Jojo, ibland läser jag lite också.. Här en recension av Moderspassion:

En vägkrog i Arvika under en stormnatt, en skådeplats för flera människoöden: Minna som äger Sallys Café och bär på en ohygglig självlögn, den alkoholiserade Marguerite som lever i ett förlamande olyckligt äktenskap, reportern Ritva som ständigt försöker att få till det där knäcket som ska göra henne till stjärna.

Alla träffas de där - ofrivilligt, alla med sina egna bördor, kanske kommer det att hända saker under natten som ska förändra riktningen i deras liv..

Moderspassion känns i många stycken som en teaterpjäs, i alla fall som att den lätt skulle kunna skrivas om till en, framförallt genom att den i stort sett bara utspelar sig på en plats.

"Moderspassion är en berättelse om föräldraskap i allmänhet och moderskap i synnerhet", står det på baksidan av boken.

Men jag vet inte om jag tycker att moderskapet har en sådan framträdande roll och bokklubben, där vi diskuterade den, hade samma känsla. Minna och Margeurite är mödrar, javisst, men det är lika mycket fokus på deras personer som på deras moderskap. Det som jag däremot funderar över är om Axelsson gör en kommentar över det sociala arvet där tidiga graviditeter och frånvarande fäder återkommer i generationer. Det finns också oerhört dåligt med manliga förebilder i boken och jag undrar om även detta är ett medvetet drag och i så fall varför.

I vissa stycken tycker jag Moderspassion berör mig; jag känner med Minna och jag triumferar med Marguerites uppgörelse med sin man. Men samtidigt så är det flera karaktärer jag inte får någon riktig känsla för som Tyrone och den irriterande Anette. Avsnitten med kopparängeln som dyker upp går mig helt förbi. Ska jag betrakta den som en hallucination eller som ett högre jag? Jag varken vet eller förstår.

Jag tycker mycket om Majgull Axelssons sätt att skriva; språket flyter fram, lätt och obehindrat, dialogen är naturlig, vilket jag tackar särskilt för eftersom det alltid stör mig när den inte är det. Tyvärr är jag inte lika förtjust i historien i sin helhet, men jag tror den skulle göra sig fint som teater, som sagt, i Arvika...

---

Fick en glad överraskning från Modernista i fredags, då Miss Jean Brodies bästa år låg i hallen när jag kom hem!

Har nu bara dilemmat att jag precis börjat på Diamonds are forever, den fjärde boken om allas vår James Bond. väldigt aktuell i dessa brittiska olympiadtider..

Bond versus Brodie alltså. What to do? Fast det är ju just på grund av dessa dilemman som slalomläsningen uppfanns!

---

Det här blir min första bekantskap med mästerdetektiven Maisie Dobbs, 20-talspingla med psykologiska insikter och ett sjätte sinne. I Birds of a feather får hon i uppdrag att söka efter den försvunna dottern till framgångsrik affärsman och finner inte bara dottern Charlotte utan också att tre av hennes forna väninnor blivit mördade. Det ser inte bättre ut än att Charlotte står på tur, såvida inte Maisie finner mördaren först!

Jag är mycket förtjust i att läsa om den här tiden i vår historia; plågsam och traumatiserande för många som förlorat sina nära under första världskriget, men 20-talet hade ändock inslag av glamour och kvinnlig frigörelse. Maisie är i högsta grad självständig med egen firma, sportbil och hon väljer själv vem hon vill gå ut med. Inte omöjligt att Jacqueline Winspear lagt ner en del tid på research för att måla kulisserna; boken känns åtminstone väldigt autentisk och tidstypisk. Plus för det! 

Naturligtvis drar jag paralleller till Carola Dunns böcker om Daisy Dalrymple, den samtida journalisten som alltid blir indragen i olika mordgåtor (se t.ex. Death at Wentwater Court) De båda kvinnorna och böckerna är verkligen inte helt olika varandra och kan båda placeras i cozy crime-facket. I Maisie Dobbs finns dock den psykologiska vinklingen med som en karaktärisdrivande skillnad. Ibland kan jag tycka att den drivs lite väl till sin spets och får new age-vibbar, men överlag gillar jag verkligen fröken Dobbs och Birds of a feather, som är både stämningsfull, lite spännande och sorgsen.

---

Ok, först väsentligheterna: två böcker utlästa going on three! Har inte hänt på något halvår. Det tackar vi frånvaron av internet för ;) Har haft några fab dagar i danskens land, något jag aldrig kunnat ana. Eller ok, första kvällen med övertrötta barn, regnprognoser och vin i plastglas på ett minimalt hotellrum, så kändes det kanske inte som att semester med barn är något vi gör om på ett tag..

Men sen blev det bättre, framförallt sedan vi kom ut till kusten. Jag började varje morgon med att gå ner och småjogga (ok, gå..) lite på stranden, som låg helt öde; kändes fantastiskt exklusivt och filmiskt :) Barnen hade lekplats och inomhuspool att roa sig i, vi gjorde utflykter på strand och upp i traktens fyrtorn. En dag var vi i Skagen och åt klyschigt nog skaldjur, men shit vad gott det var! Idag avslutade vi med besök på ett enormt inomhusakvarium, som väckte dykbegäret, och sen var det färja Fredrikshavn - Göteborg, där vi plockade upp kompis T-bone, och så raka spåret hem!




Ska nu lägga mig att läsa. Kanske, kanske att lässvackan är över för den här gången..?

---

Nu har den börjat, semestern. Är i skrivande stund på väg västerut för att möta upp nya lågtryck...

När packningen var klar igår insåg jag att det fanns fler par skor än böcker, så något var ju fundamentalt fel... Slängde därför in Keplers Eldvittnet också. Hellre för många än för få, som det gamla bokbloggareordspråket lyder.




- Posted using BlogPress from my iPhone

---

Absolut noll bokrelaterat, men det här var ju fruktansvärt roligt! Kolla in bloggen Women struggling to drink water samt Women laughing alone with salad...

---

Jaha, kanske någon säger, detta skulle alltså vara en bokblogg? Ursäkta, men var är böckerna någonstans?

Ja, jag vet. Lite utfyllnadsreportage om mat och ungar håller ju inte hur länge som helst om det nu är bokblogg man driver ;) Det är väl bara på det att böckerna inte riktigt låter sig läsas i samma takt som tidigare.. Jag kan förvisso meddela att jag påbörjat en hel del: The Fry Chronicles, The Anatomy Ghost,  Moderspassionen.. Alla dugliga kandidater så långt jag kan se, men utlästa blir de inte. Minskad läslust  och överintag av jobb, möjligen är de relaterade, kan nämnas som orsaker.

Nu har jag påbörjat en fjärde bok: Birds of a feather av Jaqueline Winspear om 20-talsdetektiven Maisie Dobbs och den tror jag har goda möjligheter att få hänga med ända till slutet. Så titta in här om en månad eller så, för då kanske det till och med kommer en recension! Oooohhhh!

---

Jag har de senaste åren jobbat både i och mot Danmark och galna projekt samt - under en period - dagliga interaktioner med de danska tågen (som gick i tid ungefär 5% av alla avgångar) - fick mig att utveckla, vad ska jag säga, viss aversion mot landet.

Utomstående som inte kände till bakgrunden kunde ofta kommentera att det var väl härligt att vi hade så nära till Köpenhamn... Men jag åkte BARA dit om jag fick betalt! (Fast, ok, det har hänt att jag har flugit en och annan gång från Kastrup och det är det ingen som betalat mig för ;)

Nu har det gått ett tag och jag har till min förvåning upptäckt att min danskfobi börjat släppa. Så till den milda grad faktiskt att vi under kvällens lopp här har funderat på att lägga lite av vår semester i Danmark! Jag är nästan i lite chock själv, men känner mig ändå bekväm med beslutet och nöjd med att det ser ut att kunna bli lite av varje för oss alla. Barnen får bad och skoj (och djur), jag får softa dagar vid stranden, som självklart inkluderar bokhögar. Nu ska bara vädret skärpa till sig också...


Kan det här bli sommaren när danskjävlarna fick stå tillbaka för det danska hygget? Det återstår att se..

---