De senaste par veckorna har precis allting hänt samtidigt med sjukhusvistelser, intensivt go live-arbete samtidigt som vi utvecklar nästa release, skickar barnen på miljoner barnkalas (känns det som) och kommande bokmässa. När jag träffade Flickan & Böckerna igår och berättade så kommenterade hon med att det är för mycket "
parallella bitar", men det jag hörde var "
parallellskiten" och det är väl lite så det känns ibland.
Vad gäller Bokmässan skulle jag åkt upp i två dagar och bittert offrat de två övriga till att jobba, men omständigheterna blev nu sådana att jag tog tåget upp och endast spenderade fredagen på plats.
Det är förvisso bättre än ingenting, men det blir ju lätt lite intensivt att kliva upp 05, sätta sig på tåg, jobba, försöka hinna med mässpunkter, träffa alla bokbloggare, träffa kompis, äta middag, starta release (upp med laptop på restaurangen - classy), sätta sig på tåg, jobba, komma hem vid midnatt, stupa i säng.
Dock var det in alles en bra dag och jag kom hem med berikat sinne, fulla kassar och ett tommare konto så att säga...
På tåg. Inte så trött trots den tidiga starten pga full av adrenalin inför jobb och stundande bokmässa.
Första programpunkten var livesändning med Lundströms Bokradio. Gabriella Ahlström var gäst, inte i egenskap av Spanare, utan för att hon nu ger ut sin första roman Sirener (kommer i oktober). Jag hade ingen aning om hur Ahlström såg ut, men när jag hörde rösten visste jag ju precis (Spanarna återigen)!
Det blev ovanligt många kokböcker inköpta för mig i år. Dock inte Linda Lomelinos senaste. Där kan man läsa saker som att "Den här tårtan är inte så svår att baka, det gäller bara att planera". Och sen följer en lista med 75 ingredienser och två dagars förberedelser. Dock är det underbara bilder!
Däremot fick Sébastien Boudets Den Franske Bagaren följa med hem. Kanske inte fullt så mycket för att jag tror jag kommer stå där och baka surdegsbröd och briocher på morgnarna utan mer för att den också är så fin att titta i och för att jag älskar fransk mat. Och kanske att jag kan ge mig på något litet som Croque Monsieur, eller så..
Träffa andra bokbloggare är något av det roligaste på mässan. Här Bokomaten iklädd fin Uggleklänning. Lite längre fika blev det med henne, Calliope och Flickan & Böckerna. Övriga hann jag mest bara säga ett kort hej till och lite bitter är jag att jag missar den stora bloggmiddagen som går av stapeln ikväll. Men nästa år, då!
Samtal på debattscenen mellan Carol Rifka Brunt, Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg om synen på sexualitet och sjukdomar (aids) i böcker. Att Jenny Jägrfeld är vit som en clown i ansiktet är för övrigt mitt (min kameras) fel. Måste läsa Låt vargarna komma (råkade kanske precis köpa den på Bokon).
Prickar är av någon anledning alltid en stor grej hos kulturtanter. Ja, jag hade också prickig klänning i år. Bloggaren Prickiga Paula utlyste till och med en Instagramtävling om prickigaste bilden. Bonniers bokklubb har snappat upp det här och lanserade i år en superväska som kan bäras som en axelväska men vid behov vecklas ut till en dramaten. Genialt. De sågs överallt.
På eftermiddagen gick Spanarna live på SR-scenen och Göran Everdahl levererade en pricksäker spaning om Proveniens-hetsen (dvs behovet av att tala om saker och tings ursprung, typ kyckling från Revingehed, kronärtskocka från Tierp osv). Jessica Gedin pratade om selfien och hur faktiskt Strindberg höll på med detsamma på sin tid #inferno
Sista programpunkten var systrarna Widell/Schulman som signerade sin The Golden Year. Kön var lång! Även jag är en trogen Fredagspoddlyssnare och stod där nästan längst fram. Jag var lite avfärdande i början, men podden har vuxit sig in i mitt hjärta. Amanda och Hanna har en härlig energi kring sig, skrattade och småpratade naturligt med alla, ställde upp på bild med alla som ville vid signeringen (och det var de flesta som ville det). Jag är lite ledsen att jag missade liveinspelningen av Fredagspodden som ägde rum idag lördag, men jag fick ju en signerad bok iaf.
I princip de totala inköpen. En del böcker som är tänkta som presenter längre fram fattas. Här ligger också fler kokböcker: Jill Johnsons Country Cooking, som jag tror att jag kommer använda mig mycket av: jättefin! Baka steg för steg som Minipondarna fick av mig (det är ju möjligt att jag får anledning att ångra detta...) och ett signerat ex av Systrarna von Sydows nya festbok till mamma för att hon har varit barnvakt här några dagar. Känner mig nöjd!
Jag råkade visst köpa lite e-böcker när det var rea på Bokon...
Uppdatering: Naturligtvis var nedan för bra för att vara sant..(?) Kopplat till fyndet är förstås utgivningen av en bok av Russell Edwards som kommer ut i dagarna och heter Naming Jack the Ripper. Gåtan fortsätter mao att gäcka...
Idag när jag slösurfade DN så såg jag plötsligt rubriken
"Modern teknik kan ha avslöjat Jack the Rippers identitet". Eftersom jag, som så otroligt många andra, fascineras av den hittills olösta kriminalgåtan om Jack the Rippers riktiga identitet började jag genast läsa med stigande puls.
Baserat på en längre artikel i
Daily Mail, som var först med scoopet, så skriver DN att mördarens identitet har avslöjats genom modern DNA-teknik.
Bakgrunden är att en affärsman vid namn Russell Edwards för många år sedan köpte en sjal på auktion som tillhörde en av Rippers offer, Catherine Eddowes. Han lät sedan en av världens främsta DNA-experter granska sjalen och det blod som påträffades på den. Det visade sig komma från två personer, Eddowes och en annan person, med största sannolikhet gärningsmannen.
Det okända blodet jämfördes med DNA från en levande släkting till en av de huvudmisstänkta vid tiden för morden: Aaron Kosminski och ta-da: it was a match!
Jag fick rysningar när jag läste det här.
Aaron Kosminski
Den allmänna uppfattningen nu verkar vara att detta otvivelaktigen bevisar att Kosminski var mördaren bland alla de 100 personer som har misstänkts och 120 år av spekulationer och konspirationsteorier kanske därmed är över?
Motiven för den polskfödde frisören Kosminski är förstås fortfarande höljda i dunkel, så det är inte omöjligt att Ripper-böckerna/filmerna går en ny vår till mötes då detta ska illustreras. Kosminski dog vid 53 års ålder på ett sinnessjukhus i London.
Russell Edwards håller upp sjalen som skulle bli nyckeln till gåtans lösning.
Idag är det 1 september, sommarmånaderna är officiellt över och det har blivit dags att summera den gångna säsongens läsning. Som ni ser av bilden har jag med högra högens lästa böcker nått the magic tipping point med råge, ehrm.
Nä, jag lurades bara, som ni redan fattat. Det gick inte i år heller. Tre månader, nio böcker, bara en på engelska. Jag har ingen aning om vad som hände. Kanske Steglitsan med sina 800 småstilta sidor delvis är att skylla på. Den var också bäst, men jag gillade också verkligen Sommaren utan regn, En smak av vin, Sophies historia och Where'd you go Bernadette. En bra, om än inte så intensiv lässommar.
Men bara för att böckerna ligger i den vänstra högen är de inte mindre läsvärda så jag kämpar på och återkommer till jul, ok!