Det är ju svårt att undvika själva huvudämnet i denna sista bokmässerapport. Att få gå på mässan var som julafton för mig, fast man fick köpa alla sina hårda paket själv. I och med att det var mitt första år satsade jag på att jobba golvet i första hand och förstå grundutbudet. Tills nästa gång kan det nog bli så att jag jobbar upp mig på den intellektuella stegen och kör seminarier, men nu kändes det tillräckligt givande att se monterframträdanden.

---

Den där icke-snygga ryggsäcken jag hade, den användes minsann inte bara till att bära bokinköp i, utan innehöll även ett överlevnadskit. Jag hade fått förhandstips om långa köer till undermålig mat, så jag stashade upp med lite smoothies, nötter och choklaaaaad. Bra idé var det.

---

Jag är hemma i Malmö igen hos de små galningarna efter en maxad helg i Göteborg, flera erfarenheter, bekantskaper, böcker och smutstvättpåsar rikare. Med risk för att ni kräks över ännu fler bokmässereportage så ska jag ändå i små munsbitar berätta hur en liten nybörjare upplevde the crazy days of books.

---

- Posted using BlogPress from my iPhone

---

Nu väller bokbloggarna över av alla rapporter från bokmässan där det litteraturas/flaneras/spenderas.. Även jag ligger i startgroparna, har packat väskan (med endast ett par skor!) och ställt alarmet på 05:00 för att åka upp med tåget imorrn.

Så snart kommer jag också terrorisera er med kändisrapporter och bloggmingel, men nu ska jag inte tjata om det utan om Den frusna trädgården av Kristin Hannah. Boken är helt nuytkommen på svenska och handlar om två systrar som finner att deras mamma bär på en hemlighet gömd i hennes ryska förflutna, möjligen kopplad till en verklig eller symbolisk trädgård? Jag vet inte mycket mer än så, men den beskrivningen och det snygga omslaget räcker för att näsvingarna ska börja fladdra lite lätt: I love the smell of gardens in the morning.

Det är märkligt att jag, som är så notoriskt trädgårdsointresserad (av att ha och sköta en, att vistas i dem går mycket bra) i det verkliga livet, ständigt dras till böcker som handlar om just trädgårdar. Analys på det? Jag har ingen bra teori, men däremot har jag några böcker till om odlingar, täppor, häckar, rabatter och labyrinter som rekommenderas:

Den glömda trädgården av Kate Morton. Den här har jag skrivit om flera gånger, en modern saga som berättas i tre parallella spår med olika delar romantik & mystik, trädgård (förstås) och en snygg arborist.

Jag har också beskrivit hur den på ett lite roligt sätt blinkar till Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, där den bortskämda flickan Mary tillsammans med Pan-liknande vän och anemisk pojke finner hemlig trädgård och sig själva. En fin liten sedelärande historia.

---

Jag fick häromdagen syn på Allt och mer därtill av Jaqueline Briskin på ett antikvariat och läste om den (skummade är nog mer ordet), mest för att jag var nyfiken på vad jag egentligen läste med god aptit på det glada 80-talet. (Om inte tantstämpeln funnits där tidigare, lär den göra det nu ;)

Boken utspelar sig dock till större delen under 1940/50-talen och handlar om två systrar: roliga och talangfulla, men inte så snygga Roy och snygga, men inte så roliga Marylin som gör skådespelarkarriär (helt klart inspirerad av en viss verklig Marilyn...).

Ful-Roy gör karriär inom modebranschen och gifter sig med konstnären Horak, som hennes bästa vän Althea en gång var förälskad i.

Snygg-Marylin blir kär i Linc, som under krigstjänst rapporteras saknad i strid. I stället gifter hon sig med hans filmregissörspappa och får barn, men sen kommer Linc tillbaka (inte död). Då har inte Marylin samvete att lämna sin man. Barnen växer upp och äldsta sonen blir kär i Althea och lillasystern blir kär i Altheas son, vars pappa är Horak..

Ja, ni hör ju: intriger, incestuösa förhållanden, stora rikedomar. Allt och mer därtill faller definitivt under FNL-kategorin (Flärd/Njutning/Lidelse) som hade en sån oerhört omfångsrik utgivning under nämnda årtionde. Det är ganska uselt, fast på något kalkonartat, festligt sätt. Ett talande citat:

- Åh Linc, Linc, jag älskar, älskar dig!
Och tillsammans sjönk de snabbt ner i kärlekens och livets stora hav.

Säkert tyckte jag det var ganska bra när jag var femton, men nu: Hahahahahaha.

---

Nu är det dan för dan, eller kvällen före dan för att vara helt korrekt. Pendelkort är inköpt, alla kläder är strukna, alla skor är putsade, barnen är badade, stian är skurad, locket har lagts på brunnen, ja.... Och självklart har jag valt ut en bok till tågresan, men det är väl underförstått?

---

Igår hade delar av bokbloggsmaffian en kombinerad knytis/spelkväll hemma hos En full bokhylla som, skulle det visa sig, inte bara har en utan ett flertal fulla bokhyllor i ett alldeles eget bibliotek (*avundsjuk*).

Men vad var det vi hittade i en av hyllorna, hehe.

---

I år ska jag åka på Bokmässan. Det vet ni vid det här laget och jag har ju förberett mig såsom det anstår en boknörd: jag har frågat er om hur man gör, jag har laddat ner bokmässe-appen, jag har börjat fundera på vilka skor som kan vara bekvämast, vilken ryggsäck som klarar flest böcker och jag har förstås beställt visitkort från Moo!

Men en sak har jag inte gjort: läst några tyska författare.

Det är tyskt tema på Bokmässan i år, om det har undgått någon? Mitt intresse har varit obefintligt för att vara ärlig – och då har jag ändå pluggat tyska i ganska många år och i samband med det läst en del romaner på originalspråk. Många av dem var inte helt dåliga, men varför faller det sig inte naturligt att läsa de tyska författarna spontant? Eller är det bara jag?

Jag tror det delvis har med den mediala osynligheten att göra. Hur många tyska böcker översätts och marknadsförs på ett attraktivt sätt? Hur ofta ser vi tysk TV-produktion som inte består av en dubbad polis? Hur ofta hör vi överhuvudtaget tyska (generellt alltså, om det nu skulle sitta någon tysklärare därute och förfäras)?

För några veckor sedan var jag på en bokbloggsträff i Växjö. En av deltagarna, MimmiMarie, berättade att hon läst massvis med tyska böcker inför bokmässan och gav några tips. Det var faktiskt allt, en personlig rekommendation, som ledde till att jag för första gången på länge blev inspirerad.

När jag kom hem ställde jag mig och tittade på Arc de Triomphe av Erich Maria Remarque (tysk, trots titeln) och tänkte att den här var väldigt bra, den borde jag faktiskt ta och läsa om.

Bokmässan har nog rätt: det är dags att ge tyskarna en chans!


Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går..., Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning , Dantes bibliotek, Malins bokblogg, En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You're no different to me

---

För ett tag sedan började jag läsa Elizabeth George/Lynley från början. Jag vet att många tycker att serien spårar ur senare pga vissa händelser som inte ska avslöjas här för de som inte vill veta, men hittills är jag helt fast. Well-schooled in murder var till skillnad från Släke den perfekta höstboken. Mord på internatskola, oskrivna sociala koder, mörka hemligheter, regn som faller och faller över välansade gräsmattor och nedslitna skolbyggnader...

---

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag börjar jobba igen efter ett drygt års föräldraledighet. Baby J har påbörjat inskolning i förskolan och storasyster går där på heltid från och med idag. Så märkligt att helt plötsligt ha så mycket tid för sig själv igen, för den här "ledigheten" har inte riktigt varit lik den första.

---

Daniel Alfredsson, vår meste regissör i utlandet just nu, har gjort succé med nyinspelningen av Tinker, tailor, soldier, spy som precis visats på Venedigfestivalen. Filmen bygger på John le Carrés spionroman som på svenska heter Mullvaden. Den gick senast som TV-serie 1979, då med Alec Guinness i huvudrollen. Det läste jag bland annat om i utmärkta Döda vita män av Johan Hakelius.

---

Tävlingen är avgjord! Hammerwoman hittade Shantaram, som var det rätta svaret! Grattis, böcker kommer med posten.

För er andra så hade tredje ledtråden varit följande:

Fängelsevistelser är ett återkommande tema i denna självbiografi. Bokens första manuskript blev förstört under ett sådant besök. Utspelas till större delen i Indien.

Då hade nog de flesta kommit på svaret, tror jag.

---

Boken börjar på en kontinent, men fortsätter på en annan där ett otal yrken prövas. Jag läste den under 2000-talet.

---

God morgon sleepyheads! Här har vi varit uppe med solen och redan skrivit ett inlägg. Idag ska vi tävla lite för att fira nygamla Book Pond.

---

---

Till helgen smäller det: The Book Pond nylanseras med lite nya features! Mycket har hänt bakom kulisserna i ett projekt som Mr Book Pond och jag kallar Neopond. En stor grej är att jag t.ex. har fått ett helt nytt och lättjobbat admingränssnitt när jag lägger in/ändrar böcker i databasen, så ni kan ju glädjas å mina vägnar om ni vill.

---

Det är Gotland och sommar. Först hittas ett styckat får i en sjöbod, sen hittas en styckad man i en takbox och man förstår snabbt att det är samma gärningsman som ligger bakom. Den från Stockholm nyinflyttade kriminalaren Fredrik Broman får fallet på sitt bord, först lite spänd över att få utreda ett brott av allvarligare grad, sen alltmer tyngd när mördaren slår till igen och skuggorna kryper allt närmre det egna hemmet.

Jag känner med en gång när jag börjar läsa Släke i början på september att det är helt fel årstid. Det går inte att läsa en så utpräglad sommardeckare när det är höst, det stämmer liksom bara inte. Men det är ju inte Håkan Östlundhs fel att jag gjort fel val.

Släke är väl varken så mycket bättre eller sämre än många andra svenska deckarserier. Östlundh använder sig av det numera så välkända mördaren-pratar-i-kursiv-stil-greppet som jag kan reta mig lite på, men det är en underhållande (om det är rätt ord), om än lite för lättavläst deckarintrig, blandat med klassisk familjeproblematik och på det stora hela good enough. I jämförelse med andra deckarförfattare så tycker jag Östlundh har ett lite råare (till skillnad från mesigt) språk, som jag uppskattar. Vill jag läsa mer? Possibly, men då ska jag göra det under rätt säsong.

---

Stockholm och Bonnier Fakta var det, ja. Eftermiddagen inleddes med en liten rundvandring på förlaget och det bjöds på skumpa, smörgåstårta och hemgjorda kolor. Jag åt kanske fjorton medan alla andra artigt tog en var. Vad är det för fel på mig?

---

Igår var det en stor dag för Mrs Bookpond, ty jag var ute och reste på egen hand. Alltså alldeles, alldeles ensam (bortsett mina medresenärer då) utan egna barn. Jag sa ju det, stort!

---

Igår kom de äntligen, mina minicards från Moo. För ett par veckor sedan drömde jag att de anlände och var skitfula. Fel format, fel motiv, fel allt. Verkligheten var mycket bättre och jag är så nöjd! Nu är jag redo, bokmässan!

---