Bokmässan handlar eventuellt inte bara om naglar. Efter en ngt kaotisk start på lördagmorgonen (fick jobbsamtal, blev utskälld, härligt) så kunde jag återgå till mitt bokmässeschema, som jag inte följde överhuvudtaget förutom den enda punkten "bokbloggmingel".

Mingla med bokbloggare = byta visitkort
Bokomatkasse
Bokmässeambassadörerna ordnade i år och jag träffade gamla och nya bekanta och nygammal sådan (fast mycket ung :)) i form av Bokbabbel vars blogg jag följt i alla år, men aldrig träffat live. Roligt!

Jag ägnade en del av dagen åt att hänga i DN:s monter där jag såg intervjuer med Ingrid Betancourt, Margot Wallström och Fråga bibliotikarien Jenny Lindh.

Ingrid Betancourt - en av de snyggaste klänningarna på mässan
Margot Wallström och Bengt Ohlsson. Brombergs sålde slut på den nya Margot-boken in no time
Lunchen blev klassisk räkmacka på Heaven 23, ett måste! Bokinköpen blev förvånansvärt få och barninriktade.
Såg även en stund på bokbloggsdebatt mellan nya unga bloggare. There's a whole new generation out there! Här dock Emelie Novotny och skräckförfattaren Amanda Hellberg i bild
Och sedan blev det bloggmiddag (som den driftiga Enligt O tacknämligt fixat) och mingel med alla härliga bloggers in converse :) Trotsade tanten i mig och gick INTE hem till hotellet 20:30.. Var nog uppe ända till midnatt faktiskt (hör ett unisont oooohh genom publiken).

Bokbloggare gillar vitt vin
- Posted using BlogPress from my iPhone

---

På förra årets bokmässa gick jag runt och plåtade skor. I år har nagellack varit den största snackisen bland bokbloggare på twitter, varför ett urval följer nedan. Mitt eget flagnande tänker jag inte visa upp...

Calliope books!
Bokomaten!
Bokbabbel!
Fru E!
Enligt O!
And featuring Bokbiten!
- Posted using BlogPress from my iPhone

---

Belinda Bauer gjorde stor succé med sin första roman Mörk Jord och fick alla möjliga priser för den debuten. Detta är den tredje fristående delen om samhället Exmoor. Den här gången börjar barn plötsligt försvinna från bilar där de lämnats ensamma en kort stund. På varje brottsplats finns blott en lapp kvar med orden "Ni älskar dem inte".

Kriminalinspektör Reynolds kallas in för att undersöka det hela och från lokalpolisen får han Jonas Holly till hjälp. Holly har precis åter trätt i tjänst efter de trauman han gick igenom efter sin hustrus död. Hans psykolog har friskförklarat honom, men känner sig ändå tveksam över hans psykiska hälsa. Och även den unge Steven Lamb har all anledning att inte för en sekund lita på Jonas Holly..

Bauer får generellt sett beröm för sin psykologiska fingertoppskänsla och skildrande av småstaden. Exmoor är som en skuggsida av Midsomer Murders; hästutställningar och rävjakter och bybutiker förvisso, men råare, fattigare och mörkare. Och det är också sant att Bauer tar sig tid att bygga upp karaktärerna som står i fokus med talrika inblickar i vardags- och känsloliv, men jag måste säga att det inte alltid känns helt relevant för att driva handlingen framåt (varför är det till exempel så stort fokus på Steven Lambs lillebror Davey?). Ärligt talat så gör detta tillsammans med en stillastående polisutredning och generell tafatthet att jag känner att det går för långsamt.

Och även om jag vet att Jonas Holly är traumatiserad, så känner jag mig irriterad över hur Bauer låter honom utvecklas - eller snarare inte låter honom utvecklas. Antagligen ser jag inte storheten här, men jag tappar tyvärr intresset redan innan jag når slutet (fast jag läser förstås ut den ändå).

Slutligen ska en vederbörlig varning utfärdas för djurvänner, då det finns starka och otäcka scener i boken som involverar djur.

Tack till Modernista för rec-ex!

---

---

I år skulle det inte bli någon Bokmässa för mig. Projektet jag arbetar i har leverans bokmässehelgen och jag skulle jobba både lördag och söndag. Trodde jag. Men, nu verkar det som om jag bara behöver vara standby för att ringas upp i nödfall och då hamnar en Göteborgsweekend i en helt annan dager. 

---

Dessutom gav mig Mr Book Pond en kärleksgåva i form av Cloud Atlas av David Mitchell. Under inspelning nu; han tror boken kommer bli en snackis!


Men när vi var i Stockholm i helgen och jag fick ett par timmar för mig själv på stan så kom jag märkligt nog hem med 0 böcker, men två par finvantar! Mysterium! Hur kunde  det bli så här?

---

På den danska (påhittade) ön Finø möter vi syskonen Peter, Tilte och Hans, barn till försvunnet prästpar. De mycket försigkomna barnen förstår att det är något oegentligt i görningen när både öns rektor, psykiater och kommunalråd är märkligt engagerade i letandet efter föräldrarna. De börjar själva söka efter ledtrådar och snart är det tillsammans med greve Rickardt Tre Lejon, den hinduiska nunnan Leonora (som också är specialiserad på hacking och telefonsex) och hunden Basker III på väg till det världsomspännande religiösa konventet i Köpenhamn för att rädda sina föräldrar undan en katastrof.

En snubblande, bubblande skröna eller saga är vad Peter Hoeg har åstadkommit. Här finns det inga döda sekunder; jakt i hästkärror, förklädnader, ombordsmygning på lyxyachter, undangömmande av lik, dataintrång och gåtor. Allt inramat med livsfilosofi, sarkasm och språklig finess levererat av två mycket brådmogna barn.

Ibland skruvar Hoeg till det så att det blir farligt nära springfars, men för det mesta håller han sig på rätt sida humorgränsen. Det finns faktiskt mycket i Elefantskötarnas barn som är roligt, som följande citat:

"Så länge han beskriver Jesus och lärljungarnas väg uppför berget går det obehindrat, under den sträckan låter han som en blandning mellan en alpinguide och en scoutledare..."

"..banken är naturligtvis ansluten till Finö vaktkår, det är lugnande, i händelse av rån kan kunder och personal ta det lugnt, Räddnings-John skulle vara här efter högst tre kvart med sina neonfärgade stövlar och Greve Dracula."

Det finns också underfundiga detaljer som namnen på karaktärerna: Anaflabia Borderrud, Kaj Ofredare, Leonora Läckergom.. samt att Hoeg leker med stereotypa könsroller; här är det kvinnorna som är datahackare och uppfinnare och männen som gråter av känslosamhet.

I det stora hela gillar jag Elefantskötarnas barn som fnissig underhållning - om den intages i små mängder åt gången; i för stora tuggor blir det lite för hysteriskt.

Bokklubben i övrigt tyckte dock inte alls om boken och gav den en tvåa, men det är oklart varför eftersom vi hade så mycket annat att prata om den kvällen ;)

---

Fru E är rar och hjälper mig på traven med inläggstorkan genom att skicka mig den där utmaningen som cirkulerar runt i bloggvärlden nu om att man ska bidra med 8 fakta om sig själv, gärna med lite "nojvarning" att döma av en del av svaren hos andra. Sen ska man skicka vidare till 4 andra bloggare, men vid det här laget tror jag den gått runt till alla..

Så åtta saker ni eventuellt inte visste om mig:

Innan jag brer en macka nyper jag alltid av en bit av brödet och äter upp det. Oklart varför. Kan vara för att jag är hungrig och inte kan vänta 5 sekunder på att smöret ska komma på plats. Eller så är det någon uråldrig stenåldersreflex som lever kvar för att man, eh, kollade att brödet var färskt innan man sabbade resten av smörgåsen med dyrt pålägg..

Jag är så gammal att jag hade maskinskrivning på gymnasiet.. Där aceade jag å andra sidan antal korrekta nedslag i minuten!

För att vara en ordningssam och "listig" person, så har jag skrämmande dålig disciplin vad gäller att komma ihåg var jag lagt nycklar, plånböcker, mobiler. (Här skulle nog min man också vilja lägga till att jag inte heller är något vidare på att hålla diskbänken i preussiskt skick, men han driver å andra sidan en sova-med-fienden-disciplin vad gäller ordningsnivån där, så jag tror inte jag är värst på långa vägar..). Hursomhelst är detta en ganska dålig ovana kan man säga. Speciellt i kombination med väska med många fack...

Generellt sett tycker jag att människor cyklar, går och simmar alldeles för sakta. Vissa betalar också väldigt, väldigt långsamt...

Har svårt för neddragna persienner/rullgardiner; får knarkarkvartsvibbar (!), framförallt på dagen, men jag sover inte i mörklagt rum heller. Verkar ha fört över det här till mini-pondarna, för de vaknar inte tidigare av att sova i rum där morgonljuset faller in.

Är blödig. Hulkar till allt som är sentimentalt: böcker, filmer, Extreme Home Makeover, Oprah. Det har hänt att jag gråtit till reklam. True story!

Jag är en slalomläsare, har alltid minst två böcker på gång samtidigt. Problemet med det i nuvarande situation, dvs att jag inte hinner läsa pga att jag jobbar jämt, är ju förstås att jag inte minns handlingen någonstans. Vet inte hur många gånger jag börjat om på samma sida nu. Man tycker ju iofs att jag borde komma ihåg om jag nu läst om så ofta, men jobbandet verkar sätta sig på minnet också...

Har varit rökare för hundra år sedan, eller sexton för att vara exakt, men nuförtiden är jag bara beroende av kaffe, internet, brittiska deckarserier, excel... Och böcker. Förstås.

---