torsdag 5 september 2013

Rebecca returns

Last night I dreamt I went to Manderley again

Så lyder första meningen i Daphne du Mauriers mest kända bok Rebecca, en 75-årig klassiker som ännu säljer stort, har fått två uppföljande böcker av andra författare (en av dem är Mrs de Winter av skräckdrottningen Susan Hill, men ärligt talat tyckte jag den var lite lam..), har filmatiserats av Hitchcock 1940 och blivit musikal. 

Daphne du Maurier återvände 1937 från Egypten, där hennes man var stationerad, och slutförde Rebecca på deras gods Ferryside (fast det är Milton Hall i Cambridgeshire som är förlagan till Manderley). Rebecca är en romantisk spänningsroman som berättas av Maxim de Winters andra hustru. Efter bröllopet finner hon sig leva i skuggan av den första frun, den glamourösa Rebecca, som hushållerskan Mrs Danvers avgudade och vars död i en segelolycka är omhöljd i dunkel.


Daphne du Mauriers son Kits Browning berättade nyligen i en tidningsartikel i The Telegraph att Daphne du Maurier i och för sig avskydde när Rebecca kategoriserades som romantik, för själv sa hon att det var en studie i svartsjuka. Bakom historien fanns det verklighetsförankring i du Mauriers eget liv då hon hyste svartsjuka gentemot Jan Ricardo, som du Mauriers man först var förlovad med, och som senare begick självmord genom att kasta sig framför ett tåg.

Nästa steg för Rebecca är en nyinspelning av filmen i Hollywoodformat. Kits Browning säger att avtalet håller på att förhandlas och jag kan säga att jag minst sagt ser fram emot den!




Kommentarer:
Kan ite fatta att jag fortfarande inte läst den, men filmen ar jag sett och älskar, älskar, älskar. När hag ar tnåring och såg den så fick jag i samma geva lära mig att filmen väl visst var bra, men boken var billigt slisk man skulle undvia och det har lite suttit i. Så mycket strunt man blir itutad som allmänna sanningar om vad som är fint och fult.
 
Tvärtom för mig: har läst boken två gånger, men inte sett filmen! Boken är inte billigt slisk, om än inte omvälvande så är det långt mer än en harlequin. Lite daterad utifrån dagens tempo kanske jag skulle säga, men den har en smygande stämning som jag älskar.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017