Vill man framhäva skorna (de dyra designade)? Är det någon slags integritetsnyck som sveper fram över förlagen? Är det jobbigt att måla ansikten? Har fötter en framträdande roll i handlingen? De svenska omslagen lämnar mindre åt fantasin och fokuserar mer på helkroppar, men inga huvuden. Jag är brydd.

---

Våren kom med besked till Malmö i helgen. Sol och värme, powerwalk i Pildammarna tillsammans med barnvagnar och hurtiga morgonjoggare. Idag har jag också lämnat stan en stund och prövat på förortslivet. Kändes som att stiga rakt in i Stepford Wives. Helt dött sånär på de läskigt leende mammorna i lekparken och lintottiga ungar på hoppmattor. För all del mysigt med uppkavlade jeans och kaffe på terassen, men jag var glad när jag siktade Torson igen.

Tryggt tillbaka i stan igen satt jag och plöjde kulturbilagor på vår egen balkong på eftermiddagen. Fastnade för artikel om Henrik B Nilsson och hans debutroman Den falske vännen. Den utspelar sig i början på 1900-talet, delvis i Wien där en pensionerad förlagsredaktör får in en roman: "Den falske vännen" som leder till förvecklingar. Parallellt med detta hålls ett påveval i Rom, kantat av maktkamper och korrumption. Det känns litegrann som Vindens skugga möter Änglar och Demoner att döma av beskrivningen. Jag kan definitivt tänka mig att läsa!

Det skrivs också mycket om Karolina Ramqvists Flickvännen. Efter alla maffiaskildringar, kommer nu en bok om kvinnorna bakom gangstern, om en ytlig värld av vaxningar, shopping och rostfria kylskåp.

Till sist, deckarförfattarinnan/arkeologen Fred Vargas Dans les bois éternels har kommit i svensk översättning, I de eviga skogarna, men enligt recensionen i Svenskan gör man bäst i att läsa den på franska om man kan. Jag har själv ett par böcker av Vargas i bokhyllan. Läste Debout les morts förra året och gillade den rätt mycket, fast franskan börjar vandra allt längre bak i minnet nu så det tog forever och jag fick stötta mitt läsande med den engelske översättningen. Nederlag.

---