Caitlin Moran är en brittisk kolumnist, vars kändisskap nu nått till Sverige tack vare sort-of-biografin How to be a woman (Konsten att vara kvinna), som vi diskuterade i Bokklubben häromveckan. Feministen Moran (strident feminist, enligt henne själv) berättar självutlämnande och tragikomiskt om en barndom/tonår utan vänner och självförtroende samt total okunskap om "kvinnlighet". Men vid 35+ har hon snappat ett och annat och delar med sig av sin visdom - och det handlar inte om att man bör tappa vikt och göra botoxbehandlingar.

Det är sympatiskt med en "självhjälpsbok" till kvinnor som inte handlar om dieter och hur man får en felfri hy - och som är rolig! För Caitlin Moran är genuint skratta-högt-rolig och det gör jag också. Men ibland vet hon inte hur man slutar på topp; alla i bokklubben reagerade lite på att skämten tenderar att dras ett varv för mycket. Övertydlighet är sällan effektfullt.

Däremot gillar jag det övertydliga budskapet i boken om att "du duger som du är", att det är viktigt att lägga fokus på att träffa vänner och odla sina talanger snarare än att vara olycklig över vikten. Moran pratar också om vikten av goda förebilder - och det är något jag absolut tror på som hjälp till förändrad självbild.

Mycket av den problematik Moran tar upp är allmängiltig, intressant att läsa om och viktig att diskutera: att kvinnor bedöms efter sitt utseende, att barnafödande ses som ett problem för kvinnors karriärer och att de kvinnor som väljer att inte skaffa barn ses betraktas med skepsism från - framförallt - kvinnor. Bokklubben var splittrad i om den komiska tonen främjar detta syfte. Några tyckte att det kändes lite som om Moran skapat en kariaktyr av sig själv och att boken därför var svår att ta på allvar, men personligen tycker jag inte att budskapet går förlorat av detta.

Och när sista sidan är nådd, vet jag då hur det är att vara kvinna? Jag har i alla fall fått mig några tankeställare och jag känner mig upplivad och inspirerad. Jag skrattade åt kapitlet som handlar om bröllop och blev glatt överraskad åt att höra att många kvinnor dagligdags har helt galna, romantiska, mycket-icke-verklighetsbaserade fantasier. Been there, done that,  men trodde jag var ensam om det.. Så tack för den uppenbarelsen! Men hennes modetips om att välja stora Bridget-Jones-trosor och skippa de höga klackarna... Ledsen Moran, no can do! Jag älskar att gå i klack och jag kommer aldrig att byta ut dem mot converse på heltid.

Till sist undrar jag över det motsägelsefulla omslaget, där man låtit någon gå hårt fram med airbrushen i photoshop på de Morticia Addams-lika Moranbilderna. Ett rikt inre själsliv or not; fåfänga är nog ändå en djupt rotad kvinnlig (mänsklig) egenskap.. ;)

---