torsdag 15 september 2011

Den perfekta höstdeckaren

För ett tag sedan började jag läsa Elizabeth George/Lynley från början. Jag vet att många tycker att serien spårar ur senare pga vissa händelser som inte ska avslöjas här för de som inte vill veta, men hittills är jag helt fast. Well-schooled in murder var till skillnad från Släke den perfekta höstboken. Mord på internatskola, oskrivna sociala koder, mörka hemligheter, regn som faller och faller över välansade gräsmattor och nedslitna skolbyggnader...

Mordet på den trettonårige Matthew Whateley förbryllar Lynley och Havers in i det sista. Ledtrådarna de nosar upp pekar i alla riktningar och inkluderar pennalism, pedofili, rasism, men de har svårt att komma vidare i utredningen. Tills dess att ytterligare en pojke försvinner...

Det är en fruktansvärd historia som så sakteliga lindas upp, jag sitter hos frisören och grinar när slutet kommer, men ändå är det så bra. Dels för att det är berörande och spännande, men också för att Elizabeth George skriver så väl. Jag tycker hon är en av de mest litterära deckarförfattarna med omsorg om både karaktärer och handling. Jag tror att det är därför jag inte kan sträckläsa henne till klockan fyra på natten; texten kräver sitt så att säga. Det är också intressant med krocken mellan den adlige Lynley, som här måste kämpa med att se över sina lojaliteter med före detta Etonbekantskaper, och arbetarklass-Havers, som har det tufft på hemmafronten med sina sjukliga föräldrar.

Som en parentes reflekterar jag lite över hur det är att läsa en 90-talsdeckare, där mobiltelefonerna ännu inte gjort entré. Det var verkligen en helt annan värld! Men en värld jag gärna återvänder till, rent fiktivt i alla fall.



Kommentarer:
Jag har också älskat läsa Georges böcker och såg alltid fram emot publikationen av hennes nästa bok. Fram tils det DÄR inträffade i en av böckerna. Då blev jag faktiskt så sur och upprörd att jag slutade läsa. Tyvärr kan tilläggas för hon är en av de bästa i genren tycker jag..
 
Det här är verkligen en av hennes bästa. Tyckte hon kom igen i den näst sista boken, men den senaste var riktigt, riktigt seg. Lite tegelstensfälla. De första, tunnare och rappare är de som håller högst klass tycker jag!
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017