Orsakerna till den (tillfälliga) stiltje som råder på bloggen stavas mest Danmark och november. Jag jobbar för mycket och har uppslukats av den gråtrista duggregnskokong som hela den här månaden består av. Som Alex Schulman skrev häromdagen: "Gud kan aldrig ha menat att vi skulle BO här!" Inte läser jag mycket heller, även om jag skulle vilja.

Helgen försvann mest till adventsbestyr, och det har pyntats och bakats och fixats i kubik. Nu är det juligt och mysigt, men nu halv nio på kvällen sitter jag i soffan och väntar bara på att barnet ska somna så att jag äntligen kan få gå och lägga mig jag med (K är iväg och kör buss, så jag är ensam hemma). Jag har en bok som väntar, men ögonlocken säger mig att jag kommer orka cirka två sidor av den innan jag dunar in för natten.

Nästa vecka kommer vara minst lika hysterisk den, men då är det i alla fall december. Låt oss hoppas att det har något gott med sig.

---

1977 så avled Vladimir Nabokov då han var mitt upp i skrivandet av sin roman, The original of Laura. Romanen publicerades för första gången alldeles nyligen, mer än 30 år senare. Nabokov hade uttryckligen bett om att boken skulle förstöras vid hans död om den inte var färdig, men familjen tvekade och 2008 meddelade Nabokovs son planerna på en utgivning, vilket BBC förutspådde som "the literary event of 2009."

Många kritiker skrev dock negativa recensioner vid publiceringen. De klagade bland annat på kvalitén på språket, att Nabokov hade tappat greppet och beklagade i allmänhet att hans sista vilja inte hade följts, men det fanns också de som gav den ett varmare mottagande.

Frågan kvarstår: ska man låta den potentiella vinsterna för (den litterära) världen väga tyngre än en författares postuma vilja? Tänk om Stieg Larsson hade haft liknande önskemål för den ofärdiga Millenium-bok som eventuellt också ska ges ut så fort de juridiska stridigheterna är lösta. Skulle världen kunna hantera det...;-)

Läs mer om Vladimir Nabokov på bl.a. Wikipedia

---

I morse var Barney B på sitt gnälligaste humör, det regnade småspik ute och hemmet var så upp och ner som det bara kan bli när en tvååring bygger klossar, lägger pussel och ska rita samtidigt..

Jag bestämde mig för att ta tag i ett projekt för att bringa lite ordning i kaoset, lämnade man och barn hemma och for till "ångestbältet". Ångestbältet i Malmö är den plats där man smällt upp fyra byggvaruhus, två textilaffärer, ett växthus, ett Babyland, IKEA och ILVA, en parkering som är ett par kvadratkilometer stor samt en så kallad food court som stinker matos och serverar undermålig mat. Totalt sett är det ett ganska vidrigt ställe.

Hit åker alla husägare och andra renoverare, spenderar hela helgerna och konsumerar Sverige ur krisen. Tittar man i kundvagnarna på all skit folk plockar med sig är det svårt att förstå att det skulle vara någon kris överhuvudtaget för övrigt.

Jag kände mig evigt tacksam att jag inte äger vare sig något hus eller renoveringsobjekt, och försökte göra processen kort genom att snabbt handla den lampskärm jag var ute efter, men att hitta en sådan spånskiva som jag ville ha visade sig betydligt svårare och jag fick åka därifrån utan. ILVA hade i alla fall otroligt fantasifulla och vackra juldekorationer, ett exempel på bilden ovan.

När jag kom hem så sov barnet sött och i ett plötsligt anfall av oväntad huslighet bakade jag en äppelpaj! K drog iväg för att köra buss, och eftersom det fortfarande regnade ute kände jag att en film kunde passa bra.

Inspirerad av senaste tidens läsning dunkade jag in Pride and prejudice i dvd:n och såg om den för jag vet inte vilken gång i ordningen. S satt bredvid en stund och sammanfattade det hon såg; "tjejer prata". När hon upprepat det ungefär trettio gånger insåg hon nog att det inte skulle bli roligare än så och gick och byggde klossar i stället. Jag satt kvar och njöt av engelsk, romantisk kostymfilm när den är som bäst.

Lite matvaror skulle införskaffas så vi gick till affären och handlade, lagade middag och sen var det läggdags för alla små barn. Själv har jag börjat läsa på ny bok, Vi som hade alla rätt, men funderar även på att slå på TV:n klockan nio och se På spaning med Bridget Jones. Nu kramar vi sista musten ur helgen, imorrn är det måndag igen..

---

Lördag idag, försvann i ett kick. Var på lekparken och sen på shoppingrunda/fika i stan. Kom hem, dumpade kassarna och gav mig ut på en halvdan joggingrunda (gick om vartannat), men det är så skönt att ta tillvara på dagsljus och faktiskt sol som det var idag! Låg sen och läste på eftermiddagen (så lätt det nu är med en 2-åring som ska klättra på en samtidigt..).

Det var längesedan jag hade några franska kulturyttringar, men nu kanske det är dags igen. Jag ser att en bok jag fick tips om för några år sedan av min kompis tillika franskafröken Linda, Le petit Nicholas av Jean-Jacques Sempé, har blivit film och slår alla rekord i Frankrike.

Det är en barnbok om Nicholas som önskar sig en lillebror, och allt är frid och fröjd tills föräldrarna kommer hem från sjukhuset - med en lillasyster! Det ser ut som den faktiskt finns översatt till svenska och då heter den Lille Niklas.

Av de svenska recensioner jag läst så verkar det vara en söt familjefilm, men kanske aningen svårsmält för oss jämställdhetsdrillade svenskar då det är hemmafruar på rad och pappor som familjens enda försörjare.

---

Det stormar i Malmö. Nåt så djävulskt. Men jag sitter inne och myser i soffan med Pride and Prejudice and Zombies, en makalöst surrealistisk bok måste jag säga, men perfekt för stormnätter som denna.

---

Var hemma hos föräldrarna i helgen och plöjde kulturbilagor en masse från de stora dagstidningarna. Bland annat var det flera artiklar om Google books; Googles enorma scanningsprojekt som syftar till att göra alla världens böcker digitala. Projektet har eskalerat problemet med digital upphovsrätt; svenska bibliotek kan t.ex. låna ut en fysisk bok, men i princip inte en digital på grund av upphovsrättsregler. Samtidigt tenderar debatten ibland att inte alls handla om detta utan i stället om de potentiella problemen med Googles världsherravälde.

Jag funderar på om jag kommer sitta och läsa böcker på min dator framöver, men jag tror knappast det. Möjligen på resor, men jag håller hellre i en fysisk bok. Fast alla studenter kommer förstås bli överlyckliga om hela deras kurslitteratur finns gratis på nätet. Jag tänker mer att vinsten kan bli om man kan importera google books till sin läsplatta eller mobil, då skulle det kunna bli riktigt stort. Vad tror ni andra?

---

Vi var på landet i helgen. Det var typiskt novemberväder, så jag ägnade mycket av tiden åt att läsa böcker och tidningar, men vi försökte även ta vara på det lilla dagsljus som var och plåtade lite. Återkommer om läsningen.

---

Varför läser jag en bok om en död brittisk kunglighet som jag inte har någon relation till? Jag funderar, och sensationslystnad måste ju vara en del av förklaringen förstås även om det tar emot att erkänna; kanske kommer avslöjanden och hemligheter om the rich and famous i dagen. Men det är ju också så att prinsessan Dianas tragiska äktenskap och död berörde många människor, oavsett om man kan relatera eller inte. Fast det låter ju också lite patetiskt när jag tänker efter..

---

Total inspirationstorka, kommer inte på någonting att blogga om. Det hjälper lite att jag surfar in på Waterstones och Amazon och kollar nyheterna och bestsellerlistorna.

Observationer:

Millenium-trilogin rankas fortfarande högt i Storbritannien. The pot-of-coffee-and-sandwich trilogy skulle man också kunna kalla den.

Apropå mat så har Julia Childs Mastering the art of French Cooking börjat sälja som smör (ha-ha) igen efter den utmärkta filmen Julie & Julia. Läge att lära sig bena ur en anka till jul?

Märkligt nog ligger Audrey Niffeneggers debut The time traveller's wife långt högre upp på listorna än hennes nya roman Her fearful symmetry. Efter Bokhoras recension häromdagen så skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett litet exemplar av denna.

---

Det tröstlösa novemberrusket har lagom till helgen gett vika för plusgrader och sol. Jag var ute med S i lekparken och slogs av vilka fantastiska färger som är så här års ändå; det är ju bara det att när regnet öser ner och det är nattsvart klockan två på eftermiddagen så passerar de ju obemärkt förbi.

---

Igår hade vi bokklubb, mycket trevligt som vanligt. Jag insåg att jag under alla år som bokklubben existerat inte tagit några foton, men här kommer de! I och för sig tagna med en sketen mobilkamera i ett halvskumt rum, så resultatet är därefter, men ändå.

Föremålet för kvällen var Jenny Diskis Främling på tåg. Jag hade höga förväntningar, men varken jag eller någon annan blev helsåld på Diskis rundresa i USA, utom syster som tycker tågåkande är det mest romantiska som finns och hade med sig boken "som en vän" varje kväll. "För många historier", "inte övertygande", "bra språk" var några omdömen. Själv tycker jag Diski hade en ganska så underbar svart (brittisk) humor, och jag kan relatera till hennes tillbakadragenhet, att resandet görs för resandet och stillhetens skull och inte för att träffa människor i första hand. Märkligt också att läsa en bok 2009 som så oförbehållsamt promotar rökning som något positivt.

Förutom bokprat så ägnade vi oss förstås i vanlig ordning åt god mat, vin och åt att uppdatera oss vad som hänt i allas liv sedan sist. Man slutar aldrig förvånas över hur mycket som faktiskt kan hända på sex veckor.

Nästa gång lutar det åt att vi ska läsa Nymåne av Diana Abu-Jaber. Jag tycker den verkar otroligt lovande, så det ser jag fram emot

---

är namnet på en av Arne Dahls deckare om den så kallade A-gruppen vid Stockholmspolisen. På kort tid händer följande: en man hittas halvt uppäten av järvar (!) på Skansen, kvinnor försvinner från en flyktingförläggning, ett mord sker på en judisk kyrkogård. Vid en första anblick har händelserna ingenting med varandra att göra, men a-gruppen vore ju inte a-gruppen om den inte grävde djupare än så och snart börjar de hitta märkliga och farliga samband.

Arne Dahls stil liknar faktiskt ingen annans. Han balanserar allvar och blixtrande humor inom en ramhandling som jag inte hade kunnat gissa slutet på och som ofta är väldigt spännande. A-gruppens interna gnabb och systematiska arbete varvas med geografiska rundturer i Italien och Ukraina och det känns väl researchat och intressant. Dialogen är lite skruvad ibland, men inte pinsam, vilket man får vara tacksam för. Europa blues får mer än godkänt. Mer recension om ni klickar på titeln.

---