Nu är hela bokbloggmaffian, förlag, författare, utställare och övriga allmänheten på väg hem från Bokmässan för det här året. Vilka dagar det har varit! Helt otroligt intensivt och roligt med seminarer, samtal, mingel, middagar, fester, för lite sömn och böcker i mängder. Fast inte en rad har jag läst; när skulle jag ha hunnit det?

Jag tror att maffian är överens om att den intensiva, talföra, knasiga och fantastiska Caitlin Moran var en av årets absoluta höjdpunkter. Personligen tyckte jag även det var roligt att lyssna till Håkan Nesser, Göran Everdahl, Jonas Gardell, Mattias Boström, Amanda Hellberg och så förstås vampyrseminariet med Dark Places-Helena, som jag äntligen träffade i verkliga livet. Fredrik Backman såg jag också kort i ett monterframträdande och skrattade gott, bl.a. åt att hans förläggare är förtvivlade över att hans signeringar tar sådan tid då han samtidigt passar på att illustrera böckerna med små truckar och gubbar och annat fint.

Tack alla inblandade. Här kommer en delvis suddig bildkavalkad.

---

Har precis vaknat upp från en liten välbehövlig tupplur. Bokmässa i all ära, men man ska inte underskatta egentid på hotellrummet med nytvättade fötter!

Dag 2 på mässan har varit fantastiskt rolig även om den innebar tidig uppstigning på grund av att vi skulle ha Bloggfrukost redan 08:30 hos Bazar Förlag. Fast faktum var att jag grundade lite på hotellet innan, så när jag kom till Bazar fick jag second breakfast* så att säga.

Och så kommer det bilder förstås!











*Alla som kan sin Sagan om ringen förstår vad jag menar

---

Har nu varit en hjälte och bloggat fastän jag borde sovit för länge sedan med tanke på de fyra timmar jag fick förra natten. Olika omständigheter aka twitter och socialt umgänge i VERKLIGA (det är sant!) livet kom emellan en tidig hemgång. Plus att vi gravt hade underskattat i vilken utsträckning restaurangerna är uppbokade i Göteborg under mässan. Således tog det sin lilla tid innan tio små utsvultna bloggare kunde sätta sig till bords.

Det har varit en lång och ganska bra dag. Seminarieplaneringen gick åt skogen förstås (helt normalt) och det är alltid lika roligt att träffa alla gamla och nya bekantskaper och utbyta skvaller och tankar om mässan och böcker och livet i allmänhet. Kvällens ämnen kom att handla om Knausgårds nästa (av oss påhittade) karriär som feelgood-författare, läsning för och inför barn, idéer om en skånsk bokresa inklusive en metafor-workshop med Björn Ranelid, påståendet att alla kvinnor tydligen har en leopardfas (really?), presentation av det nya ordet "portionsavund" (introduced by Bokbabbel från finskan och används i sammanhang när man egentligen velat äta det som grannen får på sin tallrik) och Maria Montazami. Citat från intervju med henne idag där hon tydligen bakat (kaka?) till sin hund:

"Det var ganska svårt. Men man kan göra det. Det var ganska lätt."

Nu kommer bilderna. 

---

Nu är jag på väg!! Åker samma sträcka som på väg till jobbet, vilket känns lite lätt ångestladdat, men desto bättre blir det när jag sen åker förbi kontoret. Ha!

En del av de övriga bokbloggsambassadörerna kom upp till Göteborg igår och gick på den traditionsenliga invigningsfesten Pressnatta, men jag hann inte få in detta i schemat (ägnade mig åt att packa och jobba). Enligt twitterrykten borde de vara lite slitna idag. Jag blir väl varse inom någon timme eller så då vi alla ska mötas upp i vårt dedikerade boblambs-rum på Bokmässan och lägga upp strategier.

Nu kör vi!

---

På första sidan i Kärleken passerade här en gång kommer Johanna hem från jobbet och meddelar sin äkta man Samuel att hon vill lämna honom. Hon har träffat en annan och det finns ingen återvändo, ingen möjlighet till någon förhandling. Samuel ställs inför fullbordat faktum och måste nu genomleva och genomlida en separation han inte själv valt med allt vad det innebär av känslomässig tumult och det svåra i att samtidigt upprätthålla tillräckligt av en fasad för att hantera sitt jobb och sina barn.

När Samuel inventerar upptäcker han att det inte finns många vänner kvar runtomkring honom och att han också kommer behöva göra en resa för att hitta tillbaka till bästa vännen Theodor - och sig själv. 


Samuel lever medelklassliv med fru, två barn, projektledarjobb och hanterar familjelogistik som så många av oss gör. Som jag gör. Det är väl en av orsakerna till att boken kommer mig så nära; igenkänningsfaktorn ska inte underskattas. Det andra är att Peo Bengtsson har en sådan självutlämnande, ärlig ton som gör att hela historien känns äkta. Samuels känslor packas inte in i något ståndaktigt, melankoliskt filter (tänker t.ex. här på Hugh Grant med kavajen på axeln när han tar sitt krossade hjärta och går genom årstiderna i Notting Hill). Sorgen, ilskan, längtan efter Johanna skildras precis så smärtsamt som det är när den som blir lämnad förnedrar sig, är inkonsekvent och överdramatisk. Det finns sällan någon värdighet med i verklighetens uppbrott.

Jag tycker också boken på ett bra sätt skildrar vikten av att inte tappa bort sina vänner och sig själv; även mitt i familjelivet behöver man dem och sin egen sfär. Slutet är helt i linje med boken i övrigt och undviker romantiserande. Det är märkligt, för i vanliga fall är jag en sucker för Hollywood endings, men här föredrar jag den stillsammare acceptansen, som kanske faktiskt i sig är ett lyckligt slut?

Jag tyckte mycket om Kärleken passerade. Det är en fin, modern relationsroman som är lättillgänglig trots innehållet. Om den kan lära oss något vet jag dock inte; människor verkar nu en gång vara funtade så att vi måste göra misstagen själva - och inte ens då verkar det hjälpa ibland..

PS 1: Har under hela dagen haft en lång diskussion med min fellow bokbloggsambassadörskollega (#boblamb), Marcus Stenberg om att te genomgående stavas thé i den här boken. Som kaffedrickare är det förstås ingenting jag lägger märke till, men jag förstår ju fullt och fast om man upprörs.

PS 2: Marcus ovan och jag kommer tillsammans med andra bloggare bokcirkla om Kärleken passerade under Bokmässan på lördagen 12:30 i Forma books monter. Jag undrar om han kommer dra upp thé-fadäsen då?

---

Nu är mässchemat klart. Tror jag. Med reservation för ändringar förstås. Har i genomsnitt tre krockar per dag, men så mycket roligt att se fram emot med seminarier, bloggmingel, förlagsmiddag, bokcirklar med mera. På söndagen 12:15 kommer jag också finnas i Formas monter tillsammans med Breakfast Bookclub-pionjären Petra Jankov Picha och prata bokbloggar nu och då. Borde kanske researcha lite när jag tänker efter..


Topp tre mest efterlängtade seminarier just nu är nog:

1. Dissekerar kärlek i vår samtid med Lena Andersson, lördag klockan 13:00
2. Dickens med tuttar med Caitlin Moran, lördag klockan 14:00
3. Vampyren och den eviga hungern med bl.a. Helena Dahlgren (Dark Places-Helena, som jag äntligen ska få se live!!!), lördag klockan 14:30, observera den typiska krocken med ovan

Och så förstås ett Odödligt geni med Mattias Boström om hans nyutgivna Sherlock-bok, söndag klockan 14
Och Nörd eller bildningstörstig med Spanarfavoriten Göran Everdahl, lördag klockan 17.

Och så vidare

Min gissning är att jag kommer vara lätt trött på söndag kväll.

---

Nu ska vi prata om ett högaktuellt ämne, nämligen sommarläsningen... Jag förstår att ni måste ha funderat på hur det gick med den där 14 böcker höga sommarhögen presenterad i juni. Ja, alla är utlästa förstås. Slut på rapport.

Nej, det är tyvärr inte sant. Så här var det:




Slutsatserna jag kan dra av det här är följande:

1. Det ursprungliga målet var aldrig särskilt realistiskt och i linje med de vanliga förnekelser vi book junkies tenderar att ägna oss åt (som "det är fullt logiskt att jag måste köpa den här boken fastän jag har 167 olästa i hyllan")
2. Det blir aldrig som man tänkt sig.
3. Jag har svårt att fokusera på mål och faller ständigt för frestelser under vägen.

Rätt svar är förmodligen alla ovan.

---

Detta är den finurliga inledningen på Dålig Karma av David Safier. Den handlar om Kim Lange som är en framgångsrik, självcentrerad tysk TV-programledare, i ungefär ett kapitel, för sedan dör hon i en olycka (som involverar ryskt rymdskrot) och återföds - som myra.

Myror, förstår hon snart, står inte så värst högt upp på reinkarnationsskalan och det ser ut som hon nu är dömd till ett sexbent liv av brödsmulesamlande. Kim är förtvivlad, hon vill tillbaka till sin dotter och sin man, även om äktenskapet var lite si och så och hon kanske råkade vara otrogen med den ärkesnygge programledarkollegan Daniel Kohn samma kväll hon dog. Men ändå.


Och snart finner hon en allierad i flygmyran Casanova, den forne italienske förföraren, som drabbats av samma karmiska öde. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag som involverar ond, bråd död, återfödelser i andra livsformer och läxor om livet.

Dålig karma är en humoristisk roman med ett budskap om att goda, osjälviska gärningar lönar sig och att vi alla kan få en ny chans. Så många gapskratt blev det inte, som aviserats av förhandstipsen, men jag fann den smårolig rakt igenom på ett lite skruvat sätt. Hela idén om att berätta boken ur en myras/hamsters/katts perspektiv gör den ju klart annorlunda och jag tyckte det var en lustig idé att slänga in Casanova i handlingen, som även som myra försöker lägga sig till med förförelsekonster. Men är det verkligen rättvist att hans kvinnoaffärer ledde till att reinkarnerades på den karmiska botten?

Blev jag då en bättre människa när jag läst Dålig Karma? Tyvärr inte - ännu, får jag nog erkänna, men jag blev i alla fall underhållen en stund och nu har jag en fin bok i bokhyllan: visst är omslaget härligt!

David Safier kommer för övrigt till Bokmässan i år och finns med i seminarieprogrammet. Jag och andra bloggare kommer dessutom få tillfälle att träffa honom i Bazar Förlags monter under ett frukostevent. Det ska bli kul!

---

Brittsommaren - eller heter det Indiansommar? - håller i sig, så den här söndagen tog vi tillvara på den sista värmen och spenderade en halvdag på stranden - och på Lomma glassfabrik. Det var nästan så varmt i vattnet att jag hade kunnat tänka mig att bada. Det gjorde jag (förstås) inte, men barnen var inte sena att skutta i. Sen fick vi cykla hem i ilfart med frusna små kroppar och blöta kläder och parkera dem framför TV:n under en filt. Och sen somnade vi.

---

Sofie Sarenbrant är en av senaste årens mest produktiva deckarförfattare med inte mindre än fyra utgivna böcker sedan 2010. Liksom många andra i deckarvärlden har hon motat in sin domän och låter delvis sina böcker utspela sig i det skånska samhället Brantevik men också i Stockholm.

Vecka 36 är en av dem som är förlagd till Brantevik där två stockholmspar semestrar ihop. Bästa vännerna Agnes och Johanna är båda gravida och inväntar ivrigt att få dela föräldraledigheten ihop. Så försvinner plötsligt Agnes en kväll - spårlöst - och genast riktas misstankarna mot hennes man Tobbe. Hur var äktenskapet egentligen och har han någonting att dölja?

Det är en annorlunda infallsvinkel Sarenbrant fått till. Här råder inte de initiala tveksamheterna, som vid många andra försvinnanden, att Agnes valt att gå under jorden av fri vilja, men man förstår inte varför någon skulle vilja föra bort eller göra en höggravid kvinna illa och tanken på det är förfärande. Jag läser vidare med ängslan och oro över hur detta ska utvecklas, kanske också blir mer berörd då jag själv varit gravid ett par gånger.

Boken är berättad genom flera personers perspektiv: väninnan Johanna, den otrevliga journalisten Rosenlund, poliskommissarie Lars Räffel och Tobias, Agnes man. Med tanke på att han också är huvudmisstänkt så funderar man som läsare hur mycket av hans betraktelser som faktiskt är sanna... Vecka 36 är lättläst, håller absolut som underhållning för stunden och slutet - som inte ska avslöjas här - är så pass överraskande att jag också känner att Sarenbrant inte är så förutsägbar som man kanske kan förledas att tro.

En stor invändning har jag emellertid mot korrekturläsningen av Vecka 36 (eller är det bara i e-boken?) då det finns en hel del felaktiga särskrivningar. Jag blir vansinnig av det här när jag läser och jag hoppas verkligen att mer krut har satsats på korrekturen i kommande böcker..

---

Nästa steg för Rebecca är en nyinspelning av filmen i Hollywoodformat. Kits Browning säger att avtalet håller på att förhandlas och jag kan säga att jag minst sagt ser fram emot den!

---