Nu är vi inne i listornas tid och i dagens Sydsvenskan så finns de 20 (eller 19, för vinnaren presenteras i morgon) bästa svenska deckarna listade, allt enligt en expertjury av bibliotekarier, författare, kritiker, litteraturvetare, bloggare (men jag vart inte tillfrågad, vad är nu detta!!??)

 20. "Som man ropar" av Stieg Trenter, 1944
19. "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser, 1998.
18. "Brandbilen som försvann" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.
17. "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson, 2007.
16. "Kejsarens gamla kläder" av Frank Heller, 1918.
15. "Dödsklockan" av Kerstin Ekman, 1963.
14. "Solstorm" av Åsa Larsson, 2003.
13. "Mellan sommarens längtan och vinterns köld", Leif GW Persson, 2002.
12. "Mannen på balkongen" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1967.
11. "Det slutna rummet" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1972.
10. "Grisfesten" av Leif GW Persson, 1978.
9.  "Mördare utan ansikte" av Henning Mankell, 1991.
8.  "Tre sekunder" av Anders Roslund & Börge Hellström, 2009.
7.  "Den döende detektiven" av Leif GW Persson, 2010.
6.  "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson, 2005.
5.  "Höstvind och djupa vatten" av H-K Rönblom, 1955.
4.  "Den vedervärdige mannen från Säffle" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1971.
3.  "Roseanna" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1965.
2.  "Den skrattande polisen" av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, 1968.

Det är slående många äldre böcker tycker jag, 11 stycken som är skrivna innan 1980 och Sjöwall/Wahlöö finns representerade sex gånger och Läckberg inte en enda - förstås..

Vad tycker ni om listan? Personligen så har jag ingen relation till flertalet av böckerna (Sjöwall/Wahlöö är ett svart hål i min kulturbildning, ska åtgärdas 2013!) och om lilla moi hade blivit tillfrågad så hade min 9-i-topplista snarare sett ut så här:

9. Den du inte ser av Mari Jungstedt
8. Stenhuggaren av Camilla Läckberg
7. Eldvittnet av Lars Kepler
6. Europa Blues av Arne Dahl
5. Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson
4. Nattfåk av Johan Theorin
3. Den femte kvinnan av Henning Mankell
2. Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson
1. Steget efter av Henning Mankell

---

Köpte andra numret av nya litt.magasinet Books & Dreams igår, som jag hade förmånen att få börja läsa mitt i kaoset på ett lekland...

Nu har jag inte hunnit försjunka i de längre artiklarna, men inte är tidningen så pjåkig inte. Hade hört att den skulle vara tunn i jämförelse med Vi Läser, men den innehåller flera långa författarintervjuer; (fika med) John Irving, Louise Boije af Gennäs, Gillian Flynn! Och en nyskriven novell av David Nicholls på köpet. Visst finns arvet från Your Life (Chefredaktören Carina Nunstedts förra tidningsprojekt) kvar och den är glammigare och mer åt livsstilshållet, men det gör mig ingenting. Sen att Michael Nyqvist är med överallt, ja, man behöver ju inte läsa honom...

---

Bokåret 2012, det är väl dags att börja sammanfatta, non? Mitt bokår brukar sällan handla om att jag har läst det som faktiskt har getts ut under de gångna tolv månaderna och det är i alla fall en tradition jag har hållit fast vid.. Vad gäller antalet böcker så är jag inte bland de bokbloggare som räknar tresiffriga tal; här har det tvärtom varit all time low - nästan - och jag ska vara glad om jag kommer upp i 52 böcker så att jag åtminstone kan få till det jämna snittet om 1 bok/veckan. Ett extremt krävande jobb - och twitter - är en del av förklaringen bakom de bistra siffrorna...

Men det har hunnits med en hel del annat också under 2012, mycket kopplat till olika resor jag gjort och därför följer här nu ett litterärt resesammandrag:



Stockholm
Jag var i Stockholm ett par vändor och i Norrtälje en sväng pga Bokresan i februari, anordnad av Breakfast Bookclub-pionjärerna Petra Jankov Picha och Ann-Sofie Lindholm. Det var en fantastisk helg och så kul att träffa alla bokbloggare, framförallt den London-inresta Mind the Book. Fick en hel goodie bag med böcker med oss hem.
Läste bl.a: Tinker, tailor, soldier, spy av John le Carré tillsammans med bokklubben. Bland årets bästa filmer, men troligen en av de mest obegripliga böcker både jag och de andra läst. Vi kände oss hyfsat blåsta till en twitterförfrågan visade att vi inte är ensamma. Väckte frågor om könsspecifik litteratur. Men februari bjöd också på årets bästa bok i form av I capture the castle av Dodie Smith. Oförtjänt bortglömd. Och även filmen är söt.


New York
Den Stora Resan i år var den barnfria långhelgen jag och Mr Book Pond hade i New York i slutet av april. Bara att åka själva igen (utan mini-pondarna alltså) för första gången på många år var en upplevelse i sig. New York var förstås full av upptäckter och jag bloggade friskt om obegränsad lästid på planet, hur vi sprang i Central Park, såg Wicked (wicked!), åt won-tons, madeleine-kakor och bagels, var på Public Library, Barnes & Nobles och Ground Zero. Helt fantastiskt, förutom skoskaven..

Läste bl.a: Flickan under jorden av Elly Griffiths. Blev Ruth Galloway-frälst!

Champagne
Syster med familj bodde i Champagne några veckor detta året och jag var inte sen att ta tillfället i akt och åka och hälsa på. Det var dagar fulla med, åk inte av stolen nu, champagne förstås och patéer, ostar, croissants, baguetter, moules frites och sa jag champagne? Oh la la vad gott och trevligt det var. Den franska landsbygden var en idyll, en internetfri sådan, så det noterades att jag hade viss abstinens. Lyckades fixa lite uppkoppling emellanåt och kunde stilla värsta twitterbegäret - och jobba.. En sväng till Paris hanns också med där vi trotsade regntunga skyar och cyklade staden runt.

Läste bl.a: Den andra systern Boleyn av Philippa Gregory. Oväntat bra om den tiden då kungligheter inte behövde vända blad på grund av många förbindelser..


Hirtshals
Sommaren var en vädermässig bedrövelse. Den vecka (singularis!) som det var fint väder på riktigt jobbade jag 12-timmarsdagar. Men semester hade vi och eftersom hoppet fortfarande levde om sol hyrde vi en lägenhet på ett ferieresort på danska västkusten. Behöver jag ens nämna att vi aldrig badade utomhus? Men vi hade i alla fall inte regn och det var vackert som en saga; jag gjorde glädjeskutt på den öde stranden varje morgon.

Läste bl.a: Eldvittnet av Lars Kepler: Först slukade Mr Book Pond den över en natt. Nästa natt tog jag över.


Torekov
Bockade av en milstolpe det här året: 40-årsdagen (ja, jag säger det högt!) Firades på eminent sätt på bland annat Hovs Hallar och Torekov spa. Fick så storslagna presenter och underbar mat av familjen att man önskade att man blev medelålders varje år...

Läste bl.a: Den vita frun av Frida Skybäck. En spök- och kärlekshistoria på 1700-talets Borgeby Slott. Det ligger bara några minuter från vårt hem, så självklart var jag tvungen att åka dit och titta.



Göteborg


Lomma
2012 var året då jag blev husägare för första gången. Och förortsbo. Att flytta från stan var ett stort steg för mig, men huset är fantastiskt och jag trivs. Fast jag har inte vant mig vid folktomheten, avsaknaden av polissirener och caféer runt hörnet... Tror potentialen med villalivet kommer bli allt tydligare när det blir någon slags vår.

Läste bl.a: Nu ser du mig av S.J Bolton. Årets bästa deckare! Ruggig på bästa tänkbara sätt.

Och sen har jag förstås gjort ett par hundra tågresor mellan Malmö och Helsingborg och det är då jag läst de andra 44 böckerna...

---

Som kanske känns till är Kindle en av marknadens mest sålda läsplattor, eftersom det är Amazons egen produkt. Det betyder också att man är knuten till Amazons e-boksutbud - men från och med nu går det också att handla svenska böcker via Bokon.se, som jag skrev om häromdagen. Alla böcker man köper på Bokon kan man med ett klick föra över till sin Kindle, vilket jag prövade senast igår med framgång. Att låna böcker med den på svenska bibliotek går dock inte (på grund av rättighetsskydd), i alla fall inte på laglig väg..


Mina intryck av Kindlen så långt är att det är nästan osannolikt lätt och att skärmen är vilsam. (Den bygger på s k e-inkteknik som ska efterlikna vanliga boksidor och därför är den inte bakgrundsbelyst. Man måste alltså ha visst ljus för att läsa den, men kan å andra sidan läsa i solljus utan att det blir reflexer.)

Den är svartvit och har ingen pekskärm, vilket är ovant i dessa smartphone- och iPad-tider, och tangentbordet, som måste styras med knapptryckningar, känns lite omodernt, men å andra sidan drabbas man mest i samband med att man sätter upp sitt konto.

Det finns inbyggda lexikon, så undrar man över något ord är det bara att ställa sig framför det, så kommer en förklaring upp i över- eller underkant. Det är smidigt.

Kindlen rymmer 1400 böcker, så jag tror jag kommer att ha att göra ett tag.. :)

---

Medan resten av Sverige sitter i någon slags vitklädd idyll och läser sina julchicklits och bakar kakor på nätterna (allt enligt Twitter), så har Skåne välsignat oss med barmark och klass 2-stormvarning. Det känns som om Grinchen har haft en field day härnere i söder.

Men. Den barrande granen är klädd, pepparkakorna är levererade av modern (mina egna misslyckades..) och vi är lediga - i princip - så vi ska väl lyckas blåsa lite julstämning i den här helgen också :) Och eftersom vi faktiskt hade snö för ett par veckor sedan, så har jag i alla fall bildbevisen kvar på det.

God jul till er alla! Hoppas ni får några härliga, lediga dagar, många hårda klappar under granen och tid att läsa dem!

---

Sverige har fått en ny e-bokssite, Bokon, med både svenska och engelska titlar i lager. Bakom initiativet står Piratförlaget, De Oberoende och Schibsted och syftet är förstås att främja e-boksläsandet, som fortfarande är förvånansvärt lågt, med tanke på hur många iPads som säljs i det här landet ;).

Hemsidan är överskådlig och innehåller tydliga instruktioner för hur man går tillväga:

1. Skapa ett konto
2. Ladda ner en app till din apple- eller androidprodukt (alla köpta böcker går också att skicka vidare till Kindle)
3. Köp böcker som sparas i ditt eget e-bibliotek 

---

Jag har alltid varit fascinerad av 1920-talet; ett motsägelsefullt årtionde, inklämt mellan två världskrig, till synes sorglöst och kulturellt blomstande, men med djupa sår under ytan, kvinnors begynnande frigörelse och så den finansiella kraschen 1929 som inledde 30-talets depression.

Och 20-talet verkar ha en riktig revival nu. Om det är tack vare allas vår (bokbloggs)favorit Downton Abbey eller bara en konsekvens av att alla årtionden går igen med jämna mellanrum är oklart, men personligen är jag i alla fall tacksam över att 80-talet verkar vara på väg bort från modehyllorna nu..

Trendspaning följer:

Det har just annonserats att Downton Abbey ska spela in ytterligare en säsong. Iiiihh! Bästa julklappen!

Och just nu cirkulerar en klädutställning, för närvarande på Hallwylska museet i Stockholm, där några av TV-seriens klänningar finns att kika på. Och apropå jazzålderns klädmode så har Malmö Museum under hela 2012 haft en utställning som heter Mode utan midja med tillhörande blogg. Är det någon som är förvånad över att 20-talsklänningar kommer starkt i vår?


The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald, klassikern om 20-talets NY-överklass, kommer som en nyinspelning (Leo DiCaprio som Jay Gatsby). Boken är ett obligatorium på alla engelskakurser - och det förstår man ju. Jag tror det är hög tid att läsa om den!


I mitt just-nu-favoritprogram Historieätarna så fick 20-talet ett alldeles eget avsnitt. Jag vet inte om jag blev så sugen på att just äta maten iofs....


Nästa område att återerövra är litteraturen, för hit har inte 20-talet riktigt nått ännu. Men det finns ett par goda exempel i två kvinnliga deckare: Daisy Dalrymple och Maisie Dobbs. Den förra har adligt påbrå och rör sig i fina kretsar, men förvärvsarbetar som reporter (till mångas fasa) och snubblar bokstavligt talat över lik vart hon går, som till exempel i Death at Wentwater Court. Maisie Dobbs är en något mindre glättig yrkesdetektiv med hög perceptionsförmåga - och egen bil. Den första boken heter kort och gott Maisie Dobbs. Och man måste ju bara älska omslagen!

---

Caitlin Moran är en brittisk kolumnist, vars kändisskap nu nått till Sverige tack vare sort-of-biografin How to be a woman (Konsten att vara kvinna), som vi diskuterade i Bokklubben häromveckan. Feministen Moran (strident feminist, enligt henne själv) berättar självutlämnande och tragikomiskt om en barndom/tonår utan vänner och självförtroende samt total okunskap om "kvinnlighet". Men vid 35+ har hon snappat ett och annat och delar med sig av sin visdom - och det handlar inte om att man bör tappa vikt och göra botoxbehandlingar.

Det är sympatiskt med en "självhjälpsbok" till kvinnor som inte handlar om dieter och hur man får en felfri hy - och som är rolig! För Caitlin Moran är genuint skratta-högt-rolig och det gör jag också. Men ibland vet hon inte hur man slutar på topp; alla i bokklubben reagerade lite på att skämten tenderar att dras ett varv för mycket. Övertydlighet är sällan effektfullt.

Däremot gillar jag det övertydliga budskapet i boken om att "du duger som du är", att det är viktigt att lägga fokus på att träffa vänner och odla sina talanger snarare än att vara olycklig över vikten. Moran pratar också om vikten av goda förebilder - och det är något jag absolut tror på som hjälp till förändrad självbild.

Mycket av den problematik Moran tar upp är allmängiltig, intressant att läsa om och viktig att diskutera: att kvinnor bedöms efter sitt utseende, att barnafödande ses som ett problem för kvinnors karriärer och att de kvinnor som väljer att inte skaffa barn ses betraktas med skepsism från - framförallt - kvinnor. Bokklubben var splittrad i om den komiska tonen främjar detta syfte. Några tyckte att det kändes lite som om Moran skapat en kariaktyr av sig själv och att boken därför var svår att ta på allvar, men personligen tycker jag inte att budskapet går förlorat av detta.

Och när sista sidan är nådd, vet jag då hur det är att vara kvinna? Jag har i alla fall fått mig några tankeställare och jag känner mig upplivad och inspirerad. Jag skrattade åt kapitlet som handlar om bröllop och blev glatt överraskad åt att höra att många kvinnor dagligdags har helt galna, romantiska, mycket-icke-verklighetsbaserade fantasier. Been there, done that,  men trodde jag var ensam om det.. Så tack för den uppenbarelsen! Men hennes modetips om att välja stora Bridget-Jones-trosor och skippa de höga klackarna... Ledsen Moran, no can do! Jag älskar att gå i klack och jag kommer aldrig att byta ut dem mot converse på heltid.

Till sist undrar jag över det motsägelsefulla omslaget, där man låtit någon gå hårt fram med airbrushen i photoshop på de Morticia Addams-lika Moranbilderna. Ett rikt inre själsliv or not; fåfänga är nog ändå en djupt rotad kvinnlig (mänsklig) egenskap.. ;)

---

---

I lördagens Sydsvenskan var det en lång artikel inför premiären av The Hobbit (Den hette också Gandalf och grabbarna, en sån bra titel att jag snodde den rakt av. Förlåt :). Eskil Fagerström skriver underhållande om olika aspekter av filmen; Martin Freeman, Persbrandt, fackliga strider, den tecknade föregångaren.

(Han börjar dock med att be om ursäkt för att Sagan om ringen totalt sett är de böcker som gjort mest intryck på honom. Be inte om ursäkt, Eskil, vill jag säga, är inte läsupplevelser från bokslukaråldern det som satt djupast spår hos många av oss?)

I vilket fall som helst, nu läser han böckerna för sina barn och skriver:

"Den mest ökända bristen i J R R Tolkiens annars så detaljerade uniersum är -- den närmast totala frånvaron av kvinnliga karaktärer." och de få kvinnor som omnämns är tydligen för väna (läs mesiga) förutom krigarprinsessan Èowyn.

Hon "brukar framföras av Tolkiens försvarare som en äkta, stark kvinnogestalt", fortsätter Fagerström.


Det här tycker jag är intressant. Varför måste Tolkien försvaras för sin avsaknad/gestaltning av kvinnor? Folk är förstås i sin fulla rätt att tycka att det är dötråkigt att hela Tolkiens universum består av män, eller män och män, det fanns kanske inte så många av dem, men hober, alver, orcher och dvärgar av hankön då.

Men har Tolkien någonsin har gått ut och åtagit sig att han ska bedriva kvotering i sina böcker? Har han en skyldighet att skildra jämställda relationer? Har han brutit mot några regler, förutom den att inte vara politiskt korrekt på 2010-talet?

Han kanske inte ville skriva en bok om kvinnor
Han kanske inte kunde skriva om kvinnor
Det kanske inte fanns några kvinnor i Midgård

Jo, det fanns ju bevisligen, men det här är uppenbarligen inte böcker om dem. (Däremot är jag mycket förvånad att ingen har plockat upp den tråden ännu!) Jag är lika mycket feminist som vilken modern, svensk man som helst, men att Tolkien bestämde sig för att utnyttja sin konstnärliga frihet och skriva om - i princip - bara män, det har jag svårt att se hur man kan hålla emot honom. Och som kulturkonsument måste jag ha rätten att kunna läsa Sagan om ringen och tycka att den är fantastisk utan att ha dåligt samvete över att den inte är tillräckligt politiskt gångbar i Sverige 2012.

---

Mais oui, c'est vrai! Ja, där slutar väl mina franskakunskaper ungefär, varför jag nu ska presentera det här på franska, det är oklart... Men i alla fall, i morse vaknade jag upp - fortfarande i lätt chock efter gårdagens besked - som en av Bokmässans tolv utvalda bloggambassadörer! Det var detta jag skulle komma fram till.

Från måndag övertar jag och de 11 andra lärjungarna stafettpinnen från förra omgångens ambassadörer och det kommande året ska vi skriva om böcker etc på bloggar, bokmässans community och på alla andra ställen vi önskar. Gud, så trötta ni kommer bli på oss ;) I sanningens namn så känner jag viss prestationsångest inför den här ökade inläggsfloran som måste produceras och jag kommer ju inte kunna komma undan med att slänga in ett kort på barnen varannan vecka.. Men jag kände naturligtvis till detta när jag ansökte och ser det som en spark i baken till mig själv sluta jobba när jag egentligen borde blogga...

Höjdpunkterna under året kommer vara bloggträffen i Götet i februari och så självaste Bokmässan i september förstås! Fyra dagars bokhimmel och nätverkande - och nästa år ska jag ha semester! (Je promis!).

Det har lekts detektiv här på twitter under dagen och vid det här laget har jag nog koll på de flesta av mina "kollegor". Saknar bara namnet på den tolfte, hittills hemlige, medlemmen.

Boktjuven
Västmanländskan
Läs och lyssna
Bokugglan
Fabulerat
Nobelprisprojektet
TidningsIda
Sexeducator
Ordförrådet
Marcusbiblioteket

À plus, mes amis

---

Nu börjar Historieätarna på SVT. Har någon missat, så thank god för att det finns att se på svtplay! Erik Haag och Lotta Lundgren (utan Henrik Schyffert denna gång) är tillbaka efter succén med Landet Brunsås och har gjort en ny matrelaterad serie där de lånar ut sina kroppar till olika tidsepoker och klär sig, äter och beter sig som den tidens människor. 1600-tal med obefintlig hygien, iskalla slott, kokade tupphuvuden samt mängder av alkohol pga otjänligt vatten. 70-tal med Bridget Jones-trosor, burkskinka och ständigt en cigg i mungipan. Allt har de underkastat sig för vårt nöjes skull och som jag förnöjs: bästa programmet på länge!


Lotta Lundgren är copywritern som började matblogga och sedan gjorde karriär som kokboksförfattare med Om jag var din hemmafru. Den här sinnliga kokboken om hur man får en vardag att smaka som en lördag kom ut förra året, men ni vet ju hur efter jag är, så jag har inte handlat den förrän nu som en liten julklapp till mig själv. Ok, objektivt sett behöver jag inga fler kokböcker, faktiskt inte en enda alls. Men, Om jag var din hemmafru är lika mycket en fotobok (som jag iofs inte heller behöver fler av... ) och full av humor. En riktigt rar liten skatt, av så många anledningar:

1. Recepten är användbara! De kräver inte alltför många ingredienser, funkar en måndag, men utan att smaka måndagstråkigt.
2. Det finns en snygg (ursnygg!) bild till varje recept. Jag tycker inte alls om kokböcker där man inte kan jämföra sitt eget färdiga resultat med hur det egentligen var meningen att det skulle se ut. Fast med kokböcker från 70-talet är det nästan tvärtom då allt på bilderna ser brunt ut.
3. Varje rätt introduceras. Detta är också ett grepp som jag är förtjust i. Det säger något om bakgrunden till varför författaren vill ha med just den här maten, om smakerna och inspirationen. Recept som står rakt upp och ner (utan bild) med endast dl-måtten angivna får jag nog säga har svårt i konkurrensen.

Imorgon kanske jag ger mig på Ugnsbakade grönsaker med druvor, chèvre och korv eller Soba med kyckling & pepparrot eller pestofrikadeller i tomatsås eller...

Men först.. Historieätarna.

Lotta Lundgren finns förstås också på twitter som @lotsoflundgren, där jag följer henne
(Och jag är ingen stalker, jag tycker bara hon är väldigt, väldigt bra!)

---