Idag när jag cyklade lite på gymmet såg jag på TV-skärmen att TV4+ annonserade sina storfilmer under påskhelgen, båda med brittisk och litterär anknytning:

The importance of being Earnest av Oscar Wilde. Ursprungligen en pjäs (som jag faktiskt sett för alltför många år sedan i London) som filmatiserats många gånger. Denna versionen är från 2002 och innehåller stornamn som Judy Dench, Rupert Everett och Colin Firth. Vågar du missa den?

Wuthering heights av Emily Brontë. Eventuellt är det versionen från 1992 med ung Ralph Fiennes i huvudrollen som Heathcliff. Jag vet inte, men trailern gav nästan ett uppsluppet intryck, och det var inte så jag minns boken direkt.

Nu gäller det bara att övertyga alla andra i familjen om underhållningsvärdet i dessa framför kvalitetsrullar som SWAT och Rush Hour 3..

---

För ett tag sedan bestämde jag mig för att ha lite fransk inriktning på läsningen. Det kom lite annat emellan, men nu har jag avslutat Min boulevard i Paris, skriven av Sven Aurén, utrikeskorrespondent i Paris för Svenskan i många år. Kolla in omslaget, är det inte det fantastiskt!

Boken är en nostalgisk fläkt (den kom ut 1970) från ett Frankrike som kanske mest existerar i filmens värld idag. Men Aurén är mer politisk än Herman Lindqvist om man ska göra en jämförelse, och vissa nationalistiska drag verkar faktiskt leva kvar, som fransmännens förkärlek och accepterande av strejker för att ta ett exempel. Vill man läsa mer om kvarteren där Sartre satt och 68-revolutionen ägde rum berättar Aurén om det också.

Min boulevard i Paris ges säkert inte ut längre, mitt exemplar är köpt på antikvariat.

---

Så här såg vår lördag ut i bilder. Vad har ni haft för er?

07:30
K skulle upp och köra buss idag, så han tog hand om dottern på morgonen. Meningen var att jag skulle få sovmorgon, men jag vaknade i alla fall fast låg kvar i sängen och läste The book thief.

Igår var det 15 grader och sol i Malmö, idag har det inte gjort mycket annat än regnat så vi får se om det blir någon utgång senare.


08:30
Dusch, påklädning, diska undan och fixa "andrafrukost" som är en fin gammal hobtradition vi håller fast vid.. Vid det laget hade K åkt, så jag bar in bricka till vardagsrummet där vi smaskade framöver fyrans Nyhetsmorgon. Det tycker jag är helglyx.

Idag var Fredrik Lindström gäst. Han har kommit ut med en ny bok som heter Evolutionen och jag kommer inte överens. Vill läsa, verkar lindströmskt underfundig och rolig.

S tyckte däremot det var svårt tråkigt. "Sitter bara och pratar" sa hon och gick och byggde lego i stället.

---

På senaste bokklubben beslutade vi att nästa bok ska bli Eat, pray, love (Lyckan, kärleken och meningen med livet) av Elizabeth Gilbert. Idag fick jag höra att den kommer som film med Julia Roberts i sommar! Snacka timing!

Tydligen är den litterära förlagan enligt säkra källor en riktig vitamininjektion om man jämför med, åh bara för att ta ett exempel, Myggor och tigrar...

---

Maja Lundgren har precis kommit ut med en ny bok, och syns just nu överallt. Men i bokklubben har vi precis läst den skandalomsusade Myggor och tigrar som kom ut för ett par-tre år sedan. Då orsakade den stor uppståndelse eftersom Lundgren i delar av boken gick till rasande attack mot namngivna profiler inom Kultursverige. Sexism och kvinnoförtryck (speciellt mot henne) är bara ett par av de anklagelser hon levererar i sin konspiratoriska världsbild av manligt tyranneri.

I rättvisans namn handlar Myggor och tigrar också om Lundgrens tid i Neapel där hon under en tid bor i - vad hon själv upplever - maffiatäta kvarter. Men allt detta faller ju i skuggan av intrigerna på aftonbladets redaktion förstås.

Vissa recensenter på tiden det begav sig skrev att Lundgren är värd all respekt, att hon är modig och att Myggor och tigrar är en befrielseskrift.

Jag kan säga att ingen i bokklubben höll med. Vi uppfattade alla Maja Lundgren som en ganska otrevlig människa som gör sig själv till offer när det passar hennes egna syften. Syster kallade henne en skymf för feminismen. Samtliga gav henne diagnosen överkänslig, eller varför inte paranoid och boken genererade bottenbetyg. En av våra ärade medlemmar sammanfattade det hela som "500 sidor av bitterhet". Samtidigt är det roligt att ha läst något som fått så mycket uppmärksamhet och det man i alla fall kan säga är att boken gav oss gott om diskussionsunderlag. För fullständig recension, klicka på titeln.

---

Jag fick ett sms igår om att jag hade paket att hämta från Adlibris. Blev något konfunderad, kunde liksom inte påminna mig om att jag beställt något, men tänkte väl att det hade kommit fel. Idag åkte jag till Posten - läs Hemköp - och skulle kolla upp vad detta mystiska kunde röra sig om. Vid det laget hade jag fått en hint om vem avsändaren kunde vara och det visade sig att mitt namn trots allt stod på paketen så jag tog med det hem!

Tre nya böcker låg i det från Katarina, utav medlidande med min insomnia eller out of the pure goodness of her heart :-) Vilken fredagsöverraskning, jag blev otroligt glad!

Det här är vad jag fick:

Where the heart is av Billie Letts. Rekommenderad av Oprah's book club, bara en sån sak!
The death and life of Charlie St.Cloud av Ben Sherwood. En nyhet för mig, men beskrivs som romantisk och rörande. Works for me.
Bush falls av Jonathan Tropper. Läste ut How to talk to a widower för ett tag sedan, gillade sååå mycket. Behöver jag säga att förväntningarna är höga!

Jaha, då är nätterna räddade ett tag framöver då. Man tackar och bockar!

---

Ikväll var vi och såg Shutter Island på bio. Martin Scorsese har gjort en riktig klassisk film. Inga snabba klipp, inga uppenbara coola digitala effekter, bara mäktig film som talar för sig själv med fantastisk Hitchcockinspirerad musik. Rörande och ibland riktig jobbig. Leo DiCaprio axlar rollen som Teddy Daniels riktigt bra.

---

---

Lördagmorgon! Som jag längtat efter denna långa danskvecka. Och det är sol ute! Ska bara jobba en liten smula idag, annars softa. Och vad följde med hem från affären igår om inte senaste numret av Mama. Jag saaa ju att jag skulle ge den en chans till. Kanske mest för att Engla var på omslaget iofs. Jag följer hennes blogg av någon anledning som jag inte riktigt kan identifiera själv. Hon är väldigt mycket mer rosa och positiv än jag någonsin kommer bli, men det är lite fascinerande på något sätt.

---

Kollar pockettoppen på Adlibris och förundras; deckarna är inte i majoritet! Däremot så verkar svenskarna känna sig lite svårmodiga (kan evighetsvintern ha något med saken att göra?) för här finns en hel del självhjälpsböcker, dyster-barndom-biografier och andra upplyftande Based-on-true-stories. Eller vad sägs om:

Jag vill leva: en skolflickas dagbok under Stalintiden

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberleins bok om sin manodepressivitet

Såld - om en ung flicka som blir offer för trafficking

När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var - Jessica Anderssons självbiorafi om en missbrukande mamma

Du är inte ensam : En läkebok för själen av Maria Scherer

Överst på listan ligger Skynda att älska om Alex Schulmans relation till sin pappa. Den kan jag i och för sig tänka mig att läsa. Alex Schulmans blogg om dottern Charlie & co har jag blivit helt smittad av och följer varje dag.

---

Vår nästa bokklubbsbok är Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Högst omtalad för ett par år sedan då hon gjorde en Carina Rydberg och hängde ut stockholmska kulturpersonligheter iförda endast lätt förklädnad. Jag vill också minnas att många tyckte den var högst överskattad, så jag är inte så väldigt väldigt sugen på att starta.

Problemet är att jag inte ens kan, för den går inte att få tag i! Det är för sent att beställa på nätet, jag hittar den inte i någon vanlig bokhandel, biblioteket har inga ex inne pga utlåning och lagning. Nu har jag hört rykten om att en viss pocketshop förvarar den bakom disk så det blir till att knata dit imorrn. Jag får trots allt hoppas att den på något plan ska vara värd mödan..

---

För den oinvigde är Mama ett månadsmagasin, en glammigare variant av Vi föräldrar kan man säga, där kändismödrar ofta pryder omslaget och visar upp sina überdesignade hem och barn. Jag har absolut ingenting emot lite glamour, men jag har väl aldrig riktigt kunnat relatera till de där Mama-mammorna direkt (är typiskt okänd..), till skillnad från många andra uppenbarligen eftersom tidningen funnits några år nu.

---

Så börjar baksidestexten på Pesten av fransmannen Albert Camus. Böldpesten, densamma som eliminerade Europas halva befolkning under medeltiden, börjar plötsligt härja i den afrikanska staden Oran. Råttorna dör, människor dör och myndigheterna stänger gränserna och plötsligt är befolkningen utelämnade enbart till sig själva, sitt hopp och sina rädslor. Men mitt i all död så finns det fortfarande kämpar, som läkaren Bernard Rieux, trots att ingen egentligen vet om det finns någonting att kämpa för. Finns det ett liv bortom pesten?

Boken Pesten är kanske den bok av Camus som är mest känd. Det är en psykologisk studie i hur människor påverkas när deras samhälle nästan dukar under. Från den första desperationen och kämparglöden till någon slags märkvärdig anpassning till det allra värsta, men inte nödvändigtvis hopplöshet. Egentligen kan beteendet appliceras på vilken långvarig krissituation som helst: svält, krig, en vinter som aldrig vill ta slut...

Det är den här sidan som jag tycker är den intressantaste. Trots att boken innehåller stundtals ganska vidriga skildringar av massdöd och förgörelse så förblir den, med undantag av några ögonblicksbilder, ganska opersonlig och avskalad. Den borde kanske också läsas på franska - om man har förmågan - eller så ska man åtminstone välja en nyare översättning än den jag hade som kändes ålderdomlig.

---